En månad går fort

I ALLA FALL när man är på resande fot. Swish sa det bara, men det ramlade förstås inte in några pengar som annars är brukligt vid just Swish 😎 Vi har haft fyra fantastiska veckor utan en droppe regn! Och det känns så klart tungt att ta farväl i dag. Vi har ju glädjen att ha ännu en resa hit inbokad i december i år så vi ska väl inte klaga – bara längta 💕

Vi har ägnat mycket tid i poolen och den är som väl är utrustad med en bar 🙃…

Ungefär varannan dag har vi varit lite i rörelse med mopparna för det blir lite för bra att bara ligga still i solen varje dag – i alla fall för mig. Vi har som sagt moppat runt lite och bland annat hälsat på elefanter…

Vi har så klart ätit och druckit gott – vågar inte ställa mig på vågen när vi kommer hem 😉

Iskaffe är en hit i den här värmen…

Vi har varit runt omkring och kikat på lite andra strängder men ”våra” egna, Kata och Karon, känns finast…

När man är ute tidigt på morgonen möter man förvånasvärt många cyklister som är ute för att träna! Och träning blir det men dessa backar som jag blir svett bara jag tittar på…

Sedan är det utan tvekan beundransvärt hur man ens vågar cykla här och då tänker jag inte så mycket på vänstertrafiken. Nä, den är nog det minsta bekymret men vägkanterna är ju oftast inte att lite på, trasiga och stora hål här och var. Plus att dom så kallade brunnarna är stora som en gästtoalett i storlek och att gallret på dem är så att både cyklist och cykel lätt kan ramla igenom 😉

Patong har varit ett utflyktsmål vi besökt lfera gånger av olika anledningar och inte bara för att det är syndens näste numro ett 😉 Nej, vi har varit där enbart dagtid så så mycket synd har det inte varit tal om. Klart är dock i Patong finns det ett helt annat BBC är det vid är vana vid att bokstäverna står för – här är det Bad Boys Club 🤭

Thailand är som musik för själen

JAG BÖRJAR SOM sagt dagarna med stavgång tidigt på morgonen. Enligt mig är det den bästa tiden att uppleva Thailand. Dels är inte butikerna som trängs och gärna ställer ut sin varor och produkter så att man med nöd och näppe kan passera. Det finns ju väldigt sällan trottoarer och skulle det finnas så står det stora betongpelare mitt i 😉

Nåja, eftersom alla butiksägare sover så är det heller inga hugade köpare/kunder som står i vägen så faktum är att först då ser man hur det egentligen ser ut utefter gatan. Är det stängt så är det man får gärna känslan att det aldrig är stängt men några timmar varje natt så…

Man anar att thailändare är ett ärligt folk för det här låset kan man förmodligen dyrka upp med en hårnål som storebrorsorna alltid gjorde på lillasyrrans dagbok då det begav sig.

Thailändaren är också noga med att varje dag blidka andarna. Det må vara stora pampiga andehus eller som här på berget en mycket enklare variant…

Man ställer ut både mat och dricka och anden vill väldigt gärna ha sugrör i vätskan. Det går inte att undvika men både hundar och katter tar för sig av det inte anden orkar 😉

Varje morgon möter jag också munkar som är ute på ”tiggarstråk”. Dom har en sorts gryta hängande runt halsen som förmodligen håller maten varm tills dom återvänt till klostret med gåvorna…

Med risk för att vara tjatig så är nog thailändare det snällaste, gladaste och mest fantatiska människor jag vet. Jag mötte en man som sorterade mogronens fångst av fisk som jag frågade om jag fick fota. Jag hade tänkt att ta ett foto på lådan där alla fiskar trängdes men han fiskade snabbt som ögat upp den största fisken och gav mig ett leende som jag levde på hela dagen…

När jag går längs stranden, mest Karon Beach, så ser jag varje morgon fiskarna antingen på stranden sorterandes sin fångst eller hur han i en vinglig lite båt, det finns ingen plats att sitta på, håller på att hala in sina fiskenät…

Och när restaurangen är stängd dugen den gott som parkering 😉

Let’s Take a Walk on The Beach

NÄR KLOCKAN SKRÄLLER vid 04.30 tänker jag först – Nämen nu får du väl ändå ge dig Angela! Men när jag väl lämnat sänghalmen (sängen är för övrigt stenhård så egentligen är det en gåva till ryggen att få stiga upp) och kommit ner för alla trappor och gått rakt in i väggen 😉 Ja, det är så det känns när man kommer från det svala rummet rakt ut i verklighetens 28 graders värme men man vet ju att det ändå är dagens lägsta temperatur så det gäller att passa på.

