Funderar fortfarande

PÅ OM JAG ska dela med mig av tankar och funderingar kring det här med viktoperationen.

På ett sätt skulle jag gärna göra det och stå för mitt beslut men det finns en stor rädsla från min sida om hur vänner och folk i min närmsta omgivning ska reagera.

Samtidigt, och det är det som gör att jag på ett sätt gärna skulle vilja dela, har jag lusläst allt som går att komma över om viktoperationer. Bloggar framför allt – för det är ju real story.
Det har gett mig mycket och framför allt lärt mig massor om hur man ska hantera tiden efter operationen. Vilka fällor man kan gå på, hur man kan må – både som sämst och bäst.
Ren fakta är inte obetydligt men bloggarna har ändå gett mig den mest konkreta kunskapen.
Just därför skulle jag vilja dela med mig av min resa. Kanske skulle någon som går i tankarna på viktoperation ha nytta av min erfarenhet av detta.

Operationstid är bokad och det är nära nu. Fast ändå känns det så långt bort.
– Söndag 11/3 åker jag till Stockholm.
– Måndag 12/3 ska jag vara på kliniken för provtagning och undersökning samt träffa teamet av kirurg, narkosläkare samt dietist.
– Tisdag 13/3 ska jag opereras.
– Fredag 16/3 blir jag utskriven.
Jag stannar kvar en natt till i Stockholm för att det rekommenderas av kliniken.
– Lördag 17/3 tar jag tåget till hem.

Jag har berättat för barnen nu, det tog lång tid innan jag tog mig i kragen och gjorde det.

Jag har också berättat för min chef och min närmaste kolleger som jobbar i min grupp men däremot inte för resten av mina kolleger. Där vet jag inte riktigt hur jag tackla det ännu.

Den mesta tiden, sedan jag skrev sist, har gått till att planera hur jag ska ta mig igenom de fyra första veckorna efter operation.

Under de första 10-14 dagarna lever man på flytande kost. Soppor utan några bitar i, välling och yoghurt. Mellanmålen ska kompletteras med näringsdryck från apoteket. En hop med dagliga mediciner ska också tas och en spruta varje kväll i 10 dagar.

Jag har gjort ett så kallat matschema för de första tre veckorna, minitiöst planerat…

Handlat hem soppor, både i matvariant och nypon, Actimell drickjoghurt, välling (för barn från åtta månader), Fortimell näringsdryck, drycker i form av Priviva shots och Proviva Active för de första två veckorna.
Och att inte förglömma Laktosfri mjölk…

Nästa period är det puréer som gäller och här har jag bunkrat upp med barnmatsburkar i mängd, både middagsvarianter och efterrättsdito, Barngröt som bara rörs ut i vatten, Smoothie och så förstås fruktsoppor.
Kanske klarar man av att koka och ”puréea” själv redan när man kommer hem men jag har garderat mig lite i fall man nu inte skulle orka.
Det är väldigt Individuellt hur man mår efter har jag förstått. Vissa skuttar omkring och fixar och donar som om inget hänt medan andra behöver längre tid att bli ”pigga”. Jag hoppas att jag tillhör den första kategorien men man vet ju aldrig så därav allt förberedande…

Ja, sedan ska man ju börja gå över till normalkost så klart. Till en början väldigt små bitar och sedan gradvis till mer normal konsistens.

Jag har också garderat mig med proteinbarer då jag förstått att det är lätt att ”slarva” med de sex målen per dag när man börjar arbeta igen, framför allt då mellanmålen. Det räcker ju med att man sitter i dagslånga möten, vilket jag gör till och från, så är det kört.
Ska försöka att alltid ha näringsdryck med mig för det är ju bra att ta till vid sådana tillfällen. Det är små flaskor också så det går lätt ner i handväskan.

På hälsofronten

INTET NYTT, ELLER det är ju inte riktigt sant förstås. Jag kan andas igenom näsan, behöver inte snyta mig var femte minut och hostan är mycket bättre. Det är egentligen bara den där förb…ade huvudvärken och onormal trötthet som inte vill ge sig.

Jag har inte tränat alls under veckorna som passerat, nu tre till antalet (minst), bara kört Spinning Distans på söndagarna.

Tradigt är det! Hostan kommer som ett brev på posten så fort jag anstränger mig.

