Eländes elände…

I GÅR MORSE VAKNADE jag med ett ryggslut som höll på att ta livet av mig av smärta. Lunchpromenaden gjorde sig påmind i varje steg.

Av ovan anledning blev det ingen styrketräning utan raka vägen hem och vila. Fattar inte varför jag fått så ont och jag trodde ett tag att det var njurarna eftersom det onda sitter där.

Det var inte bättre i morse, snarare tvärtom och hade jag inte haft en del viktiga möten i dag så hade jag nog stannat hemma – det händer inte ofta minsann.

Kanske är det snöskottningen från helgen som satt sina spår fast å andra sidan tycker jag det borde kommit tidigare. Kanske är det en släng av ischias vilket jag i och för sig aldrig haft förut men någon gång ska kanske vara den första…?

Jag äste i ala fall om ischias på nätet och där betonades det att man inte skulle stanna till helt och hållet utan röra sig så mycket det går fast jag helst skulle vilja bädda ner mig i sängen.

Försökte mig på en lunchpromenad men fick ge upp då det var en plåga för varje steg jag tog.

Skulle ju spinning rejsa i kväll men det har jag avbokat förstås. Frågan är hur det blir med Vasaloppsspinningen på söndag?

Är det så här illa i morgon så stannar jag nog hemma…