Det gick åt skogen så klart

BENEN KÄNDES SOM betongpelare när jag vaknade och det var med viss möda jag tog mig ur sängen! Varför är det så här så fort kroppen gör något annat? Jag menar jag har ju haft träningsvärk sedan jag satte igång efter uppehållet för en dryg vecka sedan. Hur i hel friden kan fler muskler ha hållit sig undan och gett sig tillkänna först när simningen kom på tapeten?

Jag kämpade på i stort sett hela dagen innan jag tog beslutet att jag måste avboka kvällens Basis Ball Raw och nittiominutaren med cykel. Men till sist insåg jag att det hade inte blivit någon bra träning om jag kört i alla fall! Så det blev en helt oplanerad vilodag! Jag som tycket jag hade hittat så bra träning när det nu inte fanns något på hemmaplan som lockade på just onsdagar. Men skam den som ger sig jag får sikta på nästa onsdag och hoppas att kroppen fattat att det är träning som gäller nu och att soffhängardagarna (läs hela december 2017) är förbi!

Men soffan fick stå osutten i alla fall 😉 Det blev lite matlagning istället.

Ett kilo kalkonbröstfilé blev malt till färs som jag gjorde kalkonfärsbiffar av. Till det serverades senap och dragonsås, kokt potatis…

…och hela champinjoner som tillagades i Air Fryern…

Det blev gott, första gången men absolut inte sista! Det går ju att göra mycket med färs men i dag gjorde jag bara biffar. Minst fyra middagar för två personer av det kilot med kalkonbröstfilé. Nästa gång kanske det blir kalkonbullar nu när vi vet att det smakar bra.

Jag fick förresten fakturan i dag från mina dagar jag tillbringade på det femstjärniga ”hotellet” när jag opererades för diafragmabråcket. Trehundra riksdaler för operation och boende!!! Behandlad som en prinsessa av personal som var helt underbara!
Det finns mycket att önska när det gäller svensk sjukvård men när man väl får behandling tror jag inte något annat land slår Sverige på fingrarna. Sedan kunde man självklart önska att väntetiden inte hade behövt vara två år men som sagt när man blir behandlad/åtgärdad det är ju så man skäms – trehundra kronor!

Det var länge sedan sist

NÄR MAN ÄR en glad pensionär, eller fritidsforskare som jag föredrar att titulera mig, så gör man lite som man vill rätt som det är. I dag var en sådan dag eftersom jag sov länge vilket jag inte brukar göra. När jag sover till tio på ”förmiddagen” så är det länge – för mig. Ingen bra sömn i natt heller men det är nog så det är när det gäller min sömn.

Woffegubben sov faktiskt ännu längre men när han vaknade så åt vi frukost eller frunch kanske man skulle kalla det 😉

För att på något sätt ta tag i den del av dagen som återstod föreslog jag att vi skulle åka och simma. Woffe brukar simma på onsdagar men om jag ska följa med så passar det bättre med tisdag för min del med tanke på veckans träningsupplägg så det bestämdes. Klart slut!

På något vis var det ändå ett kärt återseende att komma till Valhalla – har inte varit där sedan 2013 när man skiljde oss åt (arbetsmässigt) genom att skicka Woffe till Trollhättan och jag var kvar på Polhemsplatsen. Då slutade jag givetvis att köra bil till jobbet och började pendla precis som Woffe fast med en annan slutdestination. Detsamma gällde simningen – inte så kul att simma själv så jag slutade helt och hållet med den.Woffe däremot simmade i Trollhättan ända tills han gick i pension 2015…

Det var sig likt – inget hade förändrats på dessa år så det var med vana steg vi tog simhallen i besittning. Det blev tusen meter och det kändes mycket trevligt att inte slå i knäna i bassängbotten när man vände 😉 På Vattenpalatset var det krypdjup i bassängens ena ända och det var mycket skönt att inte ens behöva tänka när man vände!
När jag simmade vända efter vända blev det lite tid att tänka på och då slog det mig att när vi nu ändå var i stan kunde vi ju låta bilen stå kvar utanför Valhalla och ta en promenad in till centrum efter avverkad simning…

Det var strålande fint väder och jag avbokade det Indoor Walking-pass jag hade bokat mig på för att inte behöva stressa. Kände att det kanske kunde räcka med en kilometer simning 😉

Vi kikade runt lite i Nordstan när vi kom fram och utträttade en del små ärenden vi hade på listan. Jag behövde bland annat en ny baddräkt upptäckte jag i dag. På vissa ställen kan man se ”igenom” på den jag har så den har väl gjort sitt får man anta. Det blev ju naturligtvis även sådant vi inte ens visste att vi behövde – bland annat ett par jeans på Desigual. Nåja, det kunde säkert varit värre.
Fika var ju så klart ett måste när vi nu ändå var i den stora staden – vilket ju inte är varje dag precis…

Ja, sedan gick vi tillbaka via Avenyn från centrum till Valhallas parkering där bilen väntade på oss och summerat blev det fem kilometer gång så det gjorde nog inte så mycket att passet med Indoor Walking blev avbokat 😉

Det hade hunnit bli mörkt när vi kom fram till bilen och innan vi var hemma var det kväll. Det blev en trevlig, helt oplanerad dag, med simning och liten stadstur. Inget märkvärdigt men det kan man kanske inte begära en helt vanlig tisdag!