På söndag är det Vasaloppsspinning – målet med alla söndagars slit ;-)
Jag ska ta det lugnt…men missa det inte vill jag inte för allt i världen! Vi har så kul och det är ett himla gött gäng – så är det bara.
Däremot funderar jag att efter det, alltså efter söndag, om jag ska ta en längre tids paus från all träning.
Det är inget jag vill, eller ser fram emot, men är det nödvändigt för att komma i ”normalläge” igen så får det bli så.

Men först försöker jag ta mig igenom söndag och sedan tar jag beslut efter det…

Det har varit ganska intensivt på jobbet, vilket ju inte är något problem, jag gillar ju när det ”rör” på sig ;-) Men jag tyckte inte att jag var så pass att jag skulle stannat hemma från jobbet när detta bröt ut. Så det kan ju hända att det påverkat att det tar så himla lång tid. Jag menar en förkylning brukar väl normalt inte behöva en evig tid innan man är ”på banan” igen.

Men, nu är det som det är när det inte blev som det skulle ;-) Jag är i alla fall bättre, därom råder ingen tvekan. Det är bara så tröttsamt att ha huvudvärk och vara trött utan att man vet varför.

Slutgnällt!

Utan att lova någonting...

JAG VAKNADE FÖRE klockan i morse och såg det som ett gott tecken. Spikade mig och kom sakta men säkert ur säng och pyjamas.

Kände mig fit for fight och njöt av gårdagens inköp av tulpaner (trots att jag redan köpt ”veckans”)…

Jag kunde inte motstå dem helt enkelt ;-)
Men jag fixade också med lille knoddens påskägg ;-) Det gäller att planera, eller hur?

Nåväl, nog om gårdagen. Jag drog i väg i bil till gymmet vilket egentligen var stor synd och skam då det var ljuvligt väder med strålande sol ute. Men ska man gå eller cykla så kräver det ju en del planering och den fattades om man säger så…

Det blev ett jobbigt, förfärligt jobbigt pass i Italiens alper. Så klart lika bra som alltid med Stefan men det var jag som inte orkade! Fick knappt andan till mig och pulsen rusade upp vid minsta ansträngning och benen orkade bara inte!
Ska det här aldrig ta slut?…

Jag har nog lite svårt att förstå hur det här kan ta så lång tid? Jag känner mig trots allt bättre och har kört på riktigt sparlåga hela veckan och förra också för all del. Vad är det som felas?
Kanske borde jag ta en riktigt lång paus från all aktivitet? Jag ska ta en funderare på det men inte förrän efter nästa vecka i så fall. Jag vill inte missa målet med söndagarnas distansspinning – Vasaloppsspingen som är nästa söndag.

Det blir ännu en vecka med näst intill ingen aktivitet – sedan tar jag beslut efter söndag???

Men…Indoortalkingen var i alla fall lika trevlig som alltid och gav varken andningsbesvär eller knäsvaghet ;-)

Huvudvärken vill inte heller ge med sig…Slutgnällt igen! Som jag sagt så många gånger nu…

När jag kom hem var det som vanligt dags att börja med dagens mat och lite tvätt så klart ;-)

Jag hittade en påse med lite skumma ”rötter” när vi handlade sist…

Dessa får bli botten…

Tillsammans med massor av broccoli, paprika och till sist fetaosttärningar (ej med på bild)…

Sista lagret, med gul och röd paprika, är för övrigt Woffegubbens förtjänst ;-)

Till detta stekte jag upp lite fläskfilé och gjorde en en smaskig gräddsås till…

Ja, det var den helgen! Försvann lika fort som månadslönen ;-)

Tror det kallas

BLOGGTORKA ELLER NÅ’T – alltså det här läget jag är i nu och inte hittar något intressant att skriva om här…

Alla andra inklusive dags- och kvällstidningar har ju ältat prinsessefödseln till gränsen så…
Jag kan bara säga att det var precis lika stort när vi fick våra prinsessor med sju års mellanrum – om inte större! Men inte tusan fick vi hela förstasidorna och sida efter sida inne i tidningen för det. Fast det var mycket större och dramatiska förlossningar och händelser – i alla fall för oss ;-)
Nä, vi fick snällt betala det lilla utrymme som födelseannonserna tog… 1973 och 1980 kom våra prinsessor till världen!

Men visst är det fantastiskt! Varje liten varelse som kommer till jorden är fantastisk. Det, vare sig dom får titeln prinsessa eller prins, alla är det!

