Trasiga skosulor

Ponta Negra, Natal nyårsafton 2004

NÄR JAG KOM HEM EFTER 1 OCH 1/2 TIMMES JOGGING idag så upptäckte jag att skosulorna på mina joggingskor håller på att lösas upp i intet!!?

Har ingen annan förklaring än att det hänt när de stått på balkongen för att torka efter sista joggingturen som var för flera dagar sedan. Äcklig svart smet som jag lyckades få i princip överallt när jag stretchade efter turen.

Nåväl, vem ska klaga…det kunde varit värre! Jag gick helt sonika ner efter dusch och frukost och köpte mig ett par nya. Det var inget pris att skryta med men å andra sidan hade dom inte varit billigare hemma och ett par joggisar kan man ju bara inte vara utan. Det blev ett par Adidas denna gång och jag testar dom i morgon (tror jag) för första gången. Det hänger givetvis på hur sent det blir i natt.

Vi har precis kommit hem efter en promenad på strandturen och det är verkligen kul att se hur det rustas för kvällens fest. Det finns knappt en millimeter kvar av stranden för alla bord, stolar och provisoriska restauranger och drinkbarer som kommit under dagen. Flera stora scener har också byggts upp under dagen och i går kväll.

I morse när jag joggade gick det skapligt med fotknölen, inte helt OK men hur lång tid tar det tills jag nästa gång kan jogga på en strand med honungsgul sand och 25 grader varmt?? Nä, det är bara till att springa på och låtsas som om inget har hänt. Detta ska jag leva på hela långa trista vintern och se framför mig när jag springer min sjuochenhalva från brandstationen i Lerum hem till Gråbo :-)

Det var ovanligt högt vatten i dag och jag lade märke till stora hål, likt en gammal femöring, lite här och var men aldrig så långt ner som vattnet kom utan precis på linjen. En del hade dessutom en hög med sand på ena sidan. Jodå, det var krabborna, en storlek mindre än spökvarianten, som grävde dessa. Så det vara bara till att hålla sig i den nivå som hålen fanns så slapp man bli våt om fötterna. Fiffigt va?

Annars har vi mest tagit det lugnt i dag. Mest med anledning av kvällens bravader men också för att det är fullt tillräckligt med solstol, pool och ett gott humör i stolen med solen.

Nu är klockan är bara 17.30 här men hemma börjat det så smått att dra ihop sig!

Gott Nytt År till er alla!

ÄNNU EN SLAPPARDAG

Ponta Negra, Natal 30 december 2004

HAR EGENTLIGEN INGENTING ATT SKRIVA OM I DAG! Vi har haft en riktig slappardag igen. Inte en någon jogging vilket i och för sig beror på ”knölen” men ändå…

Tanken var först att vi efter frukost skulle ta oss in till Natal Shopping med taxi men efter många om och men blev det poolen. Vi njöt i solen med varsin bok liggandes helt avslappnande på varsin solstol. När vi tröttnade, eller rättare sagt blev hungriga, tog vi oss ett dopp i havet innan vi gick upp till rummet och bytte om. Jag har fortfarande kill i magen, efter mitt ”misslyckade” drunkningsförsök så jag höll mig intill strandkanten och gick inte längre ut än upp till midjan. Woffegubben var något modigare men han hade kontroll på läget.

Efter dusch och allmän upprfäschning steggade vi ut på den underbara strandpromenaden för att välja dagens restaurang för dagens lunch.

I dag blev det för andra gången på Cactus, Olles (från Kungsbacka) krog. Det är en av de få ställen där man kan få rätterna för en person så Woffegubben fick sig en kalvfilé och jag mina räkor. Himmelskt gott förstås för oss båda.

För övrig sjuder stranden av ovanligt mycket liv. Man bygger upp scener och stora transporter med stolar anländer ideligen. Hotellen utmed stranden bygger upp enorma scener för uppträdande och fyrverkeri. Och det är ovanligt många försäljare på stranden. Allt inför morgondagens nyårsfirande som är en fest utan dess like här och framförallt då på och i närhet till stranden. Det ska bli kul att få vara med och deltaga i denna sällan skådade fest.

Vi har beställt bord på hotellets restaurang och det fejas och grejas. Alla hotellgäster fick i går ett brev där hotelledningen ber om ursäkt för eventuellt störande byggarbetare. Men det kan man väl ändå stå ut med!?

