Ingen lust

LUSTEN HAR INTE INFUNNIT SIG ÄNNU HOS WOFFE – jag menar alltså lust att gå till gymmet! Det är så infernaliskt tråkigt att gå själv…

Jag satt i ett sent möte så jag kom inte iväg förrän vid 17.30-snåret och är alltså hemma från gymmet nu när klockstollen är 22.15. Är det det här som kallas livet?

Faktum är att det var extra motigt ii dag och att det blev något överhuvudtaget är ett under. Det gick på ren envishet kan jag meddela. Redan efter några minuters styrka försökte jag övertala mig själv att man inte behöver köra 1 timma styrka varje gång…

Nåväl, det blev 20 minuter uppvämning på löpbandet, 1 timma styrka och avslutningsvis 1 timma motion på löpbandet samt 15 minuter på motionscykel.

Att det blev en kvart motionscykel ockå beror egentlligen på att jag är så öm i ändalykten (efter senaste tidens motionscyklande) så jag tänkte att det är lika bra att köra en stund så ”den” inte tror att faran är över nu.

Och nu är det väl bara sängen som gäller! Vilket liv man har…