Bloggtorka dårå? Visst är det lite märkligt att det blir så här i bland? Antingen har man en massa inom sig som man inte är beredd att dela med alla eller så har man helt enkelt inget att skriva om. Inte ens en liten graf att presentera från ett spinningpass ;-)

Det är så det blir när man, som jag t ex, inte kan följa ambitionen med träningen eller om inte trädgården prunkar i all sin präktighet eller om jag inte har en ”träff” med barn eller barnbarn vare sig dom är två- eller fyrbenta ;-)

Jag har helt enkelt inget att berätta! Livet har sin gång och så är det för alla men några klarar att måla in den till synes trista vardagen och ändå ha något att skriva om…

Det har inte jag, om man nu inte undantager veckans tulpaner ;-) Där förra veckans får inta en något undanskymd plats, stympade och omplacerade medan veckans får ta över huvudrollen…

Så för att inte plåga de stackars få läsare jag har blir det nu tyst här – åtminstone till söndag.
Då blir det Spinning Distans med någon av delsträckorna av Tour de France – ingen vet vad för det avslöjar han, Stefan, inte i förväg ;-)
Detta tätt följt av Indoortalking på Lerums Sportcentrums Sportcafé. Utan tvekan veckans höjdpunkt och alltid fullbokad ;-)

Jag har inte ens för avsikt att laga någon mat i morgon, lördag, – och vad i hela friden ska jag då skriva och berätta om?

Ja, ni förstår ju?

Har absolut inget

ATT SKRIVA OM i dag…

Trots extra vilodag

JAG AVBOKADE Indoorwalkingen redan i morse då jag även i dag kände av den träningsvärk jag hade i vaderna från måndagens pass ;-)

Bestämde alltså att bara köra styrka och Spinning Puls. Men det blev ingen styrka heller…
Blev alldeles för sen från jobbet så tiden fanns helt enkelt inte. Och med facit i hand var det nog lika bra.
Under Spinningpasset trodde jag min sista stund var kommer! Fy vad jobbigt och hostan kommer fram och nästan kväver mig när jag blir riktigt ansträngd. Detta trots att jag ju tog en extra vilodag i går??

Så, det vete tusan om jag inte tar en extra vilodag i morgon också – jag bestämmer det under dagen i morgon när jag hunnit känna efter ;-)
Att det ska vara så fasligt svårt att bli av med det där allra sista på förkylningen! Hostan som sagt och även i dag har jag haft en enveten huvudvärk.

Nåja, någon gång ska det väl lämna kroppen ;-)

En dag efter

I GÅR VAR jag på gymmet för att så sakteliga komma i gång med träningen igen. Förutom Spinning Distanspassen de två tidigare söndagarna har jag inte utövat någon form av träning. Så med dessa undantagna blir det nästan två veckors frånvaro.

Det kändes mentalt rätt och riktigt att köra igång igen och jag bestämde mig för att prova mig fram. För att se vad jag orkade? Det är inte klokt vad man tappar på två ynkliga veckor med krassligheter i kroppen!

Jag körde först uppvärmning på crosstrainern och sedan styrka med Milon två varv. Jag blev rejält svettig och hostan trycktes upp och irriterade mig.
Jag avslutade med Indoorwalking en timma med Karin och även här kände jag att jag har lite att hämta hem om man säger så. Men det ska väl komma i kapp sig hoppas jag.

I dag hade jag tänkt att bara köra styrka och kanske lite löpträning men det tyckte inte valda delar av kroppen…
Jag hade en djävulsk träningvärk i vaderna redan i morse och under dagen började nacken strula igen! Så gymväskan for med hem igen – orörd.
Men jag gissar att det är bättre att börja försiktigt och kanske köra varannan dag så här i återstarten?

I morgon är jag inbokad på både Spinning Puls och Indoorwalking men jag tror att jag redan nu ska nöja mig med styrka och Spinning. Försiktig start var det ja ;-)

Livet annars, kändes rätt så bra i dag. Fick riktiga vårkänslor av det fina vädret! Jag hann visserligen inte gå ut på lunchen för mötena duggade tätt precis vid den tidpunkten men lite hopp i magen fick jag av att bara titta ut ;-)
Förkylningen, eller vad tusan man nu ska kalla den, håller sakta men säkert släppa sitt järngrepp och det känns ju bra!
En satans huvudvärk har jag dock haft i dag men det hänger säkert ihop med nacken.

