Hemma…

JAG ÄR NU hemma igen efter några spännande dagar i Stockholm. Jag har bott hos barnen, Anna och Oskar, och blivit så väl omhänderatagen. Och även av av fyrbeningarna förstås 😉

Jag har alltså gjort en gastric sleeve-operation på en privat klinik i Stockholm och har återhämtat mig några dagar hos barnen innan jag i dag åkte hem i dag. Jag snodde förresten med mig Boris hem 😉

Jag har funderat på om jag verkligen skulle dela detta med alla men kommit fram till att jag faktiskt ska det. Det är ju inte så att jag vill hålla det hemligt – förhoppningsvis kommer ju min omgivning att märka det så småningom 😉
Anledningen är snarare att jag inte orkat ta tag i den här biten med att offentliggöra detta mest på grund av att vissa människor helt enkelt är elaka och okunniga om vad en sådan här operation egentligen är och betyder.
Många tror och tycker att det är fel och oriktigt och att det är operationen i sig som gör att man går ner i vikt.
Inget kan vara mer fel för det är nog något av det mest jobbiga jag har framför mig – att lära mig behärska det här med matintagen. Det är ju så klart det som inte funkat innan heller, annars hade jag ju inte befunnit mig där jag i dag är.

Men nu ”öppnar” jag och delar med mig av detta och hoppas att andra som går i samma tankar ska få nytta av det. Det är nämligen så jag själv upplevt den här resan. Visst, det finns fakta att läsa om vad en gastric sleeve-operation innebär men det är genom bloggar som jag fått den mesta nyttan och kunskapen.

Från och med i onsdags började alltså mitt nya liv 😉 Den dagen var i och för sig inget vidare men jag hämtade mig snabbt och kom i kapp mina kamrater som operarades samtidigt. Jag var i och för sig sist i ”kön” på tisdagens operationer så det skiljde alltså ända upp till 7-8 timmar mellan mig och den som gick in först på operation.

Men jag hämtade mig som sagt under onsdagskvällen och på torsdagen var jag faktiskt så pigg vid utskrivningen så jag hade tänkt mig en promenad ner till T-centralen. Då ringde dock Anna precis och blev tvärförbannad och beordrade mig att ta en taxi… Någon gång under tonåren försvann det där med att det är föräldrarna som uppfostrar barnen till tvärtom 😉

Väl hemma, i Upplands Väsby, tog Oskar emot mig och jag kände mig stark. Tog en liten promenad med Boris i sakta mak för vädret var ju helt ljuvligt med en strålande sol. Dock ska det nämnas att nu går Boris fortare än mig 😉

Tanken var att jag skulle stanna till lördag men både Anna och jag, för all del, tyckte att jag var så pigg så vi bokade ny biljett och vid 13-tiden bar det av hemåt.

Det har gått bra med ”maten” ända sedan jag kom hem. Eller ja, mat och mat är väl att ta i för nu ska jag ”gå” på flytande kost i 10-14 dagar så att magen får vänja sig sakta men säkert innan jag går över till puréer efter det.

Så på morgonen blir det 2 dl välling, har köpt barnvälling 😉
Sedan blir det någon dl drickjoghurt och nyponsoppa.
Näringsdryck från Apoteket till mellanmål.
Till lunch och middag blir det soppa. Jag har köpt Keldas färdiga soppor och till det tillsätter jag lite protein på pulver.
Och så går det på under en dag med sex mål, frukost – mellanmål – lunch – mellanmål – middag och ännu ett mellanmål. Däremellan ska jag förstås försöka dricka lite för det kan man inte göra till måltiderna för nu är ju då magsäcken så liten så då finns risken att man inte orkar ”maten”.
Välling igen till kvällsmat och sedan börjar vi om från början igen nästa dag.

Men, nu börjar resten av mitt liv och för att börja på den senare delen av dagen då så mötte Woffegubben oss, Boris och mig, på centralstationen. Gud som jag längtat efter den gamle gubben 😉 Borta bra men hemma bäst!

Att komma hem kändes fantastiskt fast jag bara varit borta i några dagar och Boris gjorde sig hemmastadd direkt…

Vi gick ut på baksidan av trädgården för att kika på staketet som Woffegubben byggt för att Boris inte ska smita in till grannen…

…det blev helt godkänt av herr hund 😉

När vi äntligen kommit oss till ro en aning placerade Boris sig på armstödet i min fåtölj – utan hänsyn att jag satt som en kråka 😉

Men som tur var gick Woffe in och vilade sig lite på sängen och då…

Så när han kom tillbaka fick vi kompromissa 😉

Nu blir det kvällspromenix 😉