Sansa sig…

JAG SKA INTE sticka under stol med att jag är aningen chockad över gårdagens besked om eventuell Artros i höften. Det behöver jag nog inte försöka med heller för dem som känner mig förstår min upprördhet. Jag som inte ens vet hur man gör när man sjukskriver sig 😉

Om det nu är så – att jag har Artros i höften – så har jag ju knappast något val. Jag menar det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Det låter väl hurtigt och bra? (Helvetes skit säger jag tyst för mig själv!)

Eftersom jag är helt novis när det gäller alla sjukdomar så tar jag ett djupt andetag och googlar om tillståndet.

Höftledsartros är en nedbrytning av brosket i höftens led mellan bäckenbenet och lårbenet.

Läser vidare…

De vanligaste symtomen för höftledsartros är:

att du har ont i höften när du börjar röra dig, så kallad startsmärta
att du har ont i höften när du står eller går
att du har en stel höftled eller att stelheten ökar mer och mer
att du har värk i höften på natten och när du vilar.

Och här tror jag ett kort ögonblick att jag blivit intervjuad för ovan stämmer precis. Inser sedan att jag inte är ensam. I Sverige finns det 7-8 000 000 som har Artros…Bara i Sverige!
Så. Där rök chansen om att vara unik. Lär väl knappast hitta någon som inte känner någon eller har denna ”folksjukdom”. Mycket märkligt?

Det finns dock glädjande besked i allt jag googlar fram:

Du kan inte påverka själva artrosen. Men ofta blir det bättre och du får mindre ont om du rör på dig och tränar. Träning hjälper till att bygga upp styrkan, förbättra uthålligheten och töja ut strama muskler. Promenera, cykla och simma är bra träning vid höftartros.

Jag fruktade nämligen att min doktor ska säga, om två veckor (eller snarare t o l v dagar om vi ser det krasst), att jag måste sluta träna. Så det var ju bra om man nu ska hitta något som är bra i detta 😉

Har du ont i höften kan du använda promenadkäpp. Promenadkäppen hjälper till att avlasta lederna.

Njaee, men jag får väl använda mina stavar lite mer frekvent. Kan ju vara bra att ha som stöd när benet viker sig tänker jag lite ironiskt dårå.

Det finns olika hjälpmedel som avlastar leden, fråga en arbetsterapeut eller sjukgymnast. Arbetsterapeuten kan också hjälpa till med anpassning i hemmet och på arbetsplatsen.

Suck…Sportrehab då – igen!
Det är inte så att jag är otacksam över Sportrehab – tvärtom faktiskt! Dom har hjälpt mig med hiskeligt bra resultat tidigare, t ex när jag fick discbråcket i nacken. Ve och fasa vilket vrak jag var när dom satte tänderna i mig.
Ja, inte bokstavligt då.
Det är bara det att det är tidsödande och det ställs krav på övningar man ska göra mellan besöken – men jag hör själv nu att det låter djävligt gnälligt av mig så glöm det!

Well, det var inte min mening att trötta mina få läsare med fakta ni förmodligen redan visste om – det är bara jag som är så satans okunnig och jag ska förbereda mig upp till tänderna inför återbesöket.

Om det nu är Artros?

Är det inte Artros – ja, då ska jag bära mina nyvunna kunskaper på lätt(ad) vänsterhöft.

I går kväll körde jag, om är något omtumlad och tankarna i mer eller mindre kaos, ett pass styrka och ett avslutande pass motion bestående av Indoorwalking. I dag är det däremot vilodag 😉

Det må vara som det vill med allt men solen lockade i alla fall ut mig på en mycket kort, med betoning på kort, promenad. Bara runt kvarteret så jag fick lite ”frisk” luft. Hur frisk luften är i centrala Göteborg finns det säkert åsikter om men det tar vi en annan gång 😉

Dessutom är det ju faktiskt vilodag i dag 😉

När jag kom hem, ja jag tog bussen hem lite tidigare för att hinna klippa mig, så blev det lite pyssel med tvätt som skulle först tvättas och sedan hängas upp 😉

Tulipanerna från förra veckan så lite ledsna ut…

…men när jag ansat till dem kom jag fram till att de duger några dagar till 😉

Det visste jag naturligtvis inte då – när jag köpte en ny bukett till mig från Woffegubben…

Dessutom har jag vattnat mina stackars orchideer, det är ett under att dom inte sagt upp bekantskapen för länge sedan och flyttat, och därmed räddat alla från en hemsk död. Vattenbristdöd!
Jag kanske kommer till himlen trots allt 😉

Jag har också, med stor beslutsångest bestämt mig för att avboka morgondagens dubbelpass av Indoorwalking och Spinning.
Om det beror på:
1. Att mitt onda vandrat ner i knäet under dagen…?
2. Eller allt jag läst om Artros i dag på nätet…?
3. Eller att GT har larmat om snökaos i morgon ska jag låta vara osagt?
4. Eller om jag/vi kanske borde ta tag i den där veckostädningen som inte blivit av på några veckor?
5. Eller om jag skulle ta och ta den där sovmorgonen som jag så hett traktat efter länge nu?

