Det här är bara början…

PÅ EN OUPPTÄCKT evighet. Jag vet inte vad som väntar mig efter tisdag i nästa vecka. Jag är inte orolig eller rädd bara förväntansfull.

Jag åker till Stockholm på söndagmorgon och hoppas hinna träffa Steffanie och Leon som är på besök hos Anna och Oskar den helgen.
Vi får se hur det går med den saken 😉

Just nu längtar jag bara. Som tur är har jag mer än fullt upp på jobbet så tiden går snabbt.
Naturligtvis vet jag ju inte hur jag kommer att må efter operation men förhoppningsvis bra.

Jag var i kontakt med kliniken i dag, Jonna, som är en riktig Pärla – hon svarar snabbt som en blixt på alla frågor och är så positiv så jag blir lugn bara av hennes svar!
Min fråga i dag var när jag får börja äta mina ”kärringtabletter” igen efter operationen. Jag lider alla helvetes kval på nätterna när jag inte kan ta dem. Vaknar flera gånger badandes i svett – uäck!
Men jag får inte äta dem fram till dess då det av någon anledning inte är bra. Men nu är det ju bara några dagar kvar så jag ska väl överleva det också.

Jag har planerat att ta med mig Boris, min favvopudel, hem från Stockholm så jag hoppas att jag har krafterna tillbaka på lördagförmiddag när det bär av hemåt igen. Han är gammal och trött numera så vi kan vila ihop 😉

Sedan är det ju faktiskt så att man måste komma i gång med minst 30 minuters promenad per dag direkt så det passar ju bra att få lite sällskap på dem. Vi kan stappla oss fram tillsammans.

Min operationstid på tisdag 13/3 är 14.00 så jag gissar att jaag är dagens sista patient? Det blir kanske en lång dag?

Lunchtime…

NÄR JAG KOM hem, strax efter 18 så åt jag min lunchlåda med god aptit 😉 Jag hann faktiskt inte äta den på dagen och det berodde dels på att jag inte var hungrig vid ”normal” lunchtid och sedan hann jag faktiskt inte.

Nåja, det finns ju att ta på så det gick ingen nöd på mig men när jag väl kom hem efter en l å n g arbetsdag (06.45-17.30) så smakade det välsignat gott 😉 Och faktum är att det slank ner några Twix oxå – mindre bra men otroligt gott!

Jag började jobba igen vid 19-tiden och banne mig blev jag ganska klar 21.30 och det känns nästan lika bra som lunchen som förvandlades till kvällsmat…

I morgon hoppas jag innerligt att vi hinner klart med det här projektet som pågått hela veckan för på fredag är det möte hela dagen och så då blir det inget mer den här veckan av det. Och nya s t o r a projekt väntar.
Jag lär bli sen hem på fredag för det är ju inte så att ”ordinarie” jobb helt plötsligt sköter sig själv för att man är upptagen med annat. Eller?

Och ute snöar det! Men va fan?