Bruna som Brassar

Ponta Negra, Natal 23 december 2004

SOM ”VANLIGT” BÖRJADE JAG DAGEN med en joggingtur på stranden. Det gick inget vidare med pulsen i dag för nu är det så att hjärtat klarar mer än kroppen i övrigt. Inget jag vill klaga på bara konstatera. När jag sprungit en kvart och fortfarande inte kommit i rekommenderad puls tänkte jag att då sparar jag väl på benen och går raskt istället och så gjorde jag också. Var ute lite längre som kompensation – 1 1/2 timme blev det.

Sedan ner då till den underbara frukosten. Massor av härliga frukter jag inte ens kan namnen på och givetvis mängder av annat gott. Man kan nog inte räkna med att gå ner i vikt här men vem hade väl tänkt sig det ;-) ??

I dag hade vi bestämt oss för en dag på stranden. Vi gick ner fullutrustade med bok att läsa, solskydd och badkläderna var förstås redan på eftersom vi kommer ut på stranden när vi kliver ut från hotellet. Genast kom hotellpersonalen och fixade med två solsängar och parasoll. Jag drog min säng från skuggan och ut i solen och det klarade jag hela 15 minuter – phew vilken värme! Vågorna var som vanligt enorma och när vi badade tillsammans Woffegubben och jag så lyckades jag ta mig ut ett femtiotal meter. Det är en prestation och kräver både tur och skicklighet för normalt gå man framåt en meter och rutschar tillbaka tre varje gång en våg kommer.

Jag ångrade dock min framgång mycket snart för så nära att drunkna har nog aldrig varit innan! Fy, det var en hemsk upplevelse. När jag skulle vända tillbaka mot stranden så kom det ideligen ”brutna” jättevågor och jag hann inte få andan tillbaka då jag åkte ner under vattnet, långt ner, av varje våg. Usch, jag ska aldrig mer ta mig ut så långt! När jag äntligen stod med fötterna på fast mark igen stod jag länge, helt chockad, och funderade på vad som hur lätt som helst kunnat bli min död. Woffegubben satt och var lika chockad han och hade börjat se sig om efter en badvakt.

Nåja, jag tar det som en lärdom och gör inte om det!

En annan ide som slagit mig är att jag kan bli strandförsäljare (för att slippa åka hem igen). Gudars skymmning vilket ljuvligt jobb! Dagarna i ända går dom fram och åter på stranden och släpar eller drar en vagn med det som saluförs. Allt tänkbart och otänkbart säljs på detta vis. CD-skrivor, DVD-filmer, kläder, drinkar, cigaretter och cigarrer, träskulpturer och annat krimsakrams samt vatten och annat läskande, t ex cocosnötter med sugrör i så man kan sörpla i sig kokosvattnet and you name it.

Det är ett sant nöje att beskåda denna commers men också jobbigt att tacka nej till tusen försäljare.

Vi stod ut i fyra timmar under parasollen och nu har vi precis ätit en god middag. Vi tar givetvis en ny restaurang varje dag för det är ju liksom halva nöjet. Dom flesta restauranger gör oss till belåtelse så det är minsann inga problem. Den restaurang vi var på i dag serverade, ovanligt nog, rätter som var för en person. Det gjorde att Woffegubben valde sig en köttbit, vilket inte skett innan då jag inte äter kött med undantag för kyckling.

Det kan nämnas också att vi lever ett mycket sunt leverne för när klockan närmar sig åtta på kvällen sover vi sött som två små barn rent utmattade. Det har alltså inte blivit någon utekväll ännu och blir kanske inte heller om det ska fortsätta så här ;-) Förmodligen är det den starka solen som skapar tröttheten denna tidiga kvällstimma.

I dag har solen tagit hårt kan jag lova. Jag var tvungen att köpa mig en keps för jag har lyckats bränna hårbotten så jag hoppar högt när jag måste kamma mig eller glömmer av mig och kliar i hårbotten. Aj, aj….

Woffegubbens näsa påminner mer om Röde Rudolfs än hans egen.

Jag har sett att min dagbok ser helt kaiko ut, alla länkar och annat som ligger på högersidan har ”ramlat” ner under alla texter. Vet inte riktigt vad som hänt men det är inget jag kan fixa härifrån så det får vara tills jag kommer hem – om jag nu gör det ;-)

I dag är det väl läge att Önska En God Jul så jag avslutar med att göra det:

God Jul till alla som har tid att läsa dessa rader!