Jag kände redan nu ikväll att jag hade skön träningsvärk i vader och baksida lår från simningen. Undrar just hur det ska kännas i morgon? Då har jag en liten maratonkväll inbokad i Alingsås med Basis Ball Raw och nittio minuter cykel…?

Måndag igen

MÅNDAGAR ÄR LIKA med ny vecka på gymmet och först ut är seniorträning, som haft uppehåll under jul, med Catarina. Nytt år och nytt program. Nu är det styrketräning i olika stationer och helt nya fräscha övningar som sagt. Hon är duktig på att sätta ihop program så det att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Gymmet ska nu slänga ut gamla pulssystemet och installera ett nytt. Nu blir det Polar och jag köpte i dag en ny klocka med pulsband – visste inte ens att jag behövde ytterligare en klocka eller statuspryl men det gjorde jag tydligen 😉

Man kan säga att det där friskvårdskontot är en aningens ansträngt just nu 😉

Lite spännande är det dock eftersom den nya klockan även mäter sömnen och kvaliteten på den. Jag har en känsla av att min sömn inte är särskilt bra och det fick jag genast svart på vitt på att den sannerligen inte är…

Av sömntid på sex timmar och 38 minuter är trettiosju minuter av dem så kallad ”störd sömn” där avbrott uppstått av olika anledningar. Nåja, det är ju inte mycket man kan göra åt den saken antar jag?!

Vi åkte bil till gymmet gemensamt till seniorträningen men när jag skulle åter på kvällskvisten tog jag mig i kragen och cyklade. Det var plusgrader, inte många men ändå, så jag kände att jag måste komma igång igen efter det dryga månadsuppehållet. Det var tufft och tungt men något annat var väl inte att räkna med. Det är ju för tusan som att börja på ruta noll varje gång det blir uppehåll av olika anledningar.

På kvällen blev det först Sh’bam med Stephanie – lika kul som vanligt och ny release, nu 30, så man tackar sin gud för att det inte finns några dolda kameror 😉
Men hela kroppen blir glad av att få slå sig lös på dans. Även om man nu inte kan kalla mina rörelser för dans så blir jag i alla fall glad och upprymd.

Direkt från Sh’bam rusade jag sedan vidare till Basis Ball Raw med Hanna som ju är så himla duktig så man nästan svimmar… Att ha en kropp som är som gummi – det kunde man ju önska sig!
Phew, det drygt månadslånga uppehållet kändes!

Att sedan cykla hem gick trögt, riktigt trögt 😉

Den nya klockan presenterar dagens träning ungefär så kaosartat som det kändes…

Men, det känns skönt att få komma igång igen och förhoppningsvis ska det nu inte bli några ofrivilliga uppehåll förrän det är dags att resa till Thailand. Men jag hoppas kunna komma i form på den dryga månaden som är innan vi lyfter!

Grossglockner

TIO MINUSGRADER NÄR jag steg ur sänghalmen i morse! Man hade visserligen berättat på väderprognosen att det skulle bl kallare men ändå…

Bil till gymmet och cykling inomhus – en bra lösning just i dag 😉 Det var Grossglockner som gällde i dag. Ett tufft pass med mycket uppför som ju jag gillar! Träningsvärken börjar så smått släppa så det var inte fullt så plågsamt längre.

Efter 90 minuter intensiv cykling känns det helt rätt med ett pass Indoor Talking…

Tanken var att jag skulle tillbaka till gymmet på eftermiddagen och köra Basis Ball men jag var så trött när jag kom hem så det blev inget med det.

Satte igång med middagen ganska sent då det blev välbehövlig vila innan 😉
Jag hade portabellosvamp som jag fyllde med ost och tillagade i ugnen…

Till det stekte jag entrecote…

Gjorde lite sås och grönsaksbakelser och söndagens middag var klar…

Tog även fram den sista så kallade julkakan ur frysen, en saffranskladdkaka, så vi får slut på både helger och jul! Nu får det räcka…

Efter vi fikat och kikat lite på dumburken var det dags att förbereda morgondagen…

Stavgång med fika

JAG STARTADE DAGEN med ett pass Indoor Walking på gymmet. I dag var det Cecilia som vikarierade för Malena. Att hon är mammaledig kunde man minsann inte märka – fullt ös medvetslös som vanligt ;-)…


SMHI hade hotat med att det skulle bli kallt men soligt och det verkade stämma när jag var klar på gymmet vid 10.30 snåret.

