Steg för steg vecka 21

SÅ KOMMER DÅ VECKANS STEG med två riktigt dåliga stegdagar å andra sidan ”räddade” Tappavandringen i lördags veckans total och snitt ;-)
Jag har utan tvekan känt mig lite trött efter Göteborgsvarvet men har ändå försökt att få till några kilometer i benskrällena.
Tappavandringen, i lördags, var jobbigare än jag trodde men fantastiskt fin så det blir nog fler gånger.
Tappa kör en repris till hösten i Skatås och då tror jag att vi ska kidnappa barnbarnet för det fanns en barnvagnsvänlig variant på en mil ;-)

Måndag 19 053
Tisdag 10 130
Onsdag 19 100
Torsdag 14 833
Fredag 9 419
Lördag 32 559
Söndag 3 466

Det ger en total på 108 560 och ett dagligt snitt på 15 509 steg.

Veckans kilometer är fördelade på en ynka powerwalk, 3,17 km men en vandring med stavar, Tappavandringen i Varberg som gav ytterligare 20 km.
Vilket ger en total på 23,17 km
På cykeln har jag gnidit sadeln vid tre tillfällen, tur och retur till jobbet och en kortare lunchrunda i stan, som slutade på 137,4 km. Det ger en total på 160,57 km i benen.

Den samlade bilden av veckans träning, kan man som vanligt beskåda på Funbeat

Tappavandring 2010...

VI STARTADE DAGEN med en rejäl frukost och det var ju inte utan att man undrade hur dagen skulle bli med blåst och rejäla regnskurar under natten. Dom hörs ju om inte annat väl när man sover i husvagn ;-)

Men, vädret blev bara bättre så efter frukost tog vi oss en tur ner till stranden då himlen var fullfjädrad med segel i glada färger…

Vår start, fär tvåmilaren, var först klockan 13.00 så vid elvasnåret drog vi oss in mot Varberg med misstanken om att det skulle bli svårt att hitta parkering – och det tog sin lilla tid men till slut så kunde vi gå mot Socitetsparken och pricka av oss…

Vi fick en karta som Håkan och Barbro studerar noga…

Och en trubadur underhöll i väntan på att starten skulle gå…

Vandringen började bra men tyvärr fick Woffe en helvetes huvudvärk redan innan första vattenkontrollen så det såg mörkt ut ett tag. Men, i bland ska man ha tur…vi träffade lillebror med familj, svärmor och Majas bror med fru och barn i Träslövsläge. Dom spelade golf och Pia, svägerskan till lillebror, hade två huvudvärkstabletter som Woffe svalde med lite vatten. Och minsann till nästa kontroll hade värken i princip försvunnit så det ordnade sig till slut. Det var emellertid en ganska tuff vandring trots att det bara var två mil men det blev ofantligt varmt tidvis och det var ganska monotomt för kroppen med ”bara plattmark”. Å andra sidan något helt annat än vi är vana vid på t ex Vättlefjäll och fantastiskt vackert när vi gick utmed havet som ju var den längsta sträckan. Så det blir nog fler gånger men då med huvudvärkstabletter i ryggan ;-)

Väl ”hemma” igen på Björkäng blev det dusch och gemensam middag med våra goda vänner Barbro och Håkan…

Vi satt ute så länge vi kunde och flyttade sedan in till Barbro och Håkans vagn för lite kaffe och samkväm. Vi var dock redigt trötta alla fyra så sängen hägrade snart ;-)

I dag packade vi ihop oss efter frukost och lämnade campingen vid 12-snåret.
En fin camping med bra platser, det var ju första gången för oss, men väldigt platt förstås – inga klippor som jag älskar men däremot en underbar sandstrand. Så det blir nog fler besök där…

Helgen...

VI DROG I VÄG FRÅN JOBBET efter lunch i fredags. Hem och hämtade husvagn och packning och sedan bar det av mot Björkängs camping.

Jag glömde strömsladden till datorn så nu kommer allt på en gång…

Vi checkade in…

…och vädret var väl så där, rätt som det regnade kom det en skur ;-)
När allt var på plats och vi hade kollat in vart man pinkar, diskar och duschar…

…så tog vi en liten promenad ner till stranden…

Och det blåste så ini vassen…

Och solen var på väg ner så det blev ingen lång promenad…

Håkan och Barbro, våra goda vänner kom så småningom och vi gav upp ganska tidigt till förmån för en god natts vila inför tvåmilavandringen på lördag…

Det blev varken det ena eller det andra

MEN VÄL DET TREDJE ;-) Det vill säga att cykelhållaren som vi hade beställt till husvagnen inte var den rätta och solskyddet…

…måste beställas…

Men då passade vi på att bestämma oss för mountainbiken i stället. Vi besökte några fler cykelaffärer och kikade men det blev i alla fall den vi tittade på först, dvs i går…

Plus skärmar så jag slipper bli prickig både fram och bak. Det tar dock några dagar innan den blir min för storleken small fanns inte hemma på lager utan måste beställas.