Det känns ovanligt bra att ”hoppa över” gymmet när det inte beror på att man ligger däckad utan med förnuft tagit beslutet om att vila en dag ;-)

Så ikväll drattar jag bara runt här och på sin höjd blir det kanske en maskin tvätt. Det är så trist att ha träningskläder från söndag och måndag liggandes i ättika…

Vet inte ännu

OM JAG NÅGONSIN kommer att lägga ut detta inlägg. Vet faktiskt inte om jag är beredd att ”dela” med mig. Å andra sidan vet jag inte heller om det går att undvika – vi får se.

Jag skriver för mig själv så länge så får framtiden visa hur det blir med ”delningen”.

Jag har i alla fall i dag tagit ett stort beslut om att jag ska viktoperera mig. Jag vet ännu inte om det kommer att klaffa med allt men jag har i alla fall varit i kontakt med Centrum För Titthålskirurgi för att höra mig för.

Så än så länge är det här mest tankar och ord för mig själv. Mycket måste ordnas för att det ska gå att genomföra.

Det jag säkert vet är i alla fall att jag inte vill eller orkar hålla på med den här bantningsältningen längre. Jag är så trött på soppor, LCHF och GI så jag tror jag kan dö! Det skulle vara så skönt att slippa det.

Problemen är ju inte soppor, LCHF eller GI – det funkar för många, ja rent av tusentals, men tyvärr inte för mig.
Eller jo, det har funkat och jag gått ner i vikt och lovar mig själv varje gång att nu ska jag stanna här. Det är ju bara att konstatera att så blir det aldrig!
Jag behöver helt enkelt hjälp!

Nu är det ju ingen räkmackeresa att bli viktopererad – det innebär lika mycket jobb, om inte mer, som att banta med vilken metod man nu än bestämmer sig för. Men skillnaden är att man inte kan äta för mycket för magen kan inte ta emot för mycket.
Det är den hjälpen jag behöver!

Men jag är rädd för att folk omkring mig inte tycker detsamma och att bli dömd för att inte klara på egen hand. För det här med övervikt är lite fult, smutsigt på något vis. Man betraktas mer eller mindre som en förrädare av vissa, att man är lat och inte ids ta sig i kragen och väljer en genväg.
Allt detta är ju skitsnack det vet dom flesta! Att det skulle vara en genväg är ju utopi. Det blir snarare jobbigare att få ordning på sina kostvanor och kräver en disciplin utan motstycke. Jag vet inte om jag orkar eller vill ta den diskussionen med folk som har den inställningen?
Visst kan man ge tusan i elaka kommentarer men det är inte så jag ser på saken med att ha en blogg där man delar med sig av sitt liv. Och jag tycker att kommentarer bör besvaras/bemötas.

Sedan är det ju en hel del hinder som sagt. För det första kostar operationen näst intill 100 000:- och sedan utförs operationen bara i Stockholm vilket ger lite andra logistikproblem. Inte olösliga så klart för då hade jag ju inte börjat forska kring det här.
Men det innebär boende ett antal dagar på hotell, det tillkommer resor osv osv.
Man blir borta upp emot fyra veckor från jobbet.

Jag har inte hunnit så långt ännu i planeringen så att jag vet hur allt detta ska lösa sig men det kommer det att göra.
Det är upp till fem veckors väntetid på operation när man bestämt sig och haft en konsultation med läkarteamet.

Sedan är det ju alla tusen frågor och tankar som ett sådant här projekt skapar.
Jag har aldrig blivit opererad och därmed heller aldrig sövd – bara det?!

Och ”logistiken” för att hålla detta hemligt – hur i hela friden ska det gå till. Men det är min önskan i alla fall.
Jag har ett antal inbokade aktiviteter framöver som jag bara inte kan genomföra – hur ska jag tackla det på bästa sätt?

Det får ge sig med tiden och just nu får det snurra runt i huvudet tills allt är bokat och klart. Så är det bara!

Veckans första...

DET ÄR MÄRKLIGT, när jag inte har någon klocka som ringer på morgonen vaknar jag för det mesta tidigt ändå. Men så fort klockskrället är ställt, må så vara på 08.00 som i dag – då är jag fantastiskt trött och snoozar och håller på. I går vaknade jag tidigare än så och steg upp utan att så mycket som tänka tanken att jag skulle ligga kvar en stund till ;-)

Nåja, när jag kom ur sänghalmen och tog dagens runda för inspektera veckans tulpaner kunde jag inget annat är att bli glad. Just nu är dom i det där fina, härliga stadiet där de varken är fullt utslagna eller hänger som självmordskandidater över vaskanten…