Jag hoppas verkligen att jag kan rapportera på nyårsdagen men det kan vara stängt överallt så vi får se hur det blir med den saken. I annat fall får det bli så fort det går.

Alltså, från Ponta Negra intet nytt med undantag för att vi mår oförskämt bra! Det var väl dock ingen nyhet efter snart 14 dagar med samma status ;-)

BARRA CUNHAÚ

Ponta Negra, Natal 28 december 2004

VAR MÅLET PÅ DAGENS UTSLYKT 90 km söderut mitt i räkodlardistriktet. Vi startade med ett besök på en brasiliansk bondgård eller fazenda, som det heter, med anor från slavtiden. Där fick vi titta runt på delar av ägorna och sedan äta en ljuvlig frukost med mat och frukt från gårdens egna odlingar. Mums, det var massor av godsaker för varje gourmet.

Gården var enormt stor och många hade arbete där. Man hade också ett tegelbruk som tillhörde ägaren. Djur fanns förstås både ute på ägorna och vid gården för hushållsbruk. Mycket intressant. Man odlade till största delen sockerrör och vi mötte ideligen transporter till och från sockerrörsfabriken ute på vägen igen.

Därifrån åkte vi vidare med bussen ett långt stycke och guiden var som vanligt enormt duktig och berättade om allt, politik, skola, religion osv osv. Jag måste säga att Fritidsresor har hög klass på sina guider.

När det sedan var dags för nästa stopp så bar det i väg med båt ut till ett mangroverträsk och krabbfångst. Ni skulle inte tro mig om jag berättade hur dom fångade dessa stora läskiga, men säkert goda, krabbor. Jo, jag ska försöka förklara. Man tar sig in i träsket, vilket vi också gjorde, sedan gräver man med händerna ner under rötterna på mangroverträdet, långt ner, stundtals var hela mannen under i leran, tills man hittar en krabba. OM den skulle knipsa fast din hand i en klo är det ”bara” att vänta i två timmar för då måste den upp för att få luft. Jisses, inget skulle få mig att stoppa ner näven eller halva överkroppen för att fånga en krabba! Så där håller männen på, det finns bara en krabba under varje rot, tills dom fått tag i 12 krabbor som dom sedan får 5 real för på marknaden…. 1 real är under tre svenska kronor!

Vi fick även beskåda krabbor som var i vattnet, dessa modiga yngligar går barfota i vattnet och fångar dem. Detta var vid en flod och sedan åkte vi med båten ett stycke upp så att vi kunde kliva av för att bada, antingen i floden eller gå ett litet stycke tvärsöver så vi kom till havet.

När vi badat klart bar det av till en restaurang på andra sidan floden, som för övrigt drivs av ett svenskt par från Växjö. Fisk och räkor blev det förstås, mycket god sådan, och potatis samt ris och sallad. Mums igen. Frukt till dessert.

Ja, det var vår dag. En fantastisk resa hem med chans att se lite mer av landet än just bara det man ser vid och kring hotellet.

Nu bär det av till ”vår” stamkrog för en bit mat (igen) och sedan välbehövlig sömn (igen). Vi har faktiskt lyckats hålla oss vakna till framemot 22-tiden men för det mesta sover vi redan mellan 20-21.00.

Vi har beställt bord på vårt hotell till Nyårsafton, undrar just om vi klarar av att vara vakna till tolvslaget (?). Hela Ponta Negra kommer att svämma över av folk från byar och städer häromkring så vi kände att det var bäst att gardera oss. Stranden kommer att myllra av glada nyårsfirare och vår restaurang på hotellet ligger ut mot stranden. Det blir säkert en upplevelse.

FÖRBANNADE KNÖL!

Ponta Negra, Natal 28 december 2004.

KUNDE INTE JOGGA I DAG…den förbannade fotknölen gör ändå ondare i dag. Men efter frukost gav vi oss i alla fall ut på en tretimmarspromenad längs stranden så det får väl duga som dagens motion i brist på jogging.

Jag misstänker att jag får ont för att jag springer i lut som det ju blir på stranden. Nåja, jag tänker inte ge upp så lätt utan ska göra ett nytt försök så fort knölen lugnat sig lite.

Annars finns inte mycket att rapportera, som vanligt en himelsk start på dagen genom frukosten. Förutom promenaden på stranden har vi inte gjort mycket. Woffegubben kopplade av på rummet och jag låg vid poolen och läste min bok. Det har varit lite molnigt i dag så solen har inte varit så ”sträng”.

