Anybody seen my baby

Ja, så sjöng Mick Jagger för mig i dag på stavningen hem dom sista 7,5 kilometrarna.

Det var en fin tur och för första gången på mycket riktigt länge fick jag inte ont i ”frambenen” (om man nu uttrycker sig så) och ovansidan fötterna.

Och, jag mötte för första gången, en annan stavgångare! Fantastiskt. Annars möter jag å andra sidan många som har stavar men dom har även rullskidor till stavarna så det är stört omöjligt att hinna i kapp en sådan.

Min kompis var ute i dag och han skällde på mig som vanligt – fast det borde varit jag som skällde för att han inte var ute i torsdags när jag skrällde förbi med Nordman i lurarna.

Först nu vet jag också att han är av rasen eurasier – det har jag lärt mig genom en hundägare på nätet.

Tyvärr fick jag inte igång pulsklockan (som jag trodde att jag hade startat) så jag kan inte säga hur lång tid det tog men förmodligen samma som sist, dvs 1 timme och 15 minuter.

Funderar allvarligt på att skaffa mig linser, blir så ofantligt irriterad när jag inte ser vad jag gör. Det går inte att ha glasögon på när man tränar för näsan blir svettig och glasögonen kanar i backen.

2 kommentarer tillAnybody seen my baby