Jag brukar börja vid ”vår” strand Kata Beach…

Häromdagen tänkte jag variera mig lite så jag fortsatte helt enkelt och tänkte snart kommer det nog ännu en strand. Det gjorde det, en liten sådan men jag tycker inte att det är storleken som är avgörande 😉 Kata Noi Beach tror jag bestämt att den hette.
Jag hamnade mitt in i ett yogapass men kunde tassa förbi utan att störa…

Det gick inte att gå längre så…

Jag gick tillbaka en bit och hittade en ruskig backe som blev lite frestande för att jag få upp lite flås – det fick jag kan jag lova. Badade i svett när jag var uppe men det visade sig snart att det lönade sig på mer än ett sätt. En magnifik utsikt – ögonens sätt att massera hjärnan…

Ja, när jag väl var nere på ”plattmark” igen blev valet inte lätt…

Jag brukar avsluta vid Karon Beach som är den största stranden häromkring. Jag mötte bland annat fiskare som sorterade sin fångst för att sedan ge sig av till restaurangerna runt omkring för att sälja fisken…

Man får beundra thailändarnas företagssamhet, jag tror ingen av dem kan stava till ledighet, semester och lata sig. Man kan massera medan man tvättar turisternas byk, som man sedan skäms, när man ska hämta den väldoftande och strukna tvätten och betala för tjänsten. Det gör i alla fall jag!

Eller så säljer man bensin till alla miljoner mopedburna ur literflaskor. Att G är borttappat gör inget alla förstår…

När jag är ute så tidigt så träffar jag i stort sett bara thailändare. Eftersom man inte lagar någon mat hemma så köper man det på vägen till jobbet. Det är oftast damer med vagnar som har vad som krävs för att kunna tillaga mat vars doft förför mig när jag passerar lagom hungrig efter någon mils stavgång 😉

Och appropå temat Man måste ingenting så har den här palmen, med bladen bara ut åt sidorna, anammat det till fullo 😉

Sometimes I feel good

JUST NU KÄNNER jag så utan tvekan! Det är svårt att hitta något att klaga på om man inte ger sig den på att finna något vill säga. Jag föredrar att inte anstränga mig på den punkten 😉

Det vore överdriviet att påstå att det är fullt ös, för det mesta har vi det lugnt och skönt vid poolen och pulsen stiger endast något då vi ger oss iväg på mopparna. Inte så mycket för att det är vänstertrafik och att man kan man snacka om fullt ös medvetslös i trafiken hela tiden. Utan mer för att man måste ha full koncentration precis hela tiden för här kan man inte slappna av en sekund. Man blir omkörd på insidan och förresten ”alla” sidor och det är inte sällan man möter en lastmoppe, med lasten på sidan, som kör högertrafik eftersom ”man” inte ska så långt, bara några hundra meter eller så, för att leverera något till butik eller restaurang 🤪
Men min uppfattning är ändå att det fungerar fantastiskt bra trots den kaos som vi västerlänningar tycker att trafiken mest liknar. Man tar det lugnt och tänker över varje mannöver, speciellt västersidan när man kommer ur en rondell, så verkar det faktiskt som om thailändarna tar stor hänsyn. Och när man möter en turistbuss på en väg som mest liknar en asfalterad kostig gäller det att ha tungan i rätt mun…

Vi ligger ju såklart inte bara vid poolen utan vi tar oss ner till vår fina strand och slänger oss i Indiska Oceanen också…

Jag brukar tillbringa en stund på vår balkong, med utsikt över poolområdet, en stund innan vi ger oss av för lite middag frampå förkvällen. Solnedgången är utan tvekan finast vid stranden men inte helt utan mysfaktor från balkongen heller…

Oftast, eller om sanningen ska fram alltid med undantag för en gång, går jag ut ensam i ottan på morgonmotion med stavgång. Men som sagt ett undantag gjordes då jag fick med nådige herrn på en morgonrunda. Om det var för att han inte ville släppa iväg mig ensam på moppen över till Patong ska jag låta vara osagt men vi kom i väg tidigt, redan vid 06-snåret, för att inta Patong Beach för morgonens motionsrunda…

Sedan var det ju det där med att man inte måste någonting

Och inte en dag mindre

FÖRR, NÄR VI jobbade och reste iväg på semester över jul och nyår och kom hem lagom efter Trettonhelgen blev vi tvugna att förbruka en del av sommarsemestern. Nu har vi varit borta över två veckor och inte en enda dag semester som måste dras bort! Det är gött att vara penisonär – på det viset 😀

