Alldeles för fort

HAR DAGARNA MED Leon passerat! Men det är dagar som gått rakt in i mitt hjärta och det blir med lätta steg jag kommer att längta till nästa tillfälle.

Vi lade oss ganska tidigt för att hämta nya krafter inför den sista dagen. Jag förstår ju varför man inte får barn när man är 58 ;-) Man är helt slut efter en dag men lycklig. Jag inser nu också att man kan njuta mer av sina barnbarn än sina barn. Missförstå mig nu inte för allt i världen! Men man har ansvaret, den tunga biten, några dagar och jag hade ju förberett det mesta i matväg och vi var ju två hela tiden som kunde roa och trösta. Riktigt så ser ju inte vardagen ut med arbete på heltid, barn som ska hämtas och lämnas, handla och hinna med. Det slapp ju vi ;-)
Så dessa dagar har varit som en enda lång och smaskig efterrätt!

Natten var lugn och fin ända fram till 03.30 ungefär, då gnydde han till och jag gick in och klappade om lite, ordnade med täcket och letade upp hans tre nappar. En ska vara i munnen och de andra två i vardera hand ;-)
Men, han kände så fort jag lämnade rummet och jag satt ändå kvar till jag tyckte mig ana på andetagen att han sov. Icke han märkte så fort jag gick i väg så då beslutade jag mig för att hämta täcke och kudde så flyttade vi helt sonika över till Leons stora lekmadrass. Vi somnade bägge två och inte ett ljud hördes förrän det var dags att vakna 07.54 ;-)
Jag låg vaken länge och lyssnade på hans rossliga andetag, han är lite hostig, och kände mig varm i hela kroppen. Måtte natten aldrig ta slut tänkte jag flera gånger ;-)

Jag tycker vi hann få till rutinerna ganska väl på morgonen.
Först konstatera att Barbamamma och pappa sitter bekvämt medan jag gör vällingen.
Sedan dricka den i soffan när mormor sitter med och klappar om…

Vi hade inte för avsikt att gå ut i dag i det kalla vädret så vi slappade runt ganska länge i pyjamaserna ;-)
Lyssnade och tittade lite på Hestekorna, som Leon gillar väldigt mycke, och Paddade lite…

Det blev lite risgrynsgröt och leverpastejmacka till ”riktig” frukost och som sagt vi tog det ganska lugnt. Klädde oss först strax innan de ömma föräldrarna kom tillbaka från Köpenhamn.
Och jisses så glad han blev knodden. Vi såg dem genom köksfönstret när dom anlände så han blev alldeles vild ;-)

Egentligen var det ju middagssömn precis då men det blev så spännande så det blev inget med det ;-)

Vi lekte lite och lyssnade på musik och sjöng o dansade och busade lite förstås…

Sedan drog vi oss hemöver och jag somnade som en klubbad säl i bilen innan vi var ute från Malmö ;-)

På Hallandsåsen stannade vi till och åt lite…

Väl hemma blev som sig bör, uppackning, tvätt och ja, ni vet ju hur det är!

När jag tagit hand om tvätten och packat gymväskan blir det sänggång. Jag kommer att sova gott i natt med fyra dagar av knubbiga-armar-kramar och så mycket kravlös kärlek som en mänsklig varelse kan ta emot ;-)

Så attans roligt ;-)

I MORSE VAKNADE Leon först 07.53 så det blev sovmorgon här på Pärongatan. Han var som en solstråle när jag kom in i rummet för att lyfta ur sängen – tänk om man kunde få en sådan start varje dag!

Det första vi gjorde var att öppna dagen present ;-) Sedan välling såklart men det kan man ju dricka samtidigt som man kollar läget, t ex att Barbapappa och Barbamamma sitter kvar i bilen ;-)

Men, tjugofyra minuter över åtta börjar dagen på allvar. Vi leker och leker…

Hela förmiddagen går faktiskt åt till att bygga hus och duka ;-)

Eftersom vi sov så länge i morse blev det lite konstigt med tiderna redan från start men efter risgrynsgröt och leverpastejmacka tog vi oss en tur till affären…