Som sagt…jag vet inte vad som fick mig att ta beslutet 😉

Nu tänker jag i alla fall, i väntan på att maskin numro två med tvätt ska bli klar, njuta av en liten men spartansk ostbricka…

Bara så där – från Gråbo…

Livet på en höft…

MED BERÖM GODKÄNT blev resultatet av min årliga hälsoundersökning, alltså de prover man tar vid en sådan. Dessa berättar ju dock inte hela sanningen och är så kallade ”ögonblicksbilder” men…

Jag gick ju inte till min doktor för just det här, alltså årlig så kallad besiktning, men man kommer inte undan och det är väl bra i och för sig. Han har superkoll på när det var sist, eller rättare sagt sköterskan 😉

Nä, anledningen till besöket var ju min onda vänsterhöft som jag gått dragit runt i ett år – minst. Jag är ju av skolan ”det går säkert över” och när det inte gör det så vet man ju ”att sådant där kan minsann ta lite tid – så var nu inte så otålig”.

Han är bra min doktor! Vi pratar om Göteborgsvarvet (som jag i och för sig fick ställa in förra året – men ändå), tider och träning i allmänhet. Han undrar om jag cyklar fram och tillbaka till jobbet och jag säger nej, det är för kallt och mörkt på vintern. Men snart så.

Sedan hade jag ju samlat på mig ett otal krämpor så det blev nästan lite genant – ungefär som att storhandla. Så jag ursäktade mig lite och undrade om jag kanske borde komma lite oftare istället 😉

Det var astman – som varit så jobbig i vinter av någon oförklarlig anledning! Jag som inte använt min medicin på jättelänge och då menar jag länge – säkert ett år minst. Skitdumt – nya recept på astmamedicinen och stränga order på att använda den varje dag. Mindre bra!
Jag fick blåsa, eller rättare sagt andas häftigt, i hans apparajs – fick dock godkänt på värdet. Bra så!

Det var det där förbannade evighetsdramat med nagelsvampen – tabletter igen. Mindre bra!

Blodtrycket fick för en gång skull med beröm godkänt. Bra så!

Jag beklagade mig över mina nippriga ben, (stressless legs som det heter på ren svenska ;-)) som också helt plötsligt lever rullan med mig. Den medicinen har jag heller inte behövt använda på mycket länge men nu är det varje dag – helt plötsligt…
…att jag har svårt att somna – jo, men det hänger säkert ihop. Supermindre bra!

Jag berättade att min tandläkare är vansinnig på mig för att jag snusar. Han rekommenderade en nikotinfri snus – en ovanlig rackare från Gotland som heter Sprilla – när jag frågade efter en tablett jag hört talas om.
Den var bara bra när man om man skulle sluta röka – och det gör jag ju inte – längre.
Jag frågade vad hans tandläkare sa om den nikotinfria snusen – blev tandköttet bättre då?
Nu, så här i efterhand kan jag inte erinra mig om han svarade på det. Tror att det var lite undvikande i alla fall 😉

Dessutom är den nikotinfria snusen inte lätt att få tag i! Min ICA hade den i alla fall inte – så jag får jaga vidare. Mindre bra!
Jag har dock mina betänkligheter över om min tandläkare skulle bli nöjdare. Snusen, han bjöd på en prilla (påse), smakade i och för sig mycket bättre än andra nikontinfria jag testat.

Därpå var det dags för huvudorsaken för besöket – höften…
Jag blev ombedd att ta av brallorna och lägga upp mig – på britsen alltså.
Det klämdes och kändes, vreds och funderades.

Det kan vara Artros! Sa han! Bara så där! Och visade sitt finger med Artros – huamej!
Remiss till röntgen i det stora höga huset vid Frölunda Torg – igen.

Här, vid den här tidpunkten och konstaterandet över att det kan vara Artros, skapade hundra frågor?!
Då, hejdade han mig och sade att det behöver inte vara Artros – det är därför vi ska röntga så vi får svar.

Men herregud – hur gick detta till då? Varför får man det? Och vad gör man åt det?

Återbesök om två veckor. Svar på röntgen och snack om hur vi ska gå vidare… Vi?

—-

Tjurig som en barnunge tog jag mig till röntgen på Frölunda Specialistsjukhus och blev väl mottagen samt snabbt!
Vidare in till apoteket, när jag ändå var där, som jag i princip tömde på läkemedel. Blev ombedd att sitta ner för det här kommer att ta tid – sa den vänliga damen i kassan för ”fem läkemedel eller fler”.

När jag satt där och tjurade kom jag att tänka på att jag inte frågat min doktor om det var OK att träna trots smärtan i höften. Och det var ju bra – att jag glömde det – för jag hade ju pass inbokat på kvällen.

Tillbaka på jobbet satt jag här med mina funderingar och vågade inte googla på det hemska ordet Artros som jag inte vet ett endaste dugg om. Övertygad om att det bara är 70-åringar som kan få Atros – för så är det väl?