Vi har sett om katastrofen i Thailand och de andra drabbade ställena på hotellets TV samt läst tidningarna via internetsajter. Det är verkligen förödande och man får panik bara av att läsa om det.

I morgon bär det i väg i ottan igen på utflykt. Morgondagens utflykt bär av till Barra Cunhaú, 90 km söderut. Rapporterar mer i morgon.

I dag har vi klarat av Monsterbarnens presenter (som vi alltid plågar dom stackarna med efter varje resa) så nu kan dom få bli lite nyfikna ;-?

Fast denna gången känner jag på mig att det är lyckade dito.

Pipa

Ponta Negra, Natal 27 december 2004

I dag steg vi upp tidigt igen och begav oss på utlykt till Praia de Pipa. Vi åkte alltså söderut cirka 80 kilometer.

På väg till Pipa stannade vi i en liten landsortsby vid namn José de Mipuju där vi besökte den lokala marknaden. Det var en upplevelse med mat och kläder i en salig blandning. Förutom köttstycken hängande i stånden fick vi se en gammal man tillverka sockerrörsjuice. Ja, det var mycket liv och knappt några turister förutom vi då.

Dagens utflykt till Pipa bjöd avkoppling och vila. Vi har insugit den bohemiska atmosfären och avskildhet som Pipa bjuder på. Efter bybesöket tog vi oss till den vackra stranden Cacimbiuha. Långt frå alla försäljare och annat som egentligen inte hör stranden till. Precis som en strand ska vara lugn, loj och vacker.

En man vid namn Chicco har en barack där det serveras mat och hela hans familj jobbar där. Jag beställde räkor och Woffegubben något slags torkat kött. Himmelsk gott efter bad och sol.

När vi kom hem vid 16-tiden hade jag lite energi kvar så jag tog mig ut på en joggingrunda. Att det är hög- och lågvatten visste jag om men att det var så stora skillnader kunde jag inte ana. Stranden som annars är cirka 16 meter bred var nu bara någon meter kvar av. På ett ställe fanns det bara några få centimeter att ta sig fram på och jag tänke att möter jag JÄTTEKRABBAN nu så dör jag och pulsklockan går i bitar!! Men jag klarade mig. Det var en jobbig runda för när sanden är nyligen blötlagd så blir det som att springa i kola.

1 timme blev det i alla fall och nu är det dags för middag.

I morgon blir det ingen utflykt utan vi ska bara lata oss och ha det skönt!

Om nu lillebror Rolf läser så Grattis på födelsedagen (som är om tio minuter)!

Oj! Vad läskigt!

Ponta Negra, Natal annandag jul 2004

NÄR VI KOM HEM FRÅN vår utflykt i dag hade ett sms från Stora Monsterbarnet (och flera från Lilla) anlänt till mobilen som var kvar hemma. Kan ni lämna ett livstecken stod det. Vadnudå, vi har ju varit på utflykt hela dagen och det hade jag ju skrivit i dagboken. Svarade och fick då veta om hemskheterna i Thailand.

Lilla Monsterbarnet var naturligtvis lika orolig hon så det var tre sms från oroliga Monsterbarn. När jag fick veta vad som hänt kunde jag givetvis förstå att det fanns en oro hos barnen. Jag sms:ade tillbaka att allt var väl med oss och att vi hade varit och snorklat totalt ovetande om denna hemska händelse. Med tanke på att vi HADE tänkt åka till Thailand men skippade det då vi inte kunde få en treveckorsresa så får vi nog vara tacksamma i dag!

Vi åkte tidigt i morse med buss till den lilla byn Maracajú cirka 70 km norr om Natal. Väl där tog vi en snabbgående båt ut till en ponton som låg vid ett stort rev, perfekt för snorkling. Det var inte lika fint som det var i Thailand men i alla fall en upplevelse. Vi hade en Brasiliansk guide, engelsktalande, som var mycket duktig och påläst. Hon berättade hela vägen dit och det var mycket intressant. Vi passerade fler räkodlingar, vilket visst är en stor industri i dessa delar av Brasilien.

Det var lite intressant att se den strand där vi vadade ut till den snabba båten, inga turister, inga försäljare bara brassar. Det var en bra dag och en intressant resa. Vi avslutade med att äta dagens lunch innan vi gjorde oss redo för hemfärd igen med bussen.

Nu i kväll har vi varit ute och ätit på en av ”våra” krogar här i närheten och upptäckte då att ”vårt” internetcafe var stängt i dag också :-(

Det fick alltså bli hotellets dator i dag igen.