Satan i gatan vad kallt det var! Mycket värre än i går. Vinden var isande kall och det nöp i kinderna redan efter fem minuter.
Vi tog oss i alla fall till affären eftersom vi behövde rårörda lingon till såsen. Och när vi stod där mellan hyllorna och letade efter rårörda lingon somnade knodden – bara rakt av ;-)
Nåja, det var inte mycket att göra åt även om det inte alls följde ”schemat”. Vi var överens om att vi kunde busa till det lite nu när inte mamma och pappa är hemma ;-)

Jag fasade lite för att jag skulle behöva promenera runt i en och en halv timma – så länge sov han igår – i nordankylan. Men kort efter vi kom ut från affären vaknade han så då gick vi hem och jag tänkte att vi kan säkert ta en liten sovpaus efter mellanmålet för det blev nog bara en sisådär 20-25 minuter.

När vi kom hem var det läge för mellanmål som i dag bestod av ”fuskpizza” och jisses vad han gillade det!

Ja, sedan trodde jag nu då att det kanske kunde vara bra med lite middagsvila eftersom det blev så kort med sömn när vi var ute. Men tji fick mormor – inte ville Leon sova inte ;-)

Nåja, vi behövde ju diska så det gjorde vi i stället för att sova…

Åh, det var en fröjd att få se honom diska! Så noggrant med diskborsten och sköljningen ;-)
Att sedan köket var mer eller mindre som en bassäng går ju alltid att ordna till. Leon hjälper gärna till att torka både här och där ;-)

Jag förväntade mig nog en liten kinkig kille frampå seneftermiddagen med så lite middagssömn men inte då. Han var så pigg och glad hela dagen och kvällen så det ofattbart att han orkar! Jag hade inte gjort det ;-)

När det var dags att duka fram för mellanmål så var Leon riktigt hjälpsam och hjälpte till att lägga upp ärtbullarna på serveringsfat ;-)

Och tittade och lyssnade på Hestekor som han blev mycket förtjust i…
Och Leon hjälpte morfar att laga bilen så det blev lite ljud i den till Leons stora förtjusning (osagt vad de ömma föräldrarna tycker om det).

Vi försökte en gång till att få till lite middagsvila men Leon hade bestämt sig så nej. Däremot var morfar helt slut så han tog sig en rejäl middagspaus ;-)

Kvällen avslutade med kvällstoaletten…

Och medan jag fixade till vällingen så tog Leon chansen att roa morfar med lite billek ;-)

Jag behöver väl knappast berätta att han somnade direkt när vällingflaskan var urdrucken…Helt otroligt att han orkat vara så glad och pigg hela dagen med bara 20-25 minuter sömn. Han förresten sjungit mycket i dag och vi har förstås lyssnat på Barnkammarvisor – det gillar han skarpt.

En härlig dag ;-)

ATT DAGEN STARTAR tidigt är oundvikligt när det kommer en liten knodd och slår sin knubbiga armar om en. Man smälter som smör i solsken…

Efter morgonvällning, lek och frukost av risgrynsgröt och leverpastejmacka var vi redo för lite frisk luft…

Det blev en liten tur till lekplatsen för det var kallt som attan och den lille var lite trött…

När vi hade intagit mellanmål bestående av morotspannkaka, som blev riktig succé…

…blev det middagsvila…

Och minsann, när knodden vaknade efter middagsvila hade morfar anlänt ;-)

Och det var ju tur för han bygger lite bättre med lego än vad mormor gör ;-)

Koncentration på hög nivå…

Jag fick hjälp i köket, också det med hög precision. Leon lade över alla Västerbottenbiffar i formen alldeles själv…

Så, mormor nu ligger alla i formen ;-)

Dags att äta…

Och dags att bada innan John Blund…

Vi har haft en fantastisk dag Leon och jag. Han har varit på strålande humör hela dagen och det har varit, som man säger, fullt ös medvetslös. För han har energi den lille ;-)

Många stationer blev det...

