Borde gå och lägga mig

EFTER JOBBET VAR VI VÄGEN OM speceriaffären då det mesta var slut i den vägen. Kvällen var tänkt till lite samkväm vid dumburken samt att äta lite gott. Vi har förstås gjort bäggedera. På dumbuken blev det Animal Planet, lättsamt och bra en fredagskväll och till mat blev det kycklingdrumsticks, också det lättsamt och lättuggat ;-)

Nu borde jag gå och lägga mig precis som min förnuftige Woffegubbe har gjort men jag blev så inspirerad av en god blogvän som avslöjade att hon tänkte sanera hemmet i morgon i en kommentar. Där svarade jag med att jag borde göra det oxå eftersom det ligger papper på varenda en bänk och så även på soffan i mitt rum. Papper som då är gamla fakturor och kvitton sedan i höstas, säkert. Det står väskor och resväskor efter Stockholmresor, skidresor och jag vet inte allt…

Nu har jag börjat rensa papper. Detta istället för att gå till sängs som jag egentligen behöver då vi ska upp relativt tidigt till morgonen för att besöka Wellnessmässan 2008.

Men å andra sidan har jag fyllt hela allrumsbordet med papper, se ovan, som ska sorteras så jag kommer knappast undan även om jag nu går och knoppar in eftersom vi knappast kan äta middag innan det är rensat och klart. Så det får nu bli godnatt nu och fortsättning i morgon efter mässbesöket ;-)

Så var det så igen

I MORSE HADE VI SOVMORGON fast det bara var torsdag ;-) Saken var nämligen den att vi hade tid på vår bank 08.30 och det var ju liksom ganska meningslöst att åka till jobbet innan.

Det var egentligen inget märkvärdigare än att ett av våra huslån skulle skrivas om. Det hade givetvis blivit omskrivit även om vi inte hade beställt tid men jag tycker det är ganska bra att få träffa ”vår” banktjänsteman då och då. Alltid tipsar han om något. Sedan brukar vi ju faktiskt höja amorteringarna vid varje omskrivning men i dag valde vi att ligga kvar på samma och öka sparandet lite i stället.

Nåväl, efter banken blev det jobbet som vanligt (fast ändå inte eftersom vi kom infarandes först runt 11-tiden) och dagen rusade på ganska fort i dag kändes det som om. Hänger förmodligen ihop med att vi inte arbetade lika många timmar som normalt ;-)

För min del blev det ett spinningpass i kväll – en 60-minutare – och nu blir det två dagars vila inför Vasaloppscyklingen på söndag. Det ska bli himla kul och jag ser verkligen fram emot detta. Dock är det tveksamt om det blir någon badminton efter 4-5 timmars cykling? Vi får se!

På lördag vill vi gärna besöka Svenska Mässan i Göteborg för att beskåda Wellnessmässan 2008. Många intressanta föreläsare och säkert en del matynyttigt att snappa upp.

Coopertest

EFTER JOBBET BLEV DET STYRKETRÄNING för både Woffegubben och mig. I dag kändes det nog som jag var ”tillbaka”. Mycket lättare och ingen träningsvärk som störde.

Efter styrkan, som tog en timma i anspråk, fick jag för mig att göra mitt livs första coopertest. Det var ingen bra idé men det borde jag anat redan innan. Jag kom bara 1 800 meter på det tolv minuter man har på sig ;-)

Det blev det 30 minuter (3.2 km) rask gång på löpbandet efter det miserabla testet ;-)

Bara spinning

MEN EFTERSOM JAG VAR DÄR CIRKA EN TIMMA innan spinningen skulle börja så tog jag en kvart på roddmaskinen och sedan hann jag även en halvtimma på crosstrainern så man kan väl säga att jag var någorlunda uppvärmd i alla fall till spinningpasset ;-)

Det var tufft med spinningen i dag – det är förmodligen fortfarande skidturenn som spökar lite med mig. Men jag trampade på med god vilja och hemlängtan så även den timman tog slut.

Hos optikern i dag blev det lite förändringar i linseriet – han säknkte ytterligare på mitt ”tittöga” med 0.25 så nu får vi se om det går bättre. Jag gav upp också och beställde ett par brillor som jag ska ha vid datorn, alltså både linser och brillor. Jag har kämpat emot länge men inser att det är dags att bli besegrad. Att däremot gå tillbaka till enbart glasögon vill jag inte. Hur skulle det gå när jag löptränar eller tränar på gymmet? Så jag kämpar på så länge det går ;-) Bara jag kan se pulsklockan så ska jag inte klaga.