Så nu ska jag leta upp lämpliga mtb-banor att träna mig på – någon som har tips?
Jag vet att det finns uppe i Skatås så jag får väl börja där ;-)

Planerar att cykla i morgon till och från jobbet så jag packar och förbereder mig men blir det samma skitväder som i dag så ? Min förhoppning är dock att det ska bli genomförbart ;-)

Steg för steg vecka 18, 19 och 20

EFTERSOM MIN ONDA HÖFT satt stopp för i stort sett all aktivitet har jag inte redovisat mina steg på några veckor.
Men det är väl lika bra att ta tjuren i hornen – eller rättare sagt sätta fingararna på tangentbordet och få det nedpräntat…

Vecka 18:

Måndag 24 139
Tisdag 8 138
Onsdag 7 124
Torsdag 12 165
Fredag 12 363
Lördag 5 537
Söndag 5 672

Det gav en total på 75 138 och ett dagligt snitt på 10 734 steg.

Vecka 19:

Måndag 7 807
Tisdag 15 938
Onsdag 4 452
Torsdag 1 189
Fredag 14 321
Lördag 14 588
Söndag 3 298

Det gav en total på 61 593 och ett dagligt snitt på 8 799 steg.
Mycket ont och mycket vila ;-)

Vecka 20:

Måndag 7 524
Tisdag 8 691
Onsdag 21 481
Torsdag 21 140
Fredag 7 957
Lördag 35 423
Söndag 5 873

Det gav en total på 108 089 och ett dagligt snitt på 15 441 steg.

Här kan man ju lätt konstatera att Göteborgsvarvet räddade vecka 20 ;-)

Bristen på träning, kan man som vanligt beskåda på Funbeat
Mest rehabträning men nu börjar det kännas bättre så…

Mest cykling och cykel...

JAG BÖRJADE REDAN i går kväll att känna av en viss stelhet efter varvet men ändock förvånansvärt lite. Så jag tänkte att om jag inte ska stelna till helt och hållet så är det nog bra att cykla till och från jobbet i dag så det gjorde jag.

Det är första gången i år som jag cyklar till jobbet – det har inte gått innan för det har varit för kallt de dagar jag cyklat. Hem däremot har ju gått bra en längre tid för då har det hunnit värma till sig utomhus.
Så i dag var det alltså premiär för ”morgoncykling”. I sista stund fick jag med ett par handskar, visserligen tunna, men det var tur för det blev kallt om fingrarna ;-)

Det var tufft, det ska medges, men det är kanske inte så konstigt med tanke på halvmaran jag fick i benen i lördags. Jag åkte hemifrån strax efter sex så det var dock ingen fara att jag inte skulle hinna i tid.

På lunchen ville Woffegubben att vi skulle cykla i väg till Sportson för att titta på en mountainbike till mig. Han envisas med att jag måste ha en ”riktig” cykel när jag ska cykla Vasaloppet och jag hävdar att det går säkert alldeles utmärkt med den jag har.
Men då börjar ju ”experten” inom honom att berätta att man måste ha rejäla däck när man ska cykla i skogsterräng och, och, och… Han är orolig att jag ska köra omkull och skada mig och det är väl för all del omtänksamt men jag tycker det känns som om det är onödigt mycket pengar.

Förmodligen har han rätt, som vanligt, för det är skogsväg-stig i 47 km, grus 23 km och asfalt bara 21 km – men det har jag inte avslöjat för honom ännu ;-)

Vi tittade och tittade och jag tycker att det är för mycket pengar att slänga ut för ett tillfälle!? Sedan tycker han att jag ska anmäla mig mountainbikekurs som finns i Skatås??