I morgon väntar en ny utflykt och den går till Praia da Pipa. Det ska bli spännande såklart.

Sänder en tanke till alla oroliga anhöriga som har nära och kära i Thailand. Jag har läst om hemskeheterna på gp.se och kan knappt föreställa mig hur det är. Att sedan ha någon kär och när där måste vara förskräckligt. Att inte veta och inte få besked. Hemska tanke!

JÄTTEKRABBAN

Ponta Negra, Natal juldagen 2004

JULMIDDAGEN PÅ HOTELLET I GÅR var verkligen fin med det lilla abret att vi höll svälta ihjäl innan klockan blev 20.00. För vi lyckades inte i går heller med att äta mellan frukosten och middagen. Det är helt enkelt för varmt….

Nåja, det var inte lik en svensk jul om man undantager mängden mat, frukt och godis. I vilket fall som helst har ett mål mat sällan smakat bättre!

I morse ”försov” jag mig så det blev ingen motionsrunda förrän efter frukosten. I dag satsade jag på bara frukt, lite med tanke på att jag skulle jogga efter maten. Precis som i går fick jag inte upp någon puls så av samma anledning lugnade jag mig och gick snabbt i stället. Jo, jag fick upp pulsen rejält när jag mötte en jättekrabba, åtminstone med mina mått mätt, som var minst en decimeter hög och lika gul som sanden med undantag för två fyrkantiga vita rutor som satt mellan ögonen och benslutet. Jag ryggade tillbaka en aning men det gjorde han också så jag fortsatte. På ”väg” hem igen lyckades jag dock hålla pulsen hela tiden så av en timma och tio minuter fick jag tilräcklig puls åtminstone trettio minuter. Efter det blev det stretching i bassängen.

Vi gick iväg för att kolla in sandbacken och för att fota den och på vägen hem passade vi på att äta middag. I dag blev det fisk med ris och potatissallad. Lustigt är att det alltid serveras både ris och potatis i någon form till varje måltid.

Eftersom vi i dag intog vår middag redan vid tvåtiden gav vi oss i väg nu i kväll för en enklare måltid och något att dricka. Så nu har vi alltså lyckats att följa Socialstyrelsen rekommendation med tre måltider per dag. Vi åt en sallad i kväll och drack lite öl och fruktblandningar därtill.

Precis som Stora Monsterbarnet så riktigt påpekade i ett sms så firar Brassarna sin jul i dag. Det märktes eftersom en del affärer var stängda och det var ”mitt” internetcafe också så nu skriver jag om dagen från hotellet med ockerpris :-)

I morgon stundar utflykt med snorkling och lite annat trevligt på schemat. Det blir till att stiga upp i ottan för bussen avgår redan 07.20. Det blir med andra ord ingen joggingrunda till morgonen. Kanske bara bra med tanke på att en av de bägge fötterna gör ont när jag stödjer på den. En dags vila kan göra susen :-)

I dag är faktiskt också första gången som vi lyckats hålla oss uppe en bit in på kvällen. Normalt har vi sovit flera timmar nu :-)

En God Fortsättning till alla er som ids läsa ännu!

Julafton

Ponta Negra, Natal julafton 2004.

GISSA OM DET ÄR SVÅRT ATT TRO att det ju faktiskt är julafton i dag?? Solen skiner på som inget hade hänt och varför skulle den inte det. Julafton är inget stort i Brasilien, dom firar väl sin den 6 januari om jag inte misstar mig alldeles, affärer, banker och allt annat är öppet som vanligt. Kanske stänger dom bara en aning tidigare.

Mitt joggingpass i morse blev ett gåpass, benen känns som stockar och jag njuter naturligtvis lika mycket av att gå. Jag passerade fiskarna i morse. Dom hade dragit upp sina båtar på trästockar, som dom flyttar allteftersom, i sanden och höll på att sortera dagens fångst. Mycket slit och hårt arbete. Dom har små platta båtar med segel, inga motorer alls. Hela familjen, om inte hela grannskapet, hjälper till att sortera när fiskarna kommer åter med sin fångst. Jag har också noterat att man fiskar med långa spön som man ”borrar” ner i sanden vid strandkanten och sedan sätter man sig och väntar. Det är föstås fiskare som inte äger någon båt som fiskar på detta vis.