Jag testade även ut ett par glasögon för ”långsikt” som skulle vara bra att vid bilkörning t ex. Men jag avvaktar tills jag blir miljonär. Inte nog med att jag är dyr i drift Woffegubben var också hos optikern i dag och beställde nya ”ögon”.

Nu är gymväskorna för morgondagens aktiviteter packade och nu är det väl bara lite sömn som återstår. I morgon är det styrketräning för oss båda och på torsdag har jag ett spinningpass inbokat men…

Sakta men säkert

BÖRJAR KROPPEN ÅTERGÅ TILL NORMALSTATUS men styrkepasset i går kväll kändes ändå tungt. Jag brukar köra minst en timma motion efter men det blev bara 30 minuter på crosstrainern.

När jag kom hem från gymmet hoppade jag nästan bums i säng. Det var bara bad- och gymväskor som blev packade så det är ju utan tvekan så att det tar sin tid att ”komma tillbaka” efter skidåkningen.

Och i morse, på väg till simhallen, satt jag hela vägen dit och tvekade om jag verkligen skulle skulle simma i dag. Men när jag väl var på plats så blev det så i alla fall och det gick skapligt men var tungt på grund av astman. Nåväl, jag fick simmat 700 meter så jag får vara nöjd med tanke på att det kanske inte skulle blivit något ;-) Däremot blev det ingen promenad från simhallen till jobbet då regnet fullkomligt vräkte ned. Blää!

Nu ska jag dra i väg till optikern och jag hoppas verkligen han kan göra något åt min styrka på linserna i dag annars får jag skaffa brillor också. Eller, brillor har jag ju men jag menar brillor som kan användas med linserna i vid de tillfällen dessa inte räcker till.

I kväll blir det bara spinning puls i en timma.

Sista turen till Franska Alperna!

DET VAR INTE SÄRSKILT LÄTT i dag heller att ta sig ur sängen men det gick med lite god vilja och hemlängtan ;-) I dag var sista alpcyklingen och den ville jag inte missa för allt i världen.

Visst, det var tufft och träningsvärken gjorde sig påmind vid varje tramptag men det gick och nu är det slut. Nästa söndag cyklar vi Vasaloppet och därefter får vi roa oss bäst vi vill på söndagarna framöver ;-O

Woffegubben körde sitt styrkepass under tiden jag cyklade och sedan avslutade vi med 1 timma badminton.

Även badmintonen gick lite trögt för min del men nu kan det ju bara bli bättre ;-)

Woffe kände för en tur till Ikea vilket vi också tog. Där åt vi middag – det händer inte ofta att vi äter middag någon annan stans än hemma på helgerna. Men jag kände att det satt bra i dag att slippa åka hem sedan och ha middagen kvar att fixa. Vi handlade även lite på ICA på väg hem och nu njuter vi av elefanter på Animal Planet.

I morgon bitti är det återbesök besök hos fabror doktorn som ska kolla blodtrycket och jag ska rapportera hur det legat morgon och kväll sedan jag var där förra gången.

Det ser bra ut med mina ögon mätt så jag hoppas att han också tycker det.

Det kom ett mail

FRÅN GÖRAN MED MIN MÅLGÅNG…

1_KortVasan_08-043.jpg

2_KortVasan_08-044.jpg

1. Jag är så glad som jag ser ut ;-)

2. Jag är så trött som jag ser ut ;-)

Den är på gång

ÄVEN OM JAG PRECIS KOMMIT HEM från den ”riktiga” vintern i Sälen (visserligen plusgrader men snötäckta vidder) så kan man ju inte förneka att det bådar bättre tider. I alla fall om man råkar titta ut i sin trädgård ;-)

Det gjorde jag i dag när träningsvärken tvingade mig till ett stilla liv här hemma. Jodå, jag kan ta mig fram hjälpligt om jag går sakta och försiktigt och framför allt inte lyfter benen för högt utan tar mig fram i någon slags släpande variant ;-)

Kejsarolvonen, som står gömd mer eller mindre på baksidan av trädgården, råkade jag se i dag då jag tittade ut genom fönstret…

1_olvon.jpg

Närbild på blomman…

2_narbildolvon.jpg

Och Trollhasseln är rikare än någonsin på blommor i år…

3_trollhassel08.jpg

Närbild på blomman…

4_narbildtrollhassel08.jpg

Längdskidor till salu

KOMPLETT LÄNGDSKIDSPAKET nästan oanvänt, har bara gått tre mil. Bra pris vid snabb affär!

Nej, jag skojar bara! Min kollega och jag spekulerade på vägen upp till Sälen att antingen blir det här en ny passion med skidåkning eller så sätter vi in en annons om bättre begagnat längdskidpaket till salu i tidningen efter helgen.