Det går inte att ligga vid poolen varje dag – hela dagen, då får jag spader. Så i dag drog vi i väg till Patong och traskade runt lite. Tog oss lite att dricka och hade det bra helt enkelt…

Vi parkerade i ett moppegarage och när vi gick i väg efter att ha parkerat undrade jag om vi någonsin skulle hitta tillbaka till just våra moppar 😉

Men det gjorde vi och på vägen hem tankade vi mitt i den värsta backen…

Ett under att vi lyckades få fart på mopparna i den lutningen uppför…

När man ligger vid poolen är det nödvändigt att ta något att dricka. Vi har konstant mellan 31-34 grader på dagen…

Har man tur hinner man få ändan ur solstolen och ta sig ner till Karon Beach för att beskåda en solnedgång som gör en andlös…

Innan man hinner vända sig om har den gått ner i havet! Helst av allt vill man ju stoppa tiden och bara blicka ut över detta ändlösa hav som ger förhoppning om fler ljuvliga dagar här…

Vi avslutar oftast kvällen med middag på någon mysig restaurang. I kväll ville Woffegubben besöka en som heter Håkan…

Jag försöker ta mig ut varje morgon på stavgång men dom senaste dagarna har det varit lite si och så eftersom jag inte mått bra och därav också varit trött. Men när jag kommer iväg strax efter 06.00 på morgonen är jag så nöjd. Stranden är nästan tom och solen på väg upp samt om lyckan är med så kan man träffa en höna intill vägkanten som också är ute och motionerar 😉

Borde faktiskt…

BLOGGA OM INTE för andras skull så för min egen! Men jag är så himla lat, rent ut sagt, och njuter av varje sekund när jag inga krav har på mig. Fast jag vet ju att det kommer en dag, snart nog, då man vill kunna ”gå tillbaka” och se samt läsa hur bra man kan ha det!

Vi har nu avverkat halva tiden, två veckor, av vår drömsemester. Jisses vad tiden går fort! Vi har mellan 31 och 34 grader varmt varje dag. Så faktum är att det blir mycket häng vid poolen för att snabbt kunna svalka av sig 😀

Vi hyr såklart moppar, det gör vi ju alltid, för att få lite frihet. Det är mysigt att kunna köra runt lite man måste bara vara lite försiktig eftersom det är vänstertrafik 🤨

Jag brukar försöka hålla igång lite trots att vi är på semester. Stavgång tidigt på morgonen är både mysigt och trevligt. Man får uppleva ett stycke Thailand där inte så många turister är med och styr bilden. Stranden är nästan tom, den är faktiskt aldrig riktigt tom även tidigt på morgonen, alla affärer och restauranger är stängda och ger en helt annan gatubild…

Det finns ett gym på hotellet, ganska litet men man klarar sig, som jag tar till när jag inte har lust att stavgå. Jag har med mig mitt gummiband så det behöver inte gå någon nöd på mig…

Vår strand, Kata Beach, är inte så stor men fin och den räcker för vår del 😉

I bland är Världen väldigt liten! Vi träffade Maria och Björn. Så himla kul, vi har inte setts sedan hon slutade på GP och det var före mig. Nåväl, nu bestämde vi att det skulle bli en träff när vi kom hem och våren börjar ankomma…

Konstaterade att det i år är femton år sedan vi var här första gången. Då hade våra två fattiga studenter till avkommor sparat ihop respengar för oss båda till 50-års present till mig. En fantastisk resa och upplevelse som lockat oss tillbaka många gånger sedan dess…

Vi känner ju alla till den bredkäftande grodan som ”aldrig blir sjuk” och som verkligen inte behöver använda solskydd för det har hon aldrig behövt tidigare. Inga namn men jag kan ju säga som så att hon blev så illa däran av diarré och magsjuka samt en rygg och armar som mer eller mindre blev solbrännskadade! Den värsta brännan uppstod under en dags moppetur – då man inte känner att det bränner på i vinddraget! Nåväl det blev ”sjuksängen”…

Det ryktas att hon kände sig som det virrvarr elledningarna har…

Det gick åt skogen så klart

BENEN KÄNDES SOM betongpelare när jag vaknade och det var med viss möda jag tog mig ur sängen! Varför är det så här så fort kroppen gör något annat? Jag menar jag har ju haft träningsvärk sedan jag satte igång efter uppehållet för en dryg vecka sedan. Hur i hel friden kan fler muskler ha hållit sig undan och gett sig tillkänna först när simningen kom på tapeten?

