Gråboloppet

Rektorn var förstås där…ja, det kanske tarvar en förklaring. Men rektorn är den rektor bägge barnen haft under sina respektive skoltider. Han heter Torbjörn och är med i alla sportsammanhang som arrangeras i kommunen – något av en galionsfigur för oss bybor.

Jag brukar möta honom när jag stavgår eller befinner mig på vår joggingbana. Han är och har alltid varit en mycket vältränad person och för mig som amatör kan det i bland kännas som en del av tryggheten att han finns med.

Han var också ett tungt namn i handbollen (Baltichov) som Stora Monsterbarnet spelade under ett antal år som ung och hemmaboende.

Nåja, det var Torbjörn som var speaker på Gråboloppet som gick i dag i vår lilla by som dagen till ära verkligen visade sig från sin vackraste sida med strålande sol och höstfärger på träd och buskar så man kunde baxna av ren förundran.

Start och mål på Lekstorpsvallen. Det fanns flera olika alternativ av längder på banorna men vi valde den längsta, dvs milen.

Vi sprang inte heller som alla dom andra gjorde, det hade för övrigt ingen av oss klarat, utan vi gick snabbt med våra stavar.

Vi kom i mål på 1 timme och 30 minuter vilket får anses som en god tid för att gå. Vi pinnade på med bra fart hela sträckan och det kändes bra.

Jag fick mig ett gott skratt när vi skulle fästa våra nummerlappar för då satte Woffe fast sin med stor noggrannhet och med inte mindre än fyra säkerhetsnålar vilket jag då påpekade med kommentaren:

– Ska det vara nödvändigt med fyra nålar för att fästa den där lappen?

– Ja, jag vill inte fästa bara upptill för då kommer den att flyga upp i ansiktet av fartvinden och göra mig blind.

För övrigt vad gäller motion denna vecka så har jag som vanligt simmat varje morgon och styrketränat onsdag och fredag. En härlig joggingtur blev det i torsdags, efter jobbet, på 3.6 km.

Styrka och styrka … just nu kan man nog inte rubricera det för styrketräning egentligen för vad jag håller på med nu och i veckorna tre är bara en så kallad tillvänjning av att använda musklerna överhuvud taget.

Det känns näst intill lite fånigt men det är bara att lyda och göra som tränaren sagt.

Under tiden ägnar jag mig åt att läsa om hur jag ska träna sedan när jag kommer dit då jag kan börja träna på ”riktigt”.