Jag har redan anmält mig till nästa år ;-) Jag kom visserligen inte ur sängen i morse, vilket det fanns vissa misstankar om redan i går, utan en rejäl kraftansträngning. Jag har träningsvärk som jag aldrig någonsin tidigare har upplevt och då tycker jag att nog ändå att jag varit med om det mesta i den vägen! Varje liten rörelse innebär att jag skulle vilja skrika högt och skulle jag behöva böja mig ner för att plocka upp något, ja då är det rösten som gäller för då får jag helt enkelt ropa på min livskamrat som får böja sig ned ;-)

Det var så himla härligt och jag hade en otrolig respons bland mina skidkamrater för att inte tala om när jag kom i mål, och dom hade travat runt där i timmar och väntat på mig, möts av en otroligt hejdundrande mottagning med heja- och hurrarop – jag får ståpäls bara jag skriver om det. En sådan respons! Och när jag sedan sitter i bussen, på väg till duschen, så ringer Steffanie och vrålar grattis i andra ändan och påstår att hon har en häftig morsa ;-) Det ni!

Men, jag ska väl börja från början…

08.00 i torsdagsmorse (21/2) var det samling utanför jobbet där ”vår” buss med chaufför skulle hämta oss och packning. Vi var ett 30-tal entusiaster från vår Friskvårdsförening. Allt från VD:ar, marknadsdirektör och vår personalchef till oss ”vanliga” som var en blandning IT-nördar, inköpare, journalister, marknadsfolk, grafiker och gud vete allt ;-) Ett helt underbart gäng som alla var förväntansfyllda. Vi hade dessutom ett par tre ”utbölingar” med oss som inte är våra arbetskamrater med dock i nära anslutning i vissa fall rent av ingifta;-) Dessa hade fyllt ut platser där det fanns avbokningar på grund av olika anledningar i sista stund.

1_bussen.jpg

Det blev hög stämning på bussen redan från start då vi hade ett helt supportergäng med oss som också stod för underhållningen. Lite lekar och tävlingar gjorde att vi knappt hann reagera innan vi var framme i Sunne där vi gjorde första stoppet för lite mat på Selma Lagerlöfs hotell i Mårbacka matsal…

2_selmalagerlofshotell.jpg

Vår alldeles egne proffsige researrangör (med rutig skjorta), Göran, hade ordnat allt perfekt. Det serverades pastabuffe vilket ju är en perfekt kolhydratladdning inför det som komma skulle…

3_researrangor.jpg

Mätta och belåtna är det så dags att dra vidare…

4_mattaobelatna.jpg

5_buschaffisen.jpg

Som sagt, vi hade lyxen att ha underhållare ombord som förgyllde vår resa. Här trollas det…

6_underhallare.jpg

Här visar en av ”utbölingarna” (vår kollegas käre make) upp sitt allra bästa leende…

7_glad.jpg

Nästa stopp var i Sälen när vi var nästan framme vid boendet. Det var nummerlapparna som hämtades ut av Göran och vi andra shoppade loss i Stadiums stora tält. Sedan var det bara runt hörnet innan vi framme vi boendet på Hemfjällsgården.

8_hemfjallsgarden.jpg

Vi var fyra ”tjejer” som delade ett rum och vi började genast inkvartera oss…

9_inkvartering1.jpg 9_inkvartering2.jpg

Vilket också innefattade att packa allt klart för morgondagen och där gällde det att tänka till så att rätt saker hamnade i rätt väska…

10_packbekymmer.jpg

Efter mycket ompackande hitan och ditan så var det dags att lämna in skidorna för vallning till vår vallexpert…

13_vallarexpert.jpg

Vandrarhemmet vi bor på var gemytligt och trevligt på alla sätt och vis. Utanför vårt rum var det ett gemensamhetsutrymme där man kunde sitta och småprata och ha det trevligt…

11_trivsamt.jpg 11_trivsamt2.jpg

Kvällens middag och serverades och vi samlade alla i matsalen…

12_middag.jpg

Klockan 23 hade reseledaren bestämt att vi skulle sova så det vara bara att krypa till kojs. Vi var dock lite busiga och låg och snackade en lång stund innan sömnen behagade infinna sig. Jag skulle gissa att det var lite nervösa nerver med i spelet också ;-)

Efter en god natts sömn och en rejäl frukost bestående av gröt, kokt ägg och allt man kan önska sig så var det dags att ge sig i väg till Oxberg där starten skulle gå. Alla var så fina i sina skidmunderingar med nummerlappar och allt…

14_nummerlappar.jpg

Väl framme blev det skidor ut och på…

15_framme.jpg

För att ta plats i startfållan. Vår start var 11.15…

16_startplatsen.jpg

Vi hade en strålande dag och visst ser det häftigt ut?