ÄNTLIGEN VAR DET dags att hoppa på tåget! Som jag räknat timmar och minuter dessa sista dagar…

20120126-210846.jpg

Station efter station passerades…Varberg, Falkenberg, Halmstad och Hässleholm…

20120126-215545.jpg

Sedan närmade jag mig Lund…

20120126-220013.jpg

Där jag bytte tåg.
Och efter Malmö Central och Triangeln nådde jag slutdestinationen med buss ;-)

20120126-220414.jpg

Inget blir som planerat

JAG FICK BÄRA hem min välpackade gymtrunk. Välfylld för att den innehöll två byten av kläder och skor. Inte för att jag är märkvärdig men cykelskor gör sig inte så bra på indoorwalking. Och ska jag vara ärlig så skulle det inte vara hänsynsfullt att behålla kläderna från spinningen till nästa pass…

Men av dessa snabba byten blev det alltså noll och inget! Orsaken är, helt plötsligt, ett strulande vänsterknä. Det började redan i förra veckan men jag vägrade att acceptera – det var fullt tillräckligt med höfter, nagelsvamp, astma och krypande ben – jamen eller hur?

Jag ställde i alla fall lördagens träning och fösvarde mig lite med att jag skulle baka Leons mellanmålsbullar -det var dock inte sanningen och jag hade hunnit med dem även om jag h a d e tränat.

Söndagens alpspinning krävs dock mer än ett ont vänsterknä för att avboka! Men jag stavgick dock inte till och från gymmet utan tänkte i mitt stilla sinne, som jag ofta gör, att nu ska jag vara förnuftig ;-)

På måndagen, denna vecka, var knäet dubbelt så stort mot normalt men hade ändå ambitionen att gå på indoorwalking. Inte nog med det – jag var så trött så jag hade kunnat somna stående!
Jag avbokade i sista stund – åkte hem och lade mig omgående.
Jag sov i t i o timmar…

På tisdag kändes det helt OK att köra lite crosstrainer och styrka…
Det var inte samma känsla i morse om man säger så.

Så, idag har jag avbokat i g e n – både spinning puls och indoorwalking… Känner mig som en potta s k i t…

I morgon tar livet dock helt nya ambitioner genom att jag äntligen ska få krama om mitt barnbarn och för all del – träffa de ömma föräldrarna…

Jag har inte en aning varför mitt vänsterknä helt plötsligt ”bråkar” med mig? Nu är jag ju visserligen reumatiker med födseln och många goda vänner hävdar att det är den plötskiga kylan? Vad vet jag?

Nu ska jag i alla fall gå till sängs och drömma om att det hela ärr en mardröm ;-) Det gäller att vara optimist nu…

Jo minsann…

JAG ÄR VAKEN fortfarande fast klockan går mot nio – på kvällen ;-) Fast det blir nog tidig sänggång i dag också…

Jag hade tänkt mig ut på en lunchpowerwalk i det fina men för all del kalla vädret. Solen strålade så fint och jag kom nästan i väg?
Jo, telefonen ringde precis när jag satt på mig jackan så det var bara att vända igen. Det händer dock inte så ofta så jag ska inte klaga men någon pw blev det inte.

Nåväl, jag kom i alla fall iväg i tid till pendeln för vidare transport till Stenkullen och gymmet då förstås. Jag kände mig som en ny människa efter all vila så jag var alltså redo för ett styrkepass. Lite uppvärmning på crossen innan styrkan och även lite nedvarning på densamma efter och därmed fick det räcka för i kväll.

Av någon idiotisk anledning ömmar mitt vänstra knä – helt plötsligt – och nej, nu pratar vi inte mer om det!

Hemma har jag påbörjat packningen inför Malmöresan. Packat gymväskan för i morgon har jag också gjort och därmed blir det inte så mycket mer i kväll. Från ett-kallt-som-attan-Gråbo.

Uuuppps!

TIO TIMMAR SENARE av sömn…Jo, jag skojar inte – absolut inte!
Jag har sovit i t i o timmar – och i dag är en ny dag ;-) Hade inte klockskrället dånat 05.00 hade jag förmodligen sovit ännu. Men!

