En liten en…

EFTER MIDDAGEN SOM INTOGS i kuvösen men strålande sol utanför blev det en liten promenad…

När vi kom ut satt det en liten humla i Mandelblommen men jag lyckades knappt få med han på bild…

Vi gick en liten tur upp till Annersjön, vår lilla badsjö dit vi cyklat många gånger när barnen var små ;-)

Badbryggor och stegen ligger fortfarande på land ;-)

Det blev en dryg sjukilometare – får se om jag kommer ur sängen i morgon bitti ;-)

Det är tungt nu...

GÖTEBORGSVARVET NÄRMAR SIG med stormsteg och jag har fortfarande lika ont…eller ja, jag bedövar ju symptomen med Voltaren och Panodil men det innebär ju inte att jag kan springa. Bara att jag kan resa mig upp efter att ha suttit still. Jag tror att jag sovit lite bättre i natt också då jag inte behövt vända och vrida mig i all oändlighet för att hitta en ställning som inte smärtar hela tiden.

Nu har jag inte löptränat en meter på en hel evighet så frågan är om jag över huvud taget kan genomföra ett varv ens på ren vilja?

Jag började dagen på gymmet med rehabstyrkan och det är inte utan att jag nu kan konstatera att jag har rejält ont inte bara i höften utan också träningsvärk ;-)
Rehabträningen tar på krafterna och har säkert satt igång en och annan muskel som legat i dvala lång tid.
Jag börjar också förstå varför jag har fått så ont nu – jag fick ju faktiskt det här problemet redan efter förra årets varv. Men jag har ändock hanterat det skapligt under det år som gått och har absolut inte haft ont som jag har nu. Det har varit jobbigt och lite plågsamt efter träning såsom löpning och spinning men det har alltid gått över till dagen efter.
Jag hamnade ju dock i en riktigt skitsvacka vad gäller styrketräningen så jag lade den på is för ett tag sedan och fortsatte bara med spinningen. Sedan började jag cykla från jobbet och löpträna i Skatås och därefter har det bara gått utför.
Så jag inser ju nu att det som hållit det hela i schack har förstås varit kombinationen med styrketräningen, som när jag rannsakar mig själv, innehöll mycket träning för ben och höft.
Många av mina nuvarande rehabövningar är demsamma som jag haft i mitt styrkeprogram…
Shit pommfritt – vad man kan ställa till livet utan att veta vad man gör!

Men det tar på psyket – utan tvekan. Jag känner mig nere och har ingen lust till något. Trädgården ser ut som ett katastrofområde och borde tas om hand men jag varken kan eller vill. Och det finns tusen saker till som kräver omsorg och kärlek – men den kan jag inte ge…
Jag hade tänkt baka bröd över helgen eftersom det är slut i frysen på det hembakta – men…

Det är ett under att det blir middag i det här huset i dag. Jag har, under tvångsmässiga tankar, fixat med en fläskfilégratäng som nu står i ugnen. Fattas bara att larmet går igen så att Securitas börjar undra om vi är galna ;-)