Jag kämpade på i stort sett hela dagen innan jag tog beslutet att jag måste avboka kvällens Basis Ball Raw och nittiominutaren med cykel. Men till sist insåg jag att det hade inte blivit någon bra träning om jag kört i alla fall! Så det blev en helt oplanerad vilodag! Jag som tycket jag hade hittat så bra träning när det nu inte fanns något på hemmaplan som lockade på just onsdagar. Men skam den som ger sig jag får sikta på nästa onsdag och hoppas att kroppen fattat att det är träning som gäller nu och att soffhängardagarna (läs hela december 2017) är förbi!

Men soffan fick stå osutten i alla fall 😉 Det blev lite matlagning istället.

Ett kilo kalkonbröstfilé blev malt till färs som jag gjorde kalkonfärsbiffar av. Till det serverades senap och dragonsås, kokt potatis…

…och hela champinjoner som tillagades i Air Fryern…

Det blev gott, första gången men absolut inte sista! Det går ju att göra mycket med färs men i dag gjorde jag bara biffar. Minst fyra middagar för två personer av det kilot med kalkonbröstfilé. Nästa gång kanske det blir kalkonbullar nu när vi vet att det smakar bra.

Jag fick förresten fakturan i dag från mina dagar jag tillbringade på det femstjärniga ”hotellet” när jag opererades för diafragmabråcket. Trehundra riksdaler för operation och boende!!! Behandlad som en prinsessa av personal som var helt underbara!
Det finns mycket att önska när det gäller svensk sjukvård men när man väl får behandling tror jag inte något annat land slår Sverige på fingrarna. Sedan kunde man självklart önska att väntetiden inte hade behövt vara två år men som sagt när man blir behandlad/åtgärdad det är ju så man skäms – trehundra kronor!

Det var länge sedan sist

NÄR MAN ÄR en glad pensionär, eller fritidsforskare som jag föredrar att titulera mig, så gör man lite som man vill rätt som det är. I dag var en sådan dag eftersom jag sov länge vilket jag inte brukar göra. När jag sover till tio på ”förmiddagen” så är det länge – för mig. Ingen bra sömn i natt heller men det är nog så det är när det gäller min sömn.

Woffegubben sov faktiskt ännu längre men när han vaknade så åt vi frukost eller frunch kanske man skulle kalla det 😉

För att på något sätt ta tag i den del av dagen som återstod föreslog jag att vi skulle åka och simma. Woffe brukar simma på onsdagar men om jag ska följa med så passar det bättre med tisdag för min del med tanke på veckans träningsupplägg så det bestämdes. Klart slut!

På något vis var det ändå ett kärt återseende att komma till Valhalla – har inte varit där sedan 2013 när man skiljde oss åt (arbetsmässigt) genom att skicka Woffe till Trollhättan och jag var kvar på Polhemsplatsen. Då slutade jag givetvis att köra bil till jobbet och började pendla precis som Woffe fast med en annan slutdestination. Detsamma gällde simningen – inte så kul att simma själv så jag slutade helt och hållet med den.Woffe däremot simmade i Trollhättan ända tills han gick i pension 2015…

Det var sig likt – inget hade förändrats på dessa år så det var med vana steg vi tog simhallen i besittning. Det blev tusen meter och det kändes mycket trevligt att inte slå i knäna i bassängbotten när man vände 😉 På Vattenpalatset var det krypdjup i bassängens ena ända och det var mycket skönt att inte ens behöva tänka när man vände!
När jag simmade vända efter vända blev det lite tid att tänka på och då slog det mig att när vi nu ändå var i stan kunde vi ju låta bilen stå kvar utanför Valhalla och ta en promenad in till centrum efter avverkad simning…

Det var strålande fint väder och jag avbokade det Indoor Walking-pass jag hade bokat mig på för att inte behöva stressa. Kände att det kanske kunde räcka med en kilometer simning 😉

Vi kikade runt lite i Nordstan när vi kom fram och utträttade en del små ärenden vi hade på listan. Jag behövde bland annat en ny baddräkt upptäckte jag i dag. På vissa ställen kan man se ”igenom” på den jag har så den har väl gjort sitt får man anta. Det blev ju naturligtvis även sådant vi inte ens visste att vi behövde – bland annat ett par jeans på Desigual. Nåja, det kunde säkert varit värre.
Fika var ju så klart ett måste när vi nu ändå var i den stora staden – vilket ju inte är varje dag precis…

Ja, sedan gick vi tillbaka via Avenyn från centrum till Valhallas parkering där bilen väntade på oss och summerat blev det fem kilometer gång så det gjorde nog inte så mycket att passet med Indoor Walking blev avbokat 😉

Det hade hunnit bli mörkt när vi kom fram till bilen och innan vi var hemma var det kväll. Det blev en trevlig, helt oplanerad dag, med simning och liten stadstur. Inget märkvärdigt men det kan man kanske inte begära en helt vanlig tisdag!