Den här skulle jag kunna tänka mig om jag nu måste men den fanns inte i storlek small hemma i butiken. Den jag testade var en medium och då slår jag i ramen varje gång jag ska stanna och hoppa av så…

Det är en Scott Contessa 55 men vi bestämde oss för att titta på fler ställen innan beslut så vi får se ;-)

Ja, sedan cyklade jag alltså hem efter avslutad arbetsdag så det blev dryga 6,5 mil tramp i dag ;-)
Det gick faktiskt lite lättare hem för jag hade medvind en del av sträckan. I morgon tar jag nog vilodag för då ska vi iväg, efter jobbet, och köpa en cykelhållare till husvagnen. Det är mycket smått och gott att kompletta i utrustning nu när vi inte har den uppställd i år. Vi måste även fixa någon form av solskydd för vi kommer ju inte att ”släpa” med oss yttertältet när vi åker omkring.
Det blir för jobbigt att sätta upp för ett par dagar och det tar en himla plats dessutom så det får bli antingen en markis eller något soltak som man fäster på samma sätt som tältet men utan väggar och dörrar…

Ja ja, den som lever får se ;-)

Konfirmation...

I DAG VAR VI VARMT VÄLKOMNA till Mikaelas, ett av mina fina brorsbarn, konfirmation. Så vi begav oss mot Olsfors Missionskyrka…

Vi tog väl inte upp hela kyrkan för oss själva men näst intill ;-)
Den minsta i släkten roade sig så bäst hon kunde…

Så kommer Konfirmanderna intågandes…

Prästen var ledig och lös, hade humor och det blev en riktigt trevlig tillställning…

Kören, där både Mikaela och Felicia ingår, underhöll med skönsång…

Och det kändes skönt att konstatera att konfirmationsakten har lättat lite på sig och inte är så stel och stilriktig som när jag var ung…

I strålande som fick vi beskåda hela fina konfirmationsligan utanför innan var och en av dem fina ungdomarna gick åt var sitt håll för att fira med släkt och vänner…

Sedan blev det mingel…

Och makalöst god mat…

Presentbordet…

Ömma modern med den förstfödde ;-)

Mikaela, huvudpersonen för dagen, och sin käre Frank…

Mamma Maja håller ett tårdrypande tal till Mikaela…

Och lillebror (den ömme fadern) lassar in av den goda maten…

Storebror med fru Eva och sondotter Sofia…

Efter god mat blev det presentöppning…

En trevlig dag att få uppleva med släkt och vänner ;-)

Vi for sedan vidare mot Tjolöholms slott där det var veteranbilutställning och min goda gymkamrat Tina var med och ställde ut sin ögonsten Cornela en Amazon årsmodell 1961…

Och Woffe satte sig förstås i och återupplevde gamla minnen…

Han hade en sådan här när vi träffades för hundra sedan ;-) Fast det var en yngre variant av årsmodell 1964 och bara två dörrar ;-)

Göteborgsvarvet 2010

SÅ HÄR EN DAG SENARE ska jag inte försöka försköna den process som det här varvet, mitt tredje i ordningen, har inneburit. Det var ett svårt beslut att ta – om jag skulle springa eller inte – men jag är ju som jag är (inte riktigt navlad) så det hade varit alltför bittert om jag hade tvingats ställa in.

Jag tog dock inte det slutgiltiga beslutet förrän i går morse och då insåg jag, med viss panik, att jag hade löptränat på tok för lite den sista månaden på grund av höftvärken. Men…

Cyklarna packades på bilen för vi planerade att parkera på ”säkert” avstånd för att verkligen få parkering och sedan cykla till Slottskogen.

Vi var ett helt gäng från GPFF som sprang i år – och det är alltid kul…
Och som vanligt har vi ”egen” samlingsplats med flaggor och allt…

Det blir en del taktiksnack ;-)

Och det är ju som det är mysig stämning, fantastiskt väder, bajamajjor och folk i en oändlig ström ;-)

Och årets tröja från GPFF var vit…

Jag letade upp min startgrupp i god tid för det är inte alldeles självklart att man tar sig snabbt fram bland alla väntande löpare och publik. Woffegubben var förstås med och supportade med marktjänst som alltid – han är helt fantastisk och ställer godhjärtat upp på alla min dumheter och stöttar utan gruff ;-)

Det blev enormt jobbigt redan från start, pulsen steg över max redan efter 30 sekunder och jag gissar att det berodde på värmen som var 25 plusgrader. Jag hade, för mig själv, bestämt redan innan start att om jag fick ont så skulle jag bryta och gå så långt som jag hann innan repet drogs.
Men första milen gick bra om man då undantager att jag låg på alldeles för hög puls.