Men det var morgonen pass jag höll på att skriva om. Det blev 55 minuter långt och sedan en halvtimma i poolen där jag stretchade ut ordentligt vilket jag slarvat med hittills. Kändes bra. Har haft lite krämpor på vänster sida av ryggen och det kanske beror på att jag slarvat med stretchingen. Vi får se om det avtar.

Efter morgonens pass blev det som vanligt, och med risk för att jag låter otroligt tjatig, det ljuvliga frukostbordet. I dag, som alla dagar, åt jag massor med färsk frukt, några bitar bröd med ostskivor som mer påminner om brödskivor, i tjocklek alltså, samt lite grönt därtill. Mums, det är verkligen en lisa för själen att betrakta detta varje morgon. Jag brukar dricka en cocosnöt också men dom var tyvärr slut i dag. Vi kom något senare än vi brukar.

I dag hade vi bestämt oss för en shoppingrunda för att undvika att vara hela dagen i solen. En taxi fick det bli till Natal Shopping som det heter. Det är tre stora center med massor av småbutiker i med undantag för det tredje som var ett stort varuhus där man kunde köpa både mat och vitvaror och allt däremellan. Vi köpte inget, bara lite småkrafs som vi saknade, t ex tops, after sun och sådant. Men det var en upplevelse och se alla butiker samt människorna som förmodligen handlade julklappar.

Hem tog vi en liten buss alltså inte lokalbussen utan någon slags konkurrent som kostar lite mer men kommer snabbare fram i detta trafikkaos. Det var en upplevelse kan jag lova för chauffören körde som en galning och detta på kullerstensgator med inbyggda gupp lite här och var. Det borde ingå njurbälte till alla passagerare ;-)

Nu är klockan snart 16.00 hos mig och 20.00 hos er. Förmodligen av julbordet avnjutits och ni sitter där mätta som en orm som svalt en älg. Vårt ”julfirande” med julmiddag på hotellet går inte av stapeln förrän 20.00 i kväll. det ska bl spännande och se vad det blir för mat. varje kväll går hotellpersonalen runt till varje rum och knackar försynt på och överlämnar två, eller hur många man nu är i rummet, chockladbitar och önskar godnatt. I går kväll fick vi med en lapp som berättade att alla barn som bor på hotellet skulle få varsin julklapp i dag. Fantastiskt!

Jag avslutar med att önska er alla en riktigt god fortsättning på julen!

Bruna som Brassar

Ponta Negra, Natal 23 december 2004

SOM ”VANLIGT” BÖRJADE JAG DAGEN med en joggingtur på stranden. Det gick inget vidare med pulsen i dag för nu är det så att hjärtat klarar mer än kroppen i övrigt. Inget jag vill klaga på bara konstatera. När jag sprungit en kvart och fortfarande inte kommit i rekommenderad puls tänkte jag att då sparar jag väl på benen och går raskt istället och så gjorde jag också. Var ute lite längre som kompensation – 1 1/2 timme blev det.

Sedan ner då till den underbara frukosten. Massor av härliga frukter jag inte ens kan namnen på och givetvis mängder av annat gott. Man kan nog inte räkna med att gå ner i vikt här men vem hade väl tänkt sig det ;-) ??

I dag hade vi bestämt oss för en dag på stranden. Vi gick ner fullutrustade med bok att läsa, solskydd och badkläderna var förstås redan på eftersom vi kommer ut på stranden när vi kliver ut från hotellet. Genast kom hotellpersonalen och fixade med två solsängar och parasoll. Jag drog min säng från skuggan och ut i solen och det klarade jag hela 15 minuter – phew vilken värme! Vågorna var som vanligt enorma och när vi badade tillsammans Woffegubben och jag så lyckades jag ta mig ut ett femtiotal meter. Det är en prestation och kräver både tur och skicklighet för normalt gå man framåt en meter och rutschar tillbaka tre varje gång en våg kommer.

Jag ångrade dock min framgång mycket snart för så nära att drunkna har nog aldrig varit innan! Fy, det var en hemsk upplevelse. När jag skulle vända tillbaka mot stranden så kom det ideligen ”brutna” jättevågor och jag hann inte få andan tillbaka då jag åkte ner under vattnet, långt ner, av varje våg. Usch, jag ska aldrig mer ta mig ut så långt! När jag äntligen stod med fötterna på fast mark igen stod jag länge, helt chockad, och funderade på vad som hur lätt som helst kunnat bli min död. Woffegubben satt och var lika chockad han och hade börjat se sig om efter en badvakt.