Hemma blev det en rejäl frukost då jag inte hade ätit innan gymmet och därefter klädde vi oss för promenad. En himmel man inte kunde motstå och sol på det…

Det blev stavgång så klart…

…i blandad terräng…

Det blev en rejäl tur där vi hamnade på ställen som vi inte räknat med men man lär sig något varje gång. På tillbakavägen hamnade vi i Skepplaskog och kom förbi hos Bosse där vi stannade till och fick en god kopp kaffe med dopp. Så klart hann det bli mörkt innan vi kom i väg för att gå hem sista biten 😉

Det blev en fin runda på dryga elva kilometer. Det gäller banne mig att passa på när solen tittar fram men vet inte när det händer igen…

Det blev bra med en ”alltiettlåda” i ugnen på kalkonbröstfilé. Ungefär vad som orkades med efter den turen 😉

Den blev helt OK med tanke på ansträngningen 😉

Fredagsfys innan fredagsmys

PRECIS SÅ SÄGER Stefan, vår cykelinstruktör, så det är bara att lyda 😉 Det var med nöd och näppe jag fick på mig cykelmunderingen och framför allt då strumporna. Armarna tycktes helt plötsligt vara för korta 😉

Med den träningsvärken jag har så borde man få dubbla fredagsmys efter avverkat pass! Det var skittufft i dag och det tyckte inte bara jag förstod jag av kommentarerna i omklädningsrummet efteråt. Men det gick – timmen tog slut. Jag hoppas att jag mjukat upp mig lite och inbillar mig att det hade varit värre nu ikväll om jag inte hade kört cykelpasset.

I alla fall hoppas jag på det för i morgon har jag ett pass Indoor Walking inbokat så då hade det varit högst förnämligt om det gick att genomföra utan träningsvärk…

Men jag är igång igen och det är huvudsaken! Sedan får det ta den tid det tar att hitta tillbaka 😉

Förutom gymmet i dag har jag mest suttit och letat bland bilder då jag planerar att göra ett bokslut på 2017 men i stort sett mest skriva om positiva saker. För även om jag ”bara” gnäller om dessa två helvetesår med diafragmabråcket så är det klart att det finns glädje också! Ibland måste man skärpa till sig och det har jag gjort så gott jag kunnat även om jag valt bort, dock inte frivilligt, stora delar av sådant ett normalt liv innehåller. Den sociala biten t ex med umgänge har varit obefintlig under dessa två år. Anledningen är att det blir för jobbigt med ”ätandet” eller rättare sagt det ätande som inte fungerat. För faktum är att man träffas aldrig utan att det är någon form av ätande med i bilden. Antigen träffas man över en god fika eller så äter man en god bit mat på restaurang eller hemma hos varandra. Att gå på restaurang utan att beställa är uteslutet för mig! Det skulle inte ens komma på fråga. Hur skull man kunna förklara att man inte kan äta utan att spy upp det igen?? Kanske tänker man då att det är väl däremot inte helt otänkbart att bli bjuden hem till goda vänner och säga att man sitter med men inte tänker äta. Njae, det är faktiskt inte helt okomplicerat. Värdinna/värd får givetvis genast dåligt samvete och undrar hur man ska hantera en sådan situation. Nåja, nu är det över och den sociala biten kan numera ingå även i Angelas liv och därmed Woffegubbens också såklart 😉 Hur hamnade jag förresten här nu? Jag skulle ju bara skriva om dagens fredagsfys…

Så smått igång igen

LITE PANIK BLIR det över att inte få träna! Jo, jag vet varför och att det måste läka efter operationen men logiken hjälper inte när man känner att man slappar mer och mer och bara sitter med ändan i soffan.

En månad skulle jag vänta innan jag tränade sådant som inbegrep magmusklerna, och handen på hjärtat, vad kan man träna där inte magen/magmusklerna deltar? Promenad blev godkänt redan vid hemkomst men om man nu får gnälla lite så har det ju inte varit väder för promenader om man inte råkar älska ösregn, slöslask eller dagar då inte en dagsljus infinner sig! Det gör inte jag kan det konstateras!

