Jag är inte rädd

…ja, så hette biofilmen som jag med kollega Anders har sett i kväll.

Den var bra, lite spänning och dramatik och ett lyckligt slut då förstås.

Vi var först på stamkrogen och åt en mycket god middag – med förrätt och därpå huvudrätt – inte alls dumt.

När vi står i kassan så säger Anders att han ska bjuda mig på bion som en försenad födelsedagspresent – det var ju en överraskning!

Nu kommer Lilla Monsterbarnet med Oskar, Helen och hundkenneln snart så jag ska dra mig ner mot centralstationen och möta upp är tågen kommer in.

Och Stora Monsterbarnet har dragit till Finland, fick jag veta på sms tidigare i kväll, för att ha bloggträff. Jojo, dom rör på sig dom små liven.