Det här med mina tulpaner må förefalla som ett evigt tjat men det är mer än så – för mig alltså. Innan jul och nyår köper jag inga tulpaner men så fort det nyåret passerat med någon vecka eller två och allt julkrafs av granar, blommor och tomtar är bortröjda, ja då börjar jakten på tulpaner. För mig är tulpanerna hopp om bättre tider och då avser jag förstås årstid. Mestadels blir det trettio nya varje veckoslut såvida dom inte innehar ett kilopris likt guld för då kanske det bara blir tjugo ;-)
Framemot mars april, beror lite på väder och vind, slutar jag totalt med mitt ”beroende” och tittar inte ens åt dem i blomsteraffären. Inte förrän ett nytt år tagit sin början och på något vis avger hopp om framtiden igen.
Knäppt? Jo, men jag är ju lite knäpp ;-)

För att återgå till klockskrället som envisades med att väcka mig i morse dårå…Jo, veckans första gympass var inbokat, eller rättare sagt inte avbokat som alla andra blivit just denna veckan ;-)
Distansspining med ”våran spinningguru” Stefan stod på agendan och i dag bar det av upp till Großglockner. Lika fantastiskt underbart som alla hans pass är! Det märktes dock mer än väl att det varit uppehåll hela veckan och även delar av förra då jag var i Malmö hos knodden.
Jag slet som ett djur men kom ändå inte upp i puls som normalt. Kanske är det inte så konstigt som jag mått den här gångna veckan. Och förmodigen har jag fortfarande lite ”skit” kvar i kroppen för näsan rinner som en vårflod och hostan ger sig inte. Men jag tycker ju att jag är bra så det är väl bara efterdyningarna ;-)

Den obligatoriska Indoortalkingen efter spinningen var även i dag fullbokad ;-) Och som vanligt hade vi en lång stund av trevligheter med skratt och umgänge. Tror inte jag åkte hem förrän närmare 14 och då var spinningen klar 12.00 ;-)

På vägen hem stannade jag till i byhandeln och köpte lax. Woffegubben önskade fisk till middag och då vet jag visserligen att han menar flottig panerad dito. Men i bland får man låtsas som om man inte vet ;-) Det kan han få i sina lunchlådor vid ett annat tillfälle men i dag skulle vi ju äta tillsammans. Så…
Jag gjorde laxen till färs och stekte laxburgare. Till det blev det ånyo en långpanna med rostade grönsaker men jag bytte ut zuchinin mot blomkål. Hade med mig luktsaltet till affären och köpte ett huvud…nästan 50 riksdaler! Men herregud – då slänger man ju näst intill halva vikten i komposten i form av blad och stam!!
Till detta gjorde jag en fantastisk god räksås…

Och minsann blev det över till fyra lunchlådor…

Och med gårdagens Fransyskamiddag som gav fem lunchlådor över så får man väl vara nöjd. Jag har ju inte stått i köket och lagat speciellt för lunchlådorna, som händer att jag gör, men ändå fått en ansenlig mängd över. Middag på lördag och söndag måste jag ju ändå laga – lika gott att göra lite mer än vad som går åt så…

Nu ska jag packa morgondagens gymväska för nu får det banne mig vara nog med pjosket här. En veckas konvalescens får räcka ;-)
Februari månads träning lär inte gå vidare i någon tävling – så är det bara men det där ju inget att göra åt. Bara resa sig och gå vidare!
Woffegubben återupptog simningen igen under förra veckan redan – prövade sig fram och det gick bra så några dagar blev det morgonsim innan jobbet. Nu kommer han med all säkerhet att köra fullt ut igen också. Det är en välsignelse att vi är på G igen!
Sedan är han ju lite bättre rustad för att få några dagar med förkylning, eller rättare sagt van. Inte så gnällig och däckad som jag varit – men som sagt han tränar ju sig åtminstone någon gång varje år. Det här var mitt livs första ;-) Och jag hoppas innerligt att det var den sista också!

Jag kommer att ta det lite lugnt nu så här i början och har bara inbokade pass på måndag, onsdag och torsdag (än så länge). På tisdag tänker jag mig bara styrka – men orken får avgöra. Räcker den inte till får jag ta fram det där förbannade tråkiga förnuftet igen. Men vi ska inte måla fan på väggen i förväg! En dag i taget…

…Och, jo höften, ni vet den på vänster sida, har hållit sig lugn. Men å andra sidan avslutade jag den kur mot muskelinflammation som jag fick ordinerad i fredags så jag ska inte ropa hej ännu.
Börjar det igen vill ju min doktor att jag ska söka hjälp på Sportrehab…Håller alla mina tummar!