Jag hade ingen bra dag i går men i dag kan det ju bara bli bättre eller hur?
Och trots tio timmars sömn så kom jag på bronsplats till jobbet ;-) Vilket är ett internt skämt bland oss tappra som alltid äntrar in tidigt på arbetsplatsen. Vilken jag hamnade på först 06.40 i dag ;-)

Jag kastade mig alltså i säng i går när jag kom hem, avbokade gymmet och allt annat också för den delen. Gjorde med andra ord inte ett skit om man nu ska prata ren svenska.
Tänkte kanske ett svagt ögonblick att nu ligger jag väl här och snurrar som en fläkt, pigg och vaken, kring midnatt. Pyttsan heller. Jag har sovit som en död rakt igenom hela kvällen och natten ;-)

Det känns bra mycket bättre i dag kan jag meddela och jag gör så gott jag kan för att mota bort den ångest som alltid uppstår, vare sig jag önskar eller ej, om allt som inte blev gjort.
Och faktum är att jag lyckas rätt bra med det!
Jag hade förmodligen inte sovit t i o timmar i sträck om jag inte hade behövt det? Eller hur?

Ny dag nya möjligheter!
Kanske blir det gymmet med styrketräning efter jobbet?
Kanske blir det lite pyssel hemma med packning inför Malmöresan?
Kanske orkar jag röja bort all ren tvätt från tvättstugan?
Kanske fixar jag packningen som Woffegubben ska ha med till Malmö – då han kommer lite senare med bil?

Av någon anledning känner jag mig inte det minsta stressad!
Kan det vara sömnen?
Vi får helt enkelt se vad det blir ;-)

Klart är i alla fall att nu är det bara TVÅ dagar kvar;-)

Summerat vecka tre

DET BLEV EN bra vecka trots att jag avbokade lördagens indoor och spinning. Kände mig trött och sliten samt lite ont i vänsterknäet så jag var hemma och ”vilade” mig i köket ;-)

11,6 timmar fördelade på powerwalks, styrka mha Milon, Spinning och Indoorwalking samt en kort löpträning.
Sammanräknat 26,4 km.
Brände av 5 279 kcal på träning.
Stegmässigt blev det 110 416 steg.

Faktum är att jag avbokat även kvällens indoor. Känner mig lite kass i dag, trött och sliten i benen. Fryser gör jag också?!
Jag brukar ju inte bli sjuk och att bli det nu är absolut inte tänkbart! Det är bara några få dagar kvar innan jag ska ”mormora” i Malmö och det har jag längtat efter i flera veckor nu.

Så, jag tar det säkra före det osäkra och vilar från träning i alla fall i dag – återstår att se om det känns bättre i morgon? Annars vilar jag då också.
Det är först på onsdag som jag har nästa inbokade pass. Vila och tidig sänggång kanske kan göra susen?

På torsdag bär det alltså i väg till Malmö – det ska bli så härligt att få krama om den lille knodden. Vi har planerat att ”skolka” på fredagen från förskolan så vi kan mysa och leka hela dagen.
Jag har förberett så mycket som går, så att vi får riktigt mycket tid med varandra när jag nu äntligen ska vara en närvarande mormor. Den mesta tiden är jag ju mormor på distans…

Förhoppningsvis kommer morfar på fredageftermiddag-kväll, det hänger på om han kan få ledigt halva fredagen. Annars blir det på lördagmorgon.

De ömma föräldrarna ska åka i väg och bara vara några dagar ;-)

Och snart ska den ömma mormodern åka hem och lägga sig…
Hoppas på en både piggare och bättre dag i morgon!

Vad ska man säga

JAG HAR I MIN enfald trott att jag i stort sett är ensam här i Angelas Dagbok – så fel jag hade! Vilken glädje det givit mig att få läsa alla kommentarer både här i bloggen och på Facebook.
Tack alla goda vänner, kända som okända, att ni tog er tid att svara på min undran!

Det känns extra bra att få höra att mina race i köket med matlagning är så uppskattade – det kunde jag aldrig anat. Jag tycker i bland att jag är tjatig och ältar samma sak, dvs mat, mat och mat.

Och att bilderna är uppskattade – så roligt att höra för en ren amatörfotagraf – jag menar det är ju inga bilder med proffsstatus precis, i bland rent av dåliga. Fast en bild säger ju så mycket och jag tycker själv det är roligt att följa bloggar som har bilder insprängda i textmassorna.
Någon gång i livet ska jag nog ta mig till en fotokurs ;-)

En del av er har följt mig i många år – Jisses!

Många av er uppskattar när jag skriver om min träning och det är extra roligt att få den responsen för även där kan jag allt som oftast fundera över detta. Om det rent av uppfattas som någon sorts ”Klubb för inbördes beundran” ;-) Att jag sedan inspirerat mina läsare till träning är verkligen roligt att höra!

