I bland så…

BLIR DET SOM planerat – vilket betyder att jag kunde stavgå till gymmet i dag. Det var himla länge sedan sist.

Det var inte fint väder men i alla fall plusgrader och inget regn. Så bara att hänga på sig gymtrunken och stava på.

Inte mycket att fota när det är grått och trist.
Men som vanligt blev jag utskälld på halva sträckan…

RunkePer, som jag döpt om RunKeeper till, fick hicka och försökte få mig att tro att det 7,3 km hemifrån till gymmet. Men så lättlurad är jag inte för jag vet att det bara är 6,3…

Stefan hade skapat ett helt nytt pass med en tur i Italienska aplerna och superbra musik – han är otrolig. Kan bara ana hur många timmars arbete det ligger med redigering av film och letande av passande musik till ett 90-minuterspass! Phew!

Jag var helt slut efter passet och att få hoppa in i duschen efter kändes som att komma till himmelriket!

Nästa pass, Indoortalking, är betydligt lugnare 😉

Som vanligt himla trevligt och i dag var vi verkligen ett stort gäng som hade tid att stanna för lite avkoppling!

Jaha, har man stavgått till gymmet så blir det till att stavgå hem också. Jag fick faktiskt erbjudande om skjuts hem men har man gett sig in i leken så…

Och att nöden inte har någon lag fick jag erfara i dag. Kanske borde tänka på att ”pinka av mig” efter fikat nästa gång 😉

Som tur är finns det en lite gnutta skog på vägen – annars är det övervägande åkrar och öppet landskap…

Nåväl, jag kom hem och kände mig nöjd med dagen. Det blir inte så många knop mer i dag. Middag finns sedan i går och behöver bara värmas. Så förutom att planera morgandagens arbete och gym på kvällen så blir det nog mest slappande i fåtöljen.
BECAUSE I’M WORTH IT 😉
Om jag får säga det själv 😉

På vägen hem hade RunkePer kolat ner en aning och visade rätt avstånd!