Snabbt gick den

Helgen alltså! Har en alldeles bestämd känsla av det är på tok för mycket måndagar och näst intill brist på lördagar!

Nåja, eftermiddagen har jag varit Spice girl och skurit grönsaker på både längden och tvären – känns det som om.

Men nu är det färdigt och magen är mätt efter ett mål bestående av pitabröd och den fyllning jag nyss lagat i två upplagor, en veg och en vanlig.

Woffe var gullig och kom ut och läste ett kåseri från dagens tidning av Per Nordangård, skribent och utlandskorre på GP och placerad i London.

Han skriver alltid roande så det blev en riktig trevlig stund är i köket bland morötter och groddar, köttfärs och quornfärs.

Nu ska bara badväskan och träningsväskan göras i ordning för tidig avfärd till morgonen och sedan blir pösmös i soffan tills ögonlocken blir för tunga.

Fjäskat till det lite

Ja, så är huset nystädat och fint. Mattorna är piskade av mattchefen himself och tanten har skurat golven. Toaletterna tog jag redan i går så det vara bara till att hoppa rätt på vesäntligehterna så att säga.

Under tiden Woffe dammsög krattade jag lite löv i väntan på att få börja skura golv. Ryckte allra pliktskyldigast upp lite ogräs här och var helt planlöst.

Skulle verkligen behöva ägna några dagar åt trädgården innan det för kallt och trist. Kanske kan hundkennelt, dvs Boris och Ila och Greta med lilla Alice (vet inte om dom har någon hemsida) ”hjälpa” mig nästa helg. Jag vet att Ila är en riktigt badare på att gräva i alla fall och Boris brukar leka med äpplena som har ramlat ner på gräsmattan och bort ska dom ju så det kanske blir riktigt bra.

Jag minns när Boris var liten valp, hans första höst, och han ”hjälpte” mig att kratta löv. Varje gång jag lyckats kratta ihop en hög tog han full fart rakt in i lövhögen och hade jättekul – vem kan motstå något sådant?

Jo, för att återgå till rubriken så kom den sig av att jag idag fick fjäskat till det lite med att koka nyponsoppa till mattpiskaren. Han är galen i nyponsoppa och jag insåg efter städningen att här behövs en instats eftersom det kommer att dröja några timmar innan det finns någon mat färdig.

Så jag kokar alltså upp lite vatten och vispar i nyponsoppepulver och ropar till kvarterets bäste mattpiskare genom tiderna (jag har aldrig sett någon annan piska mattor i vårt kvarter) att nu vankas det mellanmål.

Hans ord då han upptäcker nyponsoppan är obetalbara ”Det måste vara kärlek det!”

Japp så har vi nu mellanmålat klart och jag ska börja skära grönsaker i all oändlighet för nu ska här lagas köttfärssås till en riktigt storfamilj som vi blir på fredag. En ”vanlig” variant och en vegetarisk ska det bli.

Det kommer säkert att smaka bra efter en dag på Ullared och även för Woffe som ska sköta hela kenneln medan vi andra är ute och slösar bort pengar 🙂

Finne

Jo minsann! Jag har fått en präktig finne – det ni – i min ålder!

Det är alltså inte dags att ge upp hoppet ännu.

Stor, fet och ful och på bristningsgränsen!

Jo man tackar…bara någon inte kommer och påstår att även äldre människor kan få finnar fast då rubriceras dom inte som ungdomsfinnar.

För då vet jag inte vad jag gör?!

Ingmar Bergman

Kan verkligen konsten att få mänskligheten att inse att man står på ättestupan.

Nåja, jag har ju i alla fall 3 1/2 nybakade bröd att glädjas över. Den andra halvan, den som skulle blivit heltalet 4, har vi utan minsta dåligt samvete vräkt i oss. Det var jättegott!

Så jag tuffar envist på utan några som helst självmordstankar – trots Bergmans film.