En vecka i dag

SEDAN OPERATIONEN NU, det är svårt att förstå eftersom jag mår så himla bra 😉

Rehabträningen går fint, vi går mysiga promenader och lite längre och faktiskt lite fortare för varje dag.

Maten funkar också bra jag är bara så trött på den men det är en annan historia och som väl är inte för evigt.

Sover lite middag gör jag också, det är dock lite ovanligt när det gäller mig men jag gissar att det är övergående. Eller rättare sagt måste bli det för det blir svårt att arrangera på jobbet sedan 😉
Och lite märkligt är det för jag sover ju länge på morgonen och gör inte många knop på dagarna mer än promenerar – men det kanske är ovanan av så mycket frisk luft.

Dagens höjdpunkt inföll helt plötslit och helt oväntat strax före 18 i dag!
Det ringde på dörren och där ute stod ett blomsterbud från Gråbo Blommor…

En fantastiskt ljuvlig bukett från mina kära arbetskamrater!
Jag blev så glad att jag började grina av lycka och Boris tittade på mig som jag inte var klok 😉
Så gulligt av dem – det värmer i hela hjärtat!

Woffegubben är också så gullig…han putsar alltid mina glasögon och eftersom vi jobbar på samma arbetsplats händer det att jag utnyttjar hans service även dagtid och inte bara hemma.
Nu då, när jag får klara mig själv hela dagarna har han fixat en liten glasögonakut till mig ifall jag måste rengöra under dagen 😉

Jag har det ganska väl förspänt va…

Boris gästbloggar, del fyra

NY DAG NYA rehabpromenader. Ja, jag kör rätt hårt med patienten så jag lär väl få bra kondition själv innan detta är över.

Det är ett evigt hoppande upp och ner på mossiga stenar…

…och dito halvmossiga…

…och stubbar…

…och i värsta fall bänkar…

Men nu har x-matte genomskådat mig så när jag hoppar upp på riktigt små stenar samt tittar bedjande på henne så säger hon:
– Nädu, gubben den går jag inte på!

Dessutom har hon arbetat fram en metod som jag inte riktigt gillar…bara varannan gång får jag köttbullebit (fast jag sliter som ett djur med alla dessa hopp upp och ner) och varannan gång bit av torrfoder! Hmmm?

Sedan hände det något konstig – du vet Matte den där godisbiten jag fick från djuraffären i går? Jo, den försvann helt plötsligt lite senare, när jag hade gnagt en god stund på den. Jag fattade ingenting?
I dag, efter första promenaden dök den plötsligt upp igen! Det första jag gjorde var att gömma den i hennes flickrum. Hon såg lite lurig ut så jag bytte gömställe efter en stund.
Men banne mig nu har den fått vara ifred hela dagen så nu har jag hämtat den från gömstället och burit in den i vardagsrummet.
Hon mumlade något om att vi skulle se så jag inte blev konstig i magen så att det var därför den försvann i går. Hmmm? Man kan ju börja undra?! Tänk om jag skulle smyga upp i natt och gömma hennes Keldasoppa. Jag bara undrar vad hon skulle säga då?

Vi sov middag mitt på dagen i dag också – jag klagar inte – absolut inte. Men x-matte brukar ju inte sova så mycket så jag är bara lite förvånad.

Sent på eftermiddagen, efter vår andra rehabrunda, ringde det på dörren och där stod en man med en stor bukett blommor till x-matte.
När hon hade öppnat den började hon grina…

Jag blev tvungen att trösta henne och förklara att man inte blir ledsen när man får blommor utan glad! Då sade hon att det var glädjetårar – ja, dessa tvåbeningar är konstiga. Phew!
Men nu när jag tänker efter så kanske hon menar samma sak som när jag ylar av glädje när x-hussen kommer hem? Ja, konstigt är det i alla fall.

Jag har förresten fått en fårskinnsfäll att gosa mig på när jag måste ligga på golvet. Den brukar ligga i bilen men hon åker ju inte i den nu i alla fall så det var ju lite snällt. Eller hur?

Nu i kväll fixade hon en tom toarulle med köttbullebitar i som hon knycklade till i bägge ändar. Det tog inte lång tid för mig att få upp den men jag hade lite kul under tiden och köttbullar är ju köttbullar. Det var värt lite jobb 😉

Nä, nu ska jag gnaga lite på godiset – man får fina tänder av det sa tanten i djuraffären. Nåja!

Dag sex

VI SOV LÄNGE i dag Boris och jag 😉 Faktum är att det var Boris som väckte mig. Han tyckte nog att det blev tomt och tråkigt när inte Woffegubben fanns i sängen och jag sov…

Vi vaknade i alla fall till en strålande sol, både ute och inne…

…vad vi inte anade förrän vi kom ut var att det var isande kallt och näst intill storm 😉 Eller ja, det blåste rejält i alla fall!

Vi tog en riktigt lång promenad och tidvis i skydd från vinden och då var det fantastiskt skönt.

När vi kom hem igen ringde jag till vårdcentralen och fick tid på fredag för att ta bort agrafferna. Jag blev mycket väl mottagen och får ta tillbaka mina förutfattade tankar om just vårdcentraler från i går 😉

Vi satt i pensionärskuvösen och njöt av solens värme en stund och gick in för att vila lite middag innan det var dags för en liten rehabtur igen.

På väg hem passade vi på att få Boris klor klippta i djuraffären där jag bokade tid i samband med första rundan i förmiddags.

I dag har jag känt lite hunger och funderar på om jag ska avsluta flytfasen på fredag. Då har det gått tio dagar och rekommendationen är 10-14 dagar. Det går så bra så jag tror att det blir tillräckligt och ganska skönt att få börja med puréefasen lagom till helgen.

Om puréefasen då får 10 dagar också så skulle jag ”hinna” gå över till normalkost några dagar innan jag börjar jobba. Jag gissar att den också behöver lite tid innan det funkar med rutiner och planering.
Det tål att tänkas på och förutsätter förstås att allt funkar och går bra.

Dagens måltider har gått bra – det är bara lite tråkigt och intetsägande 😉
Och i morgon är det på dagen en vecka sedan operationen…