Lite avslaget

KÄNDES DET SOM OM när jag vaknade frampå morgonkvisten. Det beror säkert på gådagkvällens spänning när det strulade på jobbet men som tur var fick en bra avslutning.

När jag hade loggat ut från jobbet och rapporterat så var klockan redan 23.30 ;-) Det blev alltså en kväll ståendes i köket för det är där jag helst står när jag måste datorisera. Köksbänken är perfekt höjd att stå vid. Det blev ju ett bra slut på en riktigt nervös kväll och jag somnade som ett barn – på stört.

Jag fick ju som sagt koppla upp mig direkt när jag steg in genom dörren efter hemkomst och börja felsöka – där blev jag som sagt kvar hela kvällen och kassarna med mat vi hade handlat på vägen hem fick Woffegubben packa ur och ställa in – så långt allt väl. Men mina trettio nya friska tulpaner, som skulle snittas och sättas i vaser placerade han i vatten för ren överlevnad – så att jag kunde ta hand om den när tid fanns för det.
Så mellan samtal och väntan på åtgärder hann jag åtminstone ta hand om dem och även de trettio från förra veckan.
Det blev gula ;-) Och förra veckans röda var visserligen ledsna i själkarna men efter ”omskärning” och omplacering i mindre vaser får dom hänga med ett tag till…

Dagens första halva ägnade jag åt jobbarbete för att förvissa mig om att allt verkligen var åtgärdat. Så att alla nybokade annonser hamnade där dom skulle. Privatmarknad jobbar ju även lördagar och tar således emot annonser framtill 12.00 för morgondagens tidning. Vi har ju även webgränssnitt där våra kunder kan boka och skapa sina annonser fram till samma tidpunkt. Men det såg bra ut och för att verifiera så kontaktade jag vår personal, som bryter tidningen, och vi hade tack och lov samma uppfattning.
Det må vara lördag och ledig dag men det är en obeskrivligt skön känsla att konstatera att allt har löst sig och att produktionen kan gå på som den ska ;-)

Det var lite trögt att ta tag i annat efter det men Woffegubben tyckte att det behövde städas…
Och, jag har ju inte tvättat på hela veckan eftersom jag inte varit på gymmet under veckan. Fantastiskt egentligen ;-) Normalt kör jag minst tre maskiner under veckan när träningen går på som sig bör…

Sedan undrar vi ju fortfarande vem tusan det är som har nyckel hit och tydligen stökar till det när vi är på jobbet hela dagarna?
Nåväl, Woffe tog sig an Snabeljohan som han drog runt ett varv och jag sanerade, som vanligt, toaletterna. Ett par maskiner tvätt på det och så mycket mer blev det inte…

Jo, jag vattnade mina stackars orchideer också. Har tröttnat på att dom tar strypgrepp om mig så fort jag visar mig här hemma ;-)
Några av dem är, trots min behandling, riktigt fina…

Det är nog inte min förtjänst ;-)

I dag var ju också dagen D för att tillaga Fransyskan som legat i rödvinsmarinad sedan i onsdags. Mycket spännande och absolut första gången jag lagar något så avancerat. Jag har nog inte ätit söndagsstek sedan jag bodde hemma hos mamma ;-)
Fransyskan stekte jag först runt om och sedan in i ugnsfast form som åkte in i ugnen.
Rödvinssåsen som vi skulle ha till var en hel vetenskap ;-)
Charlottenlökar, vitlöksklyftor, chipottechili, färsk rosmarin, rödvin, socker, kalvfond och balsamvinäger…
Den tog mer energi att tillaga än steken ;-)
Till detta serverade jag ugnsrostade grönsaker…

Och…njae jag hade nog väntat mig något mer men det var helt OK. Men med tanke på den tid det tog i ugnen innan den var klar, och då räknar jag ju inte nästan tre dygns marinering, så vete faen om det smakade så himla bra. Men nu vet att jag kan ;-)
Jag har ju som sagt flera fina stekar av älg och vildsvin i frysen från vår dotters svärföräldrar som måste tillagas. Jag hade Fransyskan som test för att jag skulle se om jag klarar av det här med stekar ;-)

Nu, skulle jag helst lägga mig på stört men Woffegubben har spelat in något romantiskt drama ”som jag gillar” så det får bli en stund vid dumburken innan det blir ryggläge ;-)

Måste ju dessutom förbereda veckan första gympass, Distansspiningen med obligatorisk Indoortalking efter…