17_redo.jpg

Vi, min kollega Anki ovan, och jag lade oss till höger för där rekommenderades det att befinna sig om man inte åkte snabbt ;-)

När första nedförsbacken kom fick jag lite fjärilar i magen men hann inte tänka så mycket på vad som skulle kunna hända utan hade full koncentration på att inte ramla. Det gjorde jag inte heller och fick därmed blodad tand – det här var ju baggis! Tyvärr varade det inte så länge så några backar senare orsakade jag en rejäl seriekrock genom att jag kom i kapp en skidåkare framför mig i en rejält lång backe. Jag missbedömde helt enkelt och stakade på och fick sådan fart så när jag närmade mig tjejen framför mig hade jag ingen möjlighet att bromsa. Jag for rakt på hennes skidor så hon föll som en fura och jag med. Till råga på allt föll även skidåkarna i spåren intill så det blev en stor hög med liggande skidåkare i backen och en hel drös bakom som följde samma exempel. Alla ur högen reste sig dock och kom vidare så ingen skadade sig som tur var. Efter det blev jag nog lite nervös och spände mig så jag tror att några av omkullåkningarna helt enkelt berodde på att jag hade bestämt att jag inte skulle klara det. Vid två av värstingbackarna åkte skidorna helt enkelt av och blev burna nerför med mig gåendes ;-)

När vi kom till första kontrollen – Hökberg – efter en mil, som då hade tagit oss över två timmar (2.17.22), så började jag fundera på hur detta skulle gå? Här fick tyvärr min kamrat bryta då hon var alldeles blek i nyllet. Då hade vi båda stupat omkull i diverse backar och hon hade oturen att slå sig på samma ställe varje gång så det gjorde ont i hennes rygg vid varje stavtag.

Det var ju lite ledsamt att behöva dra vidare ensam eftersom vi höll ihop och helt plötsligt stod jag där alldeles ensam och övergiven ;-( Våra kamrater var säkert i mål redan då…

Nåväl, jag stapplade vidare och stundtals gick det riktigt bra. Vid nästa kontroll – Eldris – hade jag knappat in lite på tiden (4.09.22) och insåg att om det inte blev värre än så här så skulle jag nog ta mig i mål.

18_kontroll.jpg

Och det gjorde jag! Efter 5 timmar, 39 minuter och 35 sekunder var jag i Mora! Då hade mina stackars skidkamrater väntat i flera timmar på mig och gav mig ett mottagande som jag sent ska glömma!

Efter målgång fick man hoppa på en buss som körde till ett ställe där man kunde duscha och få på sig ”normala” kläder. Sedan körde bussen dig tillbaka och då hade Göran så snällt hämtat ut mitt diplom och tagit hand om mina skidor så jag kunde bara lugnt och fint sätta mig tillrätta i ”vår” buss för hemfärd.

Vi hade några trevliga timmar på vägen hem med allsång och egen musiker som spelade gitarr. Det ni…

19_underhallare.jpg

Alla sjöng för full hals ;-)

20_forfullhals.jpg

En helt fantastisk upplevelse! Jag tvekar inte en sekund över att göra om detta nästa år. Givetvis ska vi då, Anki och jag, se till att få tränat lite innan. Nu blev det tyvärr inte så detta året men vi är bägge smärtsamt medvetna om att det behövs.

Och Göran, vår researrangör, som jag vet har jobbat mycket och länge med att planera, boka och se till så att allt funkar är värd Månadens Ros! Allt har fungerat perfekt och jag har inte behövt bekymra mig för något. Därtill har jag fått min första skidmil i benen och två underbara dagar ihop med kolleger som inte pratat jobb en endaste minut ;-)

Vi var hemma vid två-snåret på natten och min snälle, goe färdtjänst (läs Woffe) kom och hämtade mig för vidare transport hem. När vi kom hem hade jag så mycket att berätta så han fick inte en blund i ögonen den stackaren ;-)

Dagens kloka ord blir:

Man kan inte säga att man inte kan förrän man provat!

Samt…Att smärta som upplevs efter träning bara är vekhet som lämnar kroppen ;-)

Jag kom i mål!

OM NU NÅGON UNDRAR ;-) Tre mil skidor är lååångt och jag misstänker att jag inte kommer ur sängen till morgonen. Men det var himla kul. Jag får rapportera mer senare för nu måste jag sova. Jag kan dock avslöja att jag kom sist bland ”våra” åkare men dom hade å andra sidan åkt skidor förut ;-) 5 timmar, 39 minuter och 35 sekunder tog det mig att staka mig igenom de tre milen. Jag gjorde minst sju vurpor och orskakade en rejäl seriekrock i en av backarna. Men jag var inte ensam!