Det är en märklig tid….

…vi lever i!

Man åker jojo mellan skratt och gråt.

Det är dystert grått. Man har ingen energi till något.

Det mesta är och blir jobbigt.

Och det är MÅNGA som tycker detsamma.

Till Anna

Det är bara genom dimmor som du går

Det är alltid dagen efter och nästan alltid lika långt till vår

Inga golv är riktigt plana där du står

Och ingen verkar bry sig om hur man i själva verket mår

Så det är bara att gå på som förut och inte stanna eller se sig om

Ja det är bara att stå på och se ut som om man glömt varifrån man kom

Men om det finns en enda gud som är värt sitt namn

att föra dig i hamn om du går på grund

Men om du sjunker har du i och för sig

haft en och annan liten fumlig stund

Och det är bara genom tårar som du ser

när du går genom dina bullriga kvarter

Och kanske ligger du ofta sömlös där det är

Och tror att du ska få en just idé

om hur du kan ändra det som sker

En ganska ordinär dag….

….för att inte säga rent av tråkig.

Redan i simhallen var det motigt i morse men jag fick simmat min kilometer och stretchat i 15 minuter.

Jag lämnade draken (är det inte så man kallar dom stora morgontidningarna?) strax efter halv fyra och tog tåget till gymet i Lerum.

Värmde upp 15 minuter i roddmaskin, styrketränade i 30 minuter och gick 30 minuter på löpbandet sedan var det dags att sluta för då stod Woffegubben utanför och väntade med bilen.

Det är andra passet denna veckan men i måndags kände jag mer motivierad. Då gick jag en hel timme i löpbandet efter styrka och uppvärmning i roddmaskinen.

Det kändes inte så där himla kul att träna i dag men en aning bättre nu så här efteråt. Tänkte mig nästa pass på fredag så vi får väl se om det möjligtvis kan bli roligare tills då.

Mamma, pappa och barn

Har vi sett på bio i kväll.

Märkligt det där med biobesök för i mitt fall kan man jämföra det med ketchupsyndromet….inget, inget och så plötsligt allt på en gång.

Två biobesök på mindre än en vecka har inte hänt i historien förut.

Filmen var jättebra! Och på fredag får resten av mänskligheten chans att gå och se den på bio för då har den premiär. En ganska söt historia och ganska vanliga människor och ganska vanliga händelser. Jag tror att den kommer att bli sedd av många och att den får bra kritik.

Det var minst sagt perfekt väder för bio i dag, regn, blåst och allmänt ruggigt. Hade egentligen planerat in stavgång sista 7,5 kilometrarna hem från jobbet i dag men därav blev alltså inget. Och lika glad för det är jag men gladast är nog räven……

För övrigt händer det inte så mycket i detta jordeliv och jag hävdar med en dåres envishet att jag lika gärna kunde varit likt björnen och gått i ide dessa hemska, kalla, svarta månader som vi har framför oss.

Fast…nästa vecka, på torsdag, har jag i och för sig ett besök på konserthuset att se fram emot och tisdag ska tillbringa i Helsingborg så jag får nog vänta med idegången en vecka eller två :-)

Tokhandlat

…som Anna skulle rubricerat det vi har vi gjort i dag i Ullared.

Klockan 05.00 i morse skrällde klockan, hundarna skulle ut, lite bukfylla och sedan bar det i väg.

Vi var framme ganska så precis eller om inte precis så i alla fall strax efter åttaslaget.

Sedan vet jag inte hur många timmar vi befann oss på insidan av varuhuset men till slut höll vi på att avlida av hunger. Det var också då vi bestämde oss för att nu fick det vara bra och ett antal tusenlappar senare satt vi på en liten restaurang och smörjde kråset en aning. DET var gudagott men det hade förmodligen smakat lika bra vad som än hade serverats i det stadie av totalsvält vi befann oss då.

Nåja, ungarna var nöjda och mina fötter var som båtar men sedan var det inte nog med det utan nu skulle det handlas i djuraffären.

Woffe har varit en ängel och passat alla fyra hundarna, vilket är detsamma som hela hundkenneln, alldeles på egen hand hela dagen.

När vi väl var hemma igen var det nog inte bara hundarna som blev glada :-)

Anna och Helen tog vovvarna på en riktigt skön långpromenad och Oskar och jag packade upp alla våra nyinhandlade fynd. Woffe, Den Pärlan drog i väg och fyllde tanken i bilen då det vankas hundutställning redan i ottan i morgon. Den skka gå av staplen innne i Göteborg så det är inte gångavstånd precis.

Jag inhandlade några cd-skivor i dag som gett både Woffe och mig en riktig nostalgitripp…Ola Magnell, Maritza Horn, Marie Bergman – herregud det var tider det :-) Jag lyckades oxå komma över en riktig klenod med Kim Larsen/Gasolin.

Jojo, ett och annat ”hönsskinn” har krupit iväg uppefter armar och ben!

För övrigt blev det mest måsten i kassarna, tvättmedel, sköljmedel, shampo, duschcreme men också lite presenter som vi ska sända i väg per post till Woffes syster som snart fyller år.

Lite nya plastburkar – jag har ju städat ut nu så fint så det var nödvändigt att fylla upp litet igen :-) Lite kläder och vips var notan uppe i 4000 riksdaler näst intill. Men tokhandlat har vi :-)

Som jag känner det nu hoppar jag nog hundutställningen i morgon men vi får se. Skulle ju behöva göra lite nytta härhemma också och sedan ska man ju i så fall upp i ottan igen….

