Nu är måndagen näst intill slut

Och jag, hittade i går på parkeringen på grannbyns parkeringsplats, ett litet gosedjur som Ila kommer att älska!

Det är en liten igelkotte och den är så mjuk och så himla go så jag skulle mycket väl kunna tänka mig att älska den själv – men jag räknas som vuxen och kan alltså inte….

Och i morgon är vi på avdelningskonferens hela dagen och halva kvällen. Avslutning med julbord.

Jo, jag har packat bägge ryggsäckarna! Den med träningskläder för gymet och den med vandrarkängor, freestyle och en bunt CD-skivor, vandrarbyxor och funktions t-shirt samt vandrarjackan.

Undrar just om jag efter ett julbord kommer mig för att gå min sjuochenhalvare eller stanna till vid gymet. Det du – det blir veckans utmaning!

I fredags, när vi firat av syrran gick vi förbi Forex på vär väg till bilen så jag passade på att ”beställa” lite Euro till onsdag (denna vecka).

Varför undrar nu vän av ordning? Jo, i somras när jag skulle växla inför semestern så fick jag smäll på fingrarna av den rara Forexpersonalen för att när man ska växla så stora summor (då 25000 svenska) så måste man minsann beställa det i förväg!

Jaha, ja det hade jag inte en aning om men nu vet jag så nu har jag varit en duktig flicka och beställt – så det så!

Avhämtas alltså onsdag denna vecka.

Och i morgon har vår Lilla lilla Kråka namnsdag!

Hönsmamman

Som ju då ska föreställa mig själv har i dag fått besked från Stora Monsterbarnet att hon är på plats och att allt är väl – detta via mail. Fyra minusgrader och snö och i dag har hon alltså gjort sin första dag.

När man lugnat sig lite och slutat tycka synd om sig själv i den mammaroll man aldrig lyckas förneka så måste jag säga att ungen är fantastisk!

I maj nästa år kommer hon hem med ännu en erfarenhetsbank som hennes insnöade föräldrar aldrig någonsin kommer att ens komma i närheten av.

I bland undrar jag vad vi gjort för gott här i världen för att få dessa underbar ungar som vi faktiskt har. Lilla Monsterbarnet kämpar både med studier och extraarbete för överlevnaden och hennes Oskar med sin underbara humor som kämpar lika bra han.

Och just när jag sitter här och babblar på så kommer rapport två från Stora Monsterbarnet – vad mer kan man begära av livet?

Anybody seen my baby

Ja, så sjöng Mick Jagger för mig i dag på stavningen hem dom sista 7,5 kilometrarna.

Det var en fin tur och för första gången på mycket riktigt länge fick jag inte ont i ”frambenen” (om man nu uttrycker sig så) och ovansidan fötterna.

Och, jag mötte för första gången, en annan stavgångare! Fantastiskt. Annars möter jag å andra sidan många som har stavar men dom har även rullskidor till stavarna så det är stört omöjligt att hinna i kapp en sådan.

Min kompis var ute i dag och han skällde på mig som vanligt – fast det borde varit jag som skällde för att han inte var ute i torsdags när jag skrällde förbi med Nordman i lurarna.

Först nu vet jag också att han är av rasen eurasier – det har jag lärt mig genom en hundägare på nätet.

Tyvärr fick jag inte igång pulsklockan (som jag trodde att jag hade startat) så jag kan inte säga hur lång tid det tog men förmodligen samma som sist, dvs 1 timme och 15 minuter.

Funderar allvarligt på att skaffa mig linser, blir så ofantligt irriterad när jag inte ser vad jag gör. Det går inte att ha glasögon på när man tränar för näsan blir svettig och glasögonen kanar i backen.