Det var många som började gå redan på Älvsborgsbron och jag fick tyvärr uppleva många som kollapsade utmed sträckan – så man fick sig utan tvekan en tankeställare…

När jag kom till Götälvbron gick jag faktiskt en lång sträcka, den badade i sol och det fanns inte en gnutta skugga att ta skydd av. Och när vi kommer av bron till vätskekontrollen så var muggarna slut!! Det blev alltså ingen vätska förrän Bältespännarparken. Kanske var detta ödessträckan för många?

Och när jag kommer upp till Götaplatsen var svamparna slut – som jag hade sett fram emot det! Jag var så varm i ansiktet då så man hade med all säkerhet kunnat steka ägg på min panna ;-)

Tre timmar, fyra minuter och tio sekunder senare springer jag i mål…

Det är ju med en viss känsla man hänger på sig medaljen…

Och Ifånen var med förstås…

Och en sak var säker, i alla fall innan målgång, var jag fast besluten att ALDRIG mer springa varvet. Men med alla hejarop från familjen, arbetskamrater utmed vägen, sms från när och fjärran så undrar jag om det inte blir ett varv till. Nästa år ska ju dessutom Steffanie springa igen.
Jag fattar i och för sig inte varför hon inte sprang i år – hon ska ju inte föda förrän 17 juni ;-)

TACK ALLA för uppmuntran och hejarop – det var nog därför jag klarade varvet!

Med viss risk...

I DAG NÄR JAG VAR UTE PÅ LUNCHEN träffade jag min första chef på GP som också var den som anställde mig samt en kollega. Bägge två har gått i pension och det säger jag bara om jag är så pigg och alerta som dessa bägge ”pensionärer” är när jag går i pension – ja, då ska jag inte klaga ;-)

Jag fick dock en del kritik över att jag skriver för mycket om min träning här i bloggen man vill se mer bilder och ”skiter” fullständigt i hur mycket jag tränar ;-)

Så… med viss risk kommer jag nu bara att skriva om det jag åstadkommit i kväll – och med en viss stolthet med tanke på läget – så kommer inlägget att bli ratat av åtminstone en av ”damerna” ;-)

Men jag vågade mig på att boka ett spinningpass i dag och det är inte illa med tanke på hur länge sedan det var som jag senast körde ett dito ;-) Nu får vi se om morgondagen tillåter mig att komma ur sängen?

Först körde jag dock mitt rehabpass på 90 minuter – och jag kan konstatera att det är för himla tråkigt men ändock ger resultat så vad har jag att välja på?!

När det var gjort så blev det Spinning Puls med favvoistruktören och jag hde väl bestämt mig för att hålla igen lite men det är omöjligt med Jonna på ”chefsposten”…

Träning: Spinning Puls
Totaltid: 00:56:06
Maxpuls: 140
Medelpuls: 113
Procent av maxpuls: 79
Maximal (>90%) 00:04:09
Very hard (80-90%) 00:20:12
Hard (70-80%) 00:23:49
Moderate (60-70%) 00:07:05
Easy (< 60%) 00:00:52 Träningseffekt 5,0 För mycket… Förbrukade kalorier: 282 (?) Vi får se som, tidigare nämnts, om jag kommer ur sängen i morgon men hittills känns det bra ;-)

Lilla Anna Panna Spykråka

I DAG FÖR TRETTIO ÅR SEDAN föddes vår lilla Anna…

En dramatisk födelse med en mamma som fick halsfluss dagen innan. Ja, att få halsfluss är i sig inte så dramatisk om man inte är reumatiker som jag är ;-) Det innebar att jag var helt slut när vi väl kom till förlossningen men ut kom hon – detta lilla underverk numro två i familjen. Och om någon sagt till mig att hon snart blir trettio hade jag nog fånbligat på denna någon.

På den tiden fick man ligga kvar på KK i dagarna sex och storasyster Steffanie var hos mormor och pappa Wolfgang jobbade för att kunna ta ut sina tio dagars pappaledighet när vi väl kommit hem.

Den där känslan, att få åka hem med det minsta lilla knytte som finns, är ju helt fantastsisk. Fast om sanningen ska fram så var hon inte så liten – i alla fall inte viktmässigt för vågen mätte upp dryga fyra kilo men längden vara bara 49 cm så hon hade minsann inga babyveck utan här var det välfyllt ;-)

Vi hade, vilket var den förste i Västsverige, en manlig barnmorska…

Och storasyster Steffanie med sju år på nacken var förstås en stolt syrra…

Och i dag blir hon trettio – helt galet!

Grattis lilla Anna på din stora dag!