Nåja, jag tar det som en lärdom och gör inte om det!

En annan ide som slagit mig är att jag kan bli strandförsäljare (för att slippa åka hem igen). Gudars skymmning vilket ljuvligt jobb! Dagarna i ända går dom fram och åter på stranden och släpar eller drar en vagn med det som saluförs. Allt tänkbart och otänkbart säljs på detta vis. CD-skrivor, DVD-filmer, kläder, drinkar, cigaretter och cigarrer, träskulpturer och annat krimsakrams samt vatten och annat läskande, t ex cocosnötter med sugrör i så man kan sörpla i sig kokosvattnet and you name it.

Det är ett sant nöje att beskåda denna commers men också jobbigt att tacka nej till tusen försäljare.

Vi stod ut i fyra timmar under parasollen och nu har vi precis ätit en god middag. Vi tar givetvis en ny restaurang varje dag för det är ju liksom halva nöjet. Dom flesta restauranger gör oss till belåtelse så det är minsann inga problem. Den restaurang vi var på i dag serverade, ovanligt nog, rätter som var för en person. Det gjorde att Woffegubben valde sig en köttbit, vilket inte skett innan då jag inte äter kött med undantag för kyckling.

Det kan nämnas också att vi lever ett mycket sunt leverne för när klockan närmar sig åtta på kvällen sover vi sött som två små barn rent utmattade. Det har alltså inte blivit någon utekväll ännu och blir kanske inte heller om det ska fortsätta så här ;-) Förmodligen är det den starka solen som skapar tröttheten denna tidiga kvällstimma.

I dag har solen tagit hårt kan jag lova. Jag var tvungen att köpa mig en keps för jag har lyckats bränna hårbotten så jag hoppar högt när jag måste kamma mig eller glömmer av mig och kliar i hårbotten. Aj, aj….

Woffegubbens näsa påminner mer om Röde Rudolfs än hans egen.

Jag har sett att min dagbok ser helt kaiko ut, alla länkar och annat som ligger på högersidan har ”ramlat” ner under alla texter. Vet inte riktigt vad som hänt men det är inget jag kan fixa härifrån så det får vara tills jag kommer hem – om jag nu gör det ;-)

I dag är det väl läge att Önska En God Jul så jag avslutar med att göra det:

God Jul till alla som har tid att läsa dessa rader!

Ännu en ljuvlig dag till ända

Ponta Negra, Natal onsdag 22 december 2004.

I DAG HAR VI VARIT riktiga turister ;-) Badat i poolen och skrivit massor av vykort. Tagit två rundor på strandpromenaden. Tittat lite i affärer efter souvenirer och även handlat lite.

På väg hit passerade vi i dom ”riktiga” portugisiska kvarteren och det var en upplevelse. Full rulle och massor av liv, bussar och bilar om varandra som tutade hej vilt. En helt annan rytm än de kvarter som omger oss med mest turister. Härligt!

Efter att vi uppdaterat nu ska leta upp en restaurang och äta middag vilket ska sitta gott nu. Det är näst intill omöjligt att orka äta mer än frukost och middag. Nåja, vid poolen i dag så blev det en pilsner och en cola men annars mycket vatten.

Vi har bokat in oss på tre utflykter varav en är till Pipa. Mer om det senare.

För övrigt så njuter vi mer än vad som borde vara tillåtet ;-) Det går förmodligen inte att beskriva med ord utan måste upplevas live. Bara att stå och titta på dom enorma vågorna är en upplevelse. Vi ska försöka att få köpt oss simglasögon,eftersom vattnet är så enormt salt så det svider i ögonen, så vi kan bada utan problem och kasta oss likt barnungar i vågorna.

Det enda jag saknar är Monsterbarnen, dom hade gillat detta!

Vi har införskaffat solskydd med faktor 50 – det behövs. Tror att vi bränt oss en liten aning i dag. Det är lurigt som attan eftersom det blåser en smekande vind för det mesta och man känner inte solens heta strålar förrän det är för sent.

Jag påminde Woffegubben i dag om att det faktiskt är 22 december. DET är svårt förstå. Vi har förstått att det är ett hiskeligt väder därhemma. På julafton har vi bestämt oss för att äta julmiddagen på hotellet. Ska bli kul att se vad som serveras då. Det finns möjlighet att få svensk jul på Olles, svensken från Kungsbacka som har restaurang här, men vem tusan åker till Brasilien för att äta svensk julmat?