Jag kände redan nu ikväll att jag hade skön träningsvärk i vader och baksida lår från simningen. Undrar just hur det ska kännas i morgon? Då har jag en liten maratonkväll inbokad i Alingsås med Basis Ball Raw och nittio minuter cykel…?

Måndag igen

MÅNDAGAR ÄR LIKA med ny vecka på gymmet och först ut är seniorträning, som haft uppehåll under jul, med Catarina. Nytt år och nytt program. Nu är det styrketräning i olika stationer och helt nya fräscha övningar som sagt. Hon är duktig på att sätta ihop program så det att det aldrig hinner bli långtråkigt!

Gymmet ska nu slänga ut gamla pulssystemet och installera ett nytt. Nu blir det Polar och jag köpte i dag en ny klocka med pulsband – visste inte ens att jag behövde ytterligare en klocka eller statuspryl men det gjorde jag tydligen 😉

Man kan säga att det där friskvårdskontot är en aningens ansträngt just nu 😉

Lite spännande är det dock eftersom den nya klockan även mäter sömnen och kvaliteten på den. Jag har en känsla av att min sömn inte är särskilt bra och det fick jag genast svart på vitt på att den sannerligen inte är…

Av sömntid på sex timmar och 38 minuter är trettiosju minuter av dem så kallad ”störd sömn” där avbrott uppstått av olika anledningar. Nåja, det är ju inte mycket man kan göra åt den saken antar jag?!

Vi åkte bil till gymmet gemensamt till seniorträningen men när jag skulle åter på kvällskvisten tog jag mig i kragen och cyklade. Det var plusgrader, inte många men ändå, så jag kände att jag måste komma igång igen efter det dryga månadsuppehållet. Det var tufft och tungt men något annat var väl inte att räkna med. Det är ju för tusan som att börja på ruta noll varje gång det blir uppehåll av olika anledningar.

På kvällen blev det först Sh’bam med Stephanie – lika kul som vanligt och ny release, nu 30, så man tackar sin gud för att det inte finns några dolda kameror 😉
Men hela kroppen blir glad av att få slå sig lös på dans. Även om man nu inte kan kalla mina rörelser för dans så blir jag i alla fall glad och upprymd.

Direkt från Sh’bam rusade jag sedan vidare till Basis Ball Raw med Hanna som ju är så himla duktig så man nästan svimmar… Att ha en kropp som är som gummi – det kunde man ju önska sig!
Phew, det drygt månadslånga uppehållet kändes!

Att sedan cykla hem gick trögt, riktigt trögt 😉

Den nya klockan presenterar dagens träning ungefär så kaosartat som det kändes…

Men, det känns skönt att få komma igång igen och förhoppningsvis ska det nu inte bli några ofrivilliga uppehåll förrän det är dags att resa till Thailand. Men jag hoppas kunna komma i form på den dryga månaden som är innan vi lyfter!

Grossglockner

TIO MINUSGRADER NÄR jag steg ur sänghalmen i morse! Man hade visserligen berättat på väderprognosen att det skulle bl kallare men ändå…

Bil till gymmet och cykling inomhus – en bra lösning just i dag 😉 Det var Grossglockner som gällde i dag. Ett tufft pass med mycket uppför som ju jag gillar! Träningsvärken börjar så smått släppa så det var inte fullt så plågsamt längre.

Efter 90 minuter intensiv cykling känns det helt rätt med ett pass Indoor Talking…

Tanken var att jag skulle tillbaka till gymmet på eftermiddagen och köra Basis Ball men jag var så trött när jag kom hem så det blev inget med det.

Satte igång med middagen ganska sent då det blev välbehövlig vila innan 😉
Jag hade portabellosvamp som jag fyllde med ost och tillagade i ugnen…

Till det stekte jag entrecote…

Gjorde lite sås och grönsaksbakelser och söndagens middag var klar…

Tog även fram den sista så kallade julkakan ur frysen, en saffranskladdkaka, så vi får slut på både helger och jul! Nu får det räcka…

Efter vi fikat och kikat lite på dumburken var det dags att förbereda morgondagen…