Det är klart det inte regnat konstant sedan jag kom hem från Borås Lasarett – det vore en överdrift men nära nog skulle jag nog säga. en och annan fin dag har det funnits och då har vi släppt allt vi har för händer och gått ut på promenad…

Så en och annan Hörnmosserunda har det blivit…

Häromdagen blev det dryga åtta kilometer – solen tittade fram och vi rusade bokstavligt talat ut…

Men i jämförelse hur jag brukar hålla igång så är dessa, alltför sällan förekommande, promenader en droppe i havet och det känner jag nu när jag äntligen så smått börjat på gymmet igen. En träningsvärk som inte är nådig – att böja benen är näst intill uteslutet 😉

I onsdags tog jag mig till Alingsås för att träna då jag hittade att man erbjöd cykelpass på nittio minuter. På ”mitt” gym här hemma finns det inget som lockar just på onsdagar. Det kändes bra och det gick bra så jag beslutade att jag var mogen nu för att börja så smått.

I går var jag och Woffegubben på hemmaplan och körde för Basis Ball med Catarina på morgonen. På kvällen blev det Sh’bam med Anna och Indoor Walking med Karin för mig – Woffe var hemma och vaktade huset 😉 Så jag är inte förvånad att jag har träningsvärk i dag – det blev mycket ben men jag hade förmodligen fått det vad jag än hade ägnat mig åt med tanke på det över en månad långa uppehållet…

Träning, tomte- och rimverkstad

ELLER JA TRÄNING var ju att ta i att kalla min insats för men jag blev så sugen på Catarinas inbjudan till oss ”indårare” om ett pass i arla morgonstund med Indoor Walking med jultema och därefter julfrukostmys. Det kan man ju inte missa! Så jag kollade om det var OK med att ”fuska” sig genom passet och på så vis vara med. Jag får ju inte träna riktigt ännu, i alla fall inte träning som gör att magen är med och anstränger sig. Men jag fick OK på att ”interna” utan bara trampa runt lite med benen. Det var inte lätt kan jag säga 😉 Catarina hade satt ihop massor med go julmusik som det var svårt att stå inaktiv till!

Catarina hade gjort indoor-salen så julig och fin så genast infann sig en speciell stämning…

För att inte tala om hur mysigt cafeterian var framdukad för oss frukosterande ”indårar” och den svindlande känslan att kunna äta! Julskinka, vörtbröd, rödbetssallad, risgrynsgröt, ägg ja jisses vad gott det var!

Och Renée, en av ”indårarna” hade skrivit en sång till Catarina som hon sjöng så fint för henne. Så härligt! Så fint gjort!

Det blev lite fart på gamlingarna här frampå kvällskvisten då det bestämdes att det bi lillejul i Malmö på fredag 😉 Av någon anledning så är det ju alltid så lång tid kvar så därför ligger ju klapparna oinslagna och orimmade ända tills man får kniven på strupen 😉
Jag slog in dem i julpapper…

Woffegubben skötte rimmen…

Det tog hela kvällen men det är gött när det är klart…

Sol som tittar fram

NÄR DAGEN BÖRJAR med att god granne ringer på och önskar krya på dig med en äkta julros ja, då kan man sannerligen inte klaga. Så gulliga grannar vi har och det är mitt livs första julros! Ska bli kul att sätta ut den i trädgården till våren…

1_julros

Solen tittade fram så vi bestämde oss för att ta en liten stavgångspowerwalk…

2_promenad1

Lite blandad terräng…

3_promenad2

Förbi Hollywood…

4_hollywood

Vi gjorde inte så många mer knop än det som promenaden genererade. Jag gjorde en ugnsomelett till middag eftersom det pockade på i grönsakslådan…

5_ugnsomelette

Tappa inte sugen

VÄRLDEN ÄR FULL av borttappade sugar så ingen skulle förmodligen märka om det kom en till! Eller man skulle kunna säga att jag har vilodag det är bara det att vilodag är det varje dag nu! Det finns en stor risk att jag blir helt försoffad…

Jag längtar så klart till ”normalläge” igen där jag kan träna det jag så väl behöver. Några ”vilodagar” till krävs det dock för att inte ställa till med något. Som det är nu har jag faktiskt tappat sugen lite och sitter mest i soffan och degar. Det borde jag inte göra för jag har ju tusen och en projekt jag skulle kunna ägna mig åt men lusten infinner sig inte!

Jag brukar dock piggna till lite när det vankas matlagning. Jag är sugen på precis allting! Det finns en viss risk, måste jag säga, att jag rullar fram i januari 😉 Det smakar ju så gott och vad jag än äter!
I dag fick jag fram ”pottan”. Den brukar komma fram när det vankas höst/vinter och i dag hade jag en nötstek som skulle långkokas.
Jag bryner den lite första så det blir lite färg…

Tillsammans med morötter och lite annat gott ska den nu koka i många timmar men den sköter ju sig själv så jag kan landa med ändan i soffan igen 😉