Lilla Anna Panna Spykråka

I DAG FÖR TRETTIO ÅR SEDAN föddes vår lilla Anna…

En dramatisk födelse med en mamma som fick halsfluss dagen innan. Ja, att få halsfluss är i sig inte så dramatisk om man inte är reumatiker som jag är ;-) Det innebar att jag var helt slut när vi väl kom till förlossningen men ut kom hon – detta lilla underverk numro två i familjen. Och om någon sagt till mig att hon snart blir trettio hade jag nog fånbligat på denna någon.

På den tiden fick man ligga kvar på KK i dagarna sex och storasyster Steffanie var hos mormor och pappa Wolfgang jobbade för att kunna ta ut sina tio dagars pappaledighet när vi väl kommit hem.

Den där känslan, att få åka hem med det minsta lilla knytte som finns, är ju helt fantastsisk. Fast om sanningen ska fram så var hon inte så liten – i alla fall inte viktmässigt för vågen mätte upp dryga fyra kilo men längden vara bara 49 cm så hon hade minsann inga babyveck utan här var det välfyllt ;-)

Vi hade, vilket var den förste i Västsverige, en manlig barnmorska…

Och storasyster Steffanie med sju år på nacken var förstås en stolt syrra…

Och i dag blir hon trettio – helt galet!

Grattis lilla Anna på din stora dag!