Att det uppskattas när jag skriver om trädgården – hmmm, som jag låtit den förfalla senaste åren. Kanske är det gamla meriter. Det är några år sedan nu men då var det en stor del av mitt liv.
Innan husvagn kom in i vårt liv och vi häckade hela vår och somrarna i Varberg.
Innan träningen blev viktig, för den tar mycket tid. Även om jag inte tränar så mycket på gymmet på vår och sommar så brukar jag ju cykla till och från jobbet. Efter det orkar man inte röja i trädgården precis ;-)
På sin höjd ta lite foton…
Innan
Innan
Ja, det är väl så för oss flesta att intressena skiftar med åren?

Det händer ofta att jag funderar på att sluta skriva – men oftast slutar det med att jag är där igen. Kanske är det så, till och från, för alla som skriver/bloggar. Jag tycker ofta att jag inte har något vettigt att skriva om, att det bara blir en upprepning. Vardagen skiljer sig inte så mycket från dag till dag. Så, helt plötsligt som man säger i Trissreklamen, händer det och då kan jag inte hålla mig härifrån ;-)

Har inte ord...

FÖR ALL RESPONS min ”undran” från igår fick, både här i bloggens kommentarer och på ”Fejjan”.
Jag måste bemöta detta men chocken får lägga sig först. Jag hade aldrig, i min vildaste fantasi, trott att så många, som jag inte ens visste fanns, skulle besvara mig med kommentar.

Man säger ju alltid så ädelt att ”jag skriver bara för min egen skull” Jo, det gör man ju men om ingen mer än man själv läser…hur kul är det? Nä, jag tror på intet vis att jag kan förändra världen till något bättre genom mitt pladder i bloggen – men att det faktiskt finns folk där ute i verkligehten som läser…Ja, det kräver ett inlägg för sig och jag ska bara samla mig men det kommer…

Tills dess blir det ett vanligt simpelt inlägg om dagen…

Jag hade en tanke om att powerwalka till gymmet för det såg ut att bli en fin dag…

Jag var uppe och kikade i god tid – men gick och lade mig igen…Jag hade förstås redan i går kväll när jag tittade ut på snöovädret garderat mig genom att säga till Woffegubben…
– Det skulle vara fantastiskt trevligt om du kom över till gymmet i morgon och deltog i Indoortalkingen.
För då – skulle jag ju bli körd till gymmet för att Woffe sedan skulle kunna ta sig till gymmet (igen) för att delta i ”passet”.
Han är ju som han är min Woffgubbe – ställer upp på allt och är kanske en gnutta rädd om bilen ;-)

Spinning Distans gick i dag i Italien och var lika fantastisk som alltid. Speciellt som vi alla vet att Stefan, vår spinninginstruktör, har jobbat i minst ett halvår för att få ihop 90 minuter med film och musik…
Det är klart att man ger järnet. Och är redo…

Precis som alla andra i gruppen…

Och, efter det blev det obligatorisk Indoortalking – jag bara älskar det! Och med Woffegubben – det du…

När vi kom hem lös solen, precis som jag anade redan tidigt i morse, som en tok men…

…huset, hemmet, som vi bebor behövde saneras. Fan ta dem som tränger sig in här när vi inte är hemma och skräpar ner…

Så, det var inte mycket att be för – bara att sätta dammsugaren i Woffes händer och rengöringsmedel i mina ;-)

Efter det, ja då var det bara att sätta igång med nästa veckas frukostar i form av omeletter. Så, jag börjar med fyllningen…

Och, minsann blev det sex – omeletter alltså – fast jag bara behöver fyra. För nästa vecka…

Vissa har ju börjat ge upp redan…

…fast inte jag – nu är det bara fyra dagar kvar ;-)

Nåja. dagens middag blev samma i dag som i går – fast fixad i köket ;-)
Det vill säga fläskfilé och gräddsås och till det bulgur med spenat, fetaosttärningar och svamp. Och istället för skurna tomater (av Woffe) blev det gul och röd paprika skuten av mig ;-)

Jag fixar efterrätten sa han – Woffe…

I morgon är en annan dag och jag lovar att bemöta den underbara respons som jag fått – måste bara hämta andan en aning ;-)