På Bättringsvägen…

TOG JAG MIG idag fram och åter till gymmet på cykel 😉 Det ni!

Men jag ska väl börja från början, denna den femte dagen efter operationen. Dagen började bara så bra den kunde med en stigande sol och fyllde mig med gott humör!
I dag var Boris en riktig sjusovare och sov en timma efter att jag stigit upp så jag satt här i min ensamhet och bara njöt av livet 😉

När vi skulle gå ut på morgonpromenad så upptäckte jag att Woffegubben överraskat mig med att hänga upp en blomlåda på svartbygget (läs farstukvisten)…

Så fint! Han kan ju om han bara vill och jag visste ingenting 😉

När vi kom hem från promenaden så skulle jag bara ”slänga” i mig lite mellanmål då jag ville cykla bort till gymmet. (Bättringsvägen är då cykelbanan mellan Gråbo och Stenkullen)
Och nej, jag skulle förstås inte träna – tokig är jag men inte tokig 😉 Nej, anledningen var att jag ville träffa mitt cykelgäng för att bekänna vad jag gjort (operationen) och därmed förklara varför jag inte deltager i Spinning Distans-passen. Jag kände att det var lättare att göra det så här efteråt 😉
Jag kom lagom till Indoortalkingen…

Så härligt att få träffas igen och mysigt att få fika ihop. Inte en enda av dem var oförstående eller ifrågasatte mitt beslut. Kändes bra i hela kroppen!

Och känslan när jag cyklade, i sakta mak, fram och tillbaka var helt underbar. Det ger hopp om framtiden 😉

När jag kom hem tog jag först en runda med Boris och sedan lagade jag middag till mannen i mitt liv och han satte på cykelkorgen på min cykel – så att Boris och jag kan ta fina cykelturer. Ska bli så skönt!

Det har varit en fantastisk dag och för all del kväll också. Jag mår oförskämt bra och livet känns redan lättare 😉

På sen eftermiddag var solnedgången helt otrolig och med tanke på att den inte lyst på hela dagen med undantag för ett kort ögonblick i morse så…

Det har gått väldigt bra med maten i dag trots att jag bytte ut lunchen mot mellanmål för att kunna sticka över till gymmet mitt på dagen. Det är inte så att jag hoppat över något mål bara förskjutet det lite men som sagt det har funkat alldeles utmärkt. Nu är jag i kapp och ska snart ta min kvällsvälling. Jag är inte särskilt hungrig och har ju inte slarvat med tiderna så jag har inte känt någon ”panik” ännu med illamående och blodsockerfall som ju inte är ovanligt om så sker. Det är förstås ett evigt ”ätande” men det funkar förstås bra nu när jag hemma mesta tiden. Gäller att få till bra rutiner när jag ska börja jobba – men det ska nog gå bra 😉

I morgon ska jag ringa till vårdcentralen och kolla om jag måste boka tid för att ta bort ”nitarna” som titthålen är ihopsatta med eller om jag bara kan titta in? Det ska göras tio dagar efter operation. Det bör alltså bli på fredag i nästa vecka. Blir det gnälligt så ringer jag min läkare och kollar om sköterskan där kan göra det i stället. Jag har förutfattade meningar om vårdcentraler men…vi får se.

Jag ska delge lite siffror på vikt och mått också så småningom men än så länge är det bara vikten som gått nedåt (några futtiga kilon) – måtten på midja, rumpa och lår har ökat?? Men det kan kanske vara svullnad efter operationen – vad vet jag?

I morgon är en annan dag – dag sex 😉

Boris gästbloggar, del 2

INNAN VI GICK i väg på morgonpromenaden i dag tvingade x-matte mig att posera för att x-husse fixat nå´n jäkla blomsterdekoration som x-matte blev mäkta imponerad av… Människorbarn, jag säger bara det! Jag når ju för tusan inte ens upp så jag kan pinka på den…

I dag var det mycket varmare än i går så vi tog en riktigt lång promenad och jag var så pigg och sprättig – sånt som imponerar på tvåbeningar 😉
Hela två och en halv kilometer blev det. På en gång!
Men, det var en mysig promenad så jag klagar inte. Mycket att nosa på och en annan mötande hund som jag bara helt nonchalant struntade i men när dom inte såg mig gick jag över och nosade där dom gått 😉

När vi gått en stund var jag tvungen att posera igen, suck! Då såg x-matte något hon tyckte va kul – men jag bryr mig inte utan låter henne hållas. Det ingår väl i rehaben, jag blivit satt på, att hon ska vara glad också…

Hon mumlade något om att hon skulle dit i dag. Vadå dit? Var ska jag vara då?

Mycket riktigt, när vi kom hem satt hon först i telefon en lång stund för det var visst något problem på hennes jobb…Jag trodde hon var sjukskriven?
Sedan stack hon bara! X-husse och jag fick klara oss på egen hand. Men jag gjorde ingen affär av det utan uppförde mig som den vuxna hund jag faktiskt är och sade inte flaska. Ha, där fick hon!

X-matte var borta en hel evighet men när hon kom hem skulle det lagas middag till x-husse och man ställer ju upp. Så jag hjälpte henne i köket, troget som alltid. Och minsann i dag var hon inte lika stadig på handen för jag fick ”diska” ur såskastrullen när hon hällt upp gräddsås till x-matte i såssnipan och banne mig tappade hon småbitar av köttbulle också 😉

Sedan skulle hon prompt ut i trädgården och fota någon solnedgång – vilket jag inte fattar för den har ju inte visat sig på hela dagen…solen alltså! Nåja, ett kort ögonblick i morse dårå.

Men jag tog tillfället i akt och gnuggade mig lite mot gräset – det var skönt…

I bland tar jag en repa med någon av leksakerna och då blir x-matte så exalterad och skrattar och har sig. Vad tror hon egentligen? Att jag är en gammal gubbe eller? Hmmm!

Och det ska du veta Matte, det är inte bara en dans på rosor…ibland blir jag förvisad från fåtöljen och får ligga på golvet! Bara så du vet!

Näst intill så jag borde ringa HRIS…Hundens Rätt I Samhället…