Det blev av naturliga skäl en mycket sen middag i dag i det Mullerska hemmet och Woffe sliter just nu som en blå med att få köket i ordning igen.

Anna badar Ila som måste vara riktigt vacker till morgonen och med den mängd päls hon har så lär det dröja innan hon lyckas få den torr efter badet.

Vi andra har tänkt oss en avslutning framför dumburken – jag köpte nämligen några roliga videofilmer i dag också till det hutlösa priset av 45:-/styck.

Det har varit en trevlig om än tröttsam dag!

Jag är inte rädd

…ja, så hette biofilmen som jag med kollega Anders har sett i kväll.

Den var bra, lite spänning och dramatik och ett lyckligt slut då förstås.

Vi var först på stamkrogen och åt en mycket god middag – med förrätt och därpå huvudrätt – inte alls dumt.

När vi står i kassan så säger Anders att han ska bjuda mig på bion som en försenad födelsedagspresent – det var ju en överraskning!

Nu kommer Lilla Monsterbarnet med Oskar, Helen och hundkenneln snart så jag ska dra mig ner mot centralstationen och möta upp är tågen kommer in.

Och Stora Monsterbarnet har dragit till Finland, fick jag veta på sms tidigare i kväll, för att ha bloggträff. Jojo, dom rör på sig dom små liven.

Om jag ändå hade varit björn

Då hade jag sovit gott nu och fram till i april någon gång :-)

Uj, uj, uj

Startade dagen med simning men hamnade snart i en puls som visade 160!

Och det trots att jag inte tog i alls.

Simmade bara 18 minuter och metrarna 500…

På väg hem stannade jag till vid gymet och vis av skadan från i morse så blev det en mycket torftig och kort träning.

15 minuter på motionscykel för uppvärmning, endast 20 minuter styrka och sedan avslutningsvis 10 minuter på löpband där jag gick och inte sprang.

Kan näst intill tyckas onödigt att jag ens gick dit men jag hade bestämt redan innan att ta det mycket försiktigt så det var mitt mål och jag får nog säga att jag har uppnått det i dag – fast det kändes nästan löjligt och inte som någon träning.

Snabbt gick den

Helgen alltså! Har en alldeles bestämd känsla av det är på tok för mycket måndagar och näst intill brist på lördagar!

Nåja, eftermiddagen har jag varit Spice girl och skurit grönsaker på både längden och tvären – känns det som om.

Men nu är det färdigt och magen är mätt efter ett mål bestående av pitabröd och den fyllning jag nyss lagat i två upplagor, en veg och en vanlig.

Woffe var gullig och kom ut och läste ett kåseri från dagens tidning av Per Nordangård, skribent och utlandskorre på GP och placerad i London.

Han skriver alltid roande så det blev en riktig trevlig stund är i köket bland morötter och groddar, köttfärs och quornfärs.

Nu ska bara badväskan och träningsväskan göras i ordning för tidig avfärd till morgonen och sedan blir pösmös i soffan tills ögonlocken blir för tunga.

Fjäskat till det lite

Ja, så är huset nystädat och fint. Mattorna är piskade av mattchefen himself och tanten har skurat golven. Toaletterna tog jag redan i går så det vara bara till att hoppa rätt på vesäntligehterna så att säga.

Under tiden Woffe dammsög krattade jag lite löv i väntan på att få börja skura golv. Ryckte allra pliktskyldigast upp lite ogräs här och var helt planlöst.

Skulle verkligen behöva ägna några dagar åt trädgården innan det för kallt och trist. Kanske kan hundkennelt, dvs Boris och Ila och Greta med lilla Alice (vet inte om dom har någon hemsida) ”hjälpa” mig nästa helg. Jag vet att Ila är en riktigt badare på att gräva i alla fall och Boris brukar leka med äpplena som har ramlat ner på gräsmattan och bort ska dom ju så det kanske blir riktigt bra.

Jag minns när Boris var liten valp, hans första höst, och han ”hjälpte” mig att kratta löv. Varje gång jag lyckats kratta ihop en hög tog han full fart rakt in i lövhögen och hade jättekul – vem kan motstå något sådant?

Jo, för att återgå till rubriken så kom den sig av att jag idag fick fjäskat till det lite med att koka nyponsoppa till mattpiskaren. Han är galen i nyponsoppa och jag insåg efter städningen att här behövs en instats eftersom det kommer att dröja några timmar innan det finns någon mat färdig.

Så jag kokar alltså upp lite vatten och vispar i nyponsoppepulver och ropar till kvarterets bäste mattpiskare genom tiderna (jag har aldrig sett någon annan piska mattor i vårt kvarter) att nu vankas det mellanmål.

Hans ord då han upptäcker nyponsoppan är obetalbara ”Det måste vara kärlek det!”

Japp så har vi nu mellanmålat klart och jag ska börja skära grönsaker i all oändlighet för nu ska här lagas köttfärssås till en riktigt storfamilj som vi blir på fredag. En ”vanlig” variant och en vegetarisk ska det bli.

Det kommer säkert att smaka bra efter en dag på Ullared och även för Woffe som ska sköta hela kenneln medan vi andra är ute och slösar bort pengar :-)