Till Annelie

Din sorg är obegriplig för alla utom dig själv och förmodligen även för dig.

Vi känner inte ens varandra, fast jag tycker att jag känner dig eftersom Anna har pratat så mycket och varmt om dig.

Jag vet att du har hjälpt Anna vid många, många tillfällen med vovvarna. Jag vet också att detta var ditt livs dröm som nu så helvetiskt tagit slut.

Jag tänker inte försöka, inte ens med ett enda ord, trösta för det finns ingen tröst i lägen som dessa.

Jag vill bara säga att vi tänker på dig, gråter med dig och precis som du säkert gör, faktiskt undrar hur livet kan vara så grymt.

Annas mamma och pappa

4 kommentarer tillTill Annelie

  • Vet ju inte vad om har hänt Annelie… Men det är vackra ord du skrivit! *Kram*

  • Vad fint skrivet. Har varit med Annelie hela dagen och det blir bättre och bättre men vi är båda överens om att det vi var med om önskar man inte någon..

  • Nej, inte ens sin värste fiende – det kändes så tungt efter ditt samtal. Förstår så väl att det är tungt för er alla i Annelies omgivning och framför allt för henne – om det passar sig så får du gärna hälsa från oss Päron till henne och ge henne en stor kram för sin tapperhet och styrka. *Kram* Mm

  • Annelie

    Tack för dina ord de värmer.

    Anna har framfört dina hälsningar.

    Det som hänt är obegripligt och jag är bara så himla glad att Anna var med mig, jag vet inte hur jag hade reagerat annars. På något sätt fick hon mig att behålla lugnet.

    Engla finns nu inte mer och det känns fruktansvärt. Så osannolikt och hela tiden frågar man sig varför? Tänk om vi inte gått just där osv? Men det går inte att tänka så då blir vi galna hela bunten.

    På något sätt så kommer vi väl starkare ur det här också men Engla kommer för alltid vara en väldigt speciell liten tjej och våran Ängel.

    Nu har vi lilla Tigra här som vi ska göra allt för att ta hand om på bästa möjliga sätt.

    Tiden kan på något sätt göra sorgen mindre men inte saknaden.

    kram / Annelie