I have been running from the truth

NOW, WHEN I LAY ME DOWN TO SLEEP I SEEING THE WAY IT ALL SHOULD BE…

Men innan dess har jag varit på gymmet…ensam för Woffegubben skulle jobba över i kväll. Inte för att jag tror att han skulle följt med ändå eftersom han har problem med näsblod.

Jag har i alla fall försökt att till max trötta ut mig så att jag åtminstone kan få några timmars sömn. Det blev 30 minuter uppvärmning på löpband, 70 minuter styrka, 30 minuter på motionscykel och därefter 60 minuter löpband igen…

Dagens stegeri slutar på 21 818 men då är bara 14 918 ”riktiga steg” resten är omräknat från simningen i morse och sedan motionscykeln nu ikväll.

En mamma ska aldrig vara ledssen eller deppig för hon ska egentligen bara finnas till. Jag är förfärligt ledssen för jag tror inte att jag är en bra mamma just nu…om jag nu någonsin varit det?!

Tanken slår mig faktiskt… För den äldsta har jag nog varit ganska sträng för att göra folk av henne och för att det fungerade. För den yngsta, som hade en stark vilja och inte var lika mycket diplomat blev det säkert lite annorlunda…

Som tur är tar jag fram de lyckliga stunderna när jag tänker tillbaka och anklagar enbart mig själv. Jag vet inte vad som satt mig i denna situation och varför jag över huvud taget är som jag är just nu,. Jag har inget att klaga över, faktiskt! Två välartade barn med en vilja av stål och gubbe som gör allt för att allt ska vara bra..(Yes I know Him Too Well) ja, jag vet inte och lär väl inte få några svar efter nattens tillrättaläggande heller.