Teknikens under

I går kunde jag inte skriva någon dagbok, varken över mina ansträngningar på gymet som var så däääär halvhjärtade om sanningens ska fram och det ska den ju.

Inte heller kunde jag meddela resten av världen att jag varit så förbaskat duktig så att jag hade uppgraderat min hemmamaskin till Mac Os 10.3 (Phanter) från 10.2. För när jag hade gjort det fungerade inte uppkopplingen längre – den var STONEDEAD…..!

Men nu är den igång igen och livet leker som vilken förbaskade torsdag som helst. Speciellt efter ett två timmar långt fackmöte!

Annars finns det som vanligt inte mycket att säga om dagarna som liksom faller in ett slags töcken och lördag närmar sig då vårt Stora Monsterbarn åker lååångt bort och det känns för djävligt. Jag vet att jag inte får säga så och inte under några som helst omständigheter ens tänka tanken att skriva det MEN DET GÖR JAG!

Det hade nog varit bättre om vi hade åkt till den kungliga huvudstaden denna helgen för då hade vi kunnat kidnappa ungen tidigt på lördagmorgon så hade hon missat planet (!)

Ja, nu är det sagt!

Lilla Monsterbarnet ringde och berättade att hon skulle sy lapptäcken av alla mina gamla resttyger till Boris och Ila.

Hon är då en riktig energibomb – önskar jag hade hälften av den energin 🙂

Och i morgon fyller lillsyrran 40! Snacka om att vara lastgammal när man har en lillsyrra som fyler 40!

Nä, det är nog lika bra att dra något gammalt över sig och sova så man orkar upp till simningen i morgon…..

Han som sitter på min axel ibland

Det vill säga fan själv eller djävulen som han också kallar sig. Vi hade en lång diskussion i dag strax innan jag skulle gå från jobbet.

För det första har jag sagt till honom att han inte har på min axel att göra och för det andra att jag inte är ett dugg intressad av hans livsfilosofi eller något annat heller för den delen! Vi träffas förr eller senare nere i helvetet och tills dess får han banne ge sig till tåls.

Men, säg mig den djävul som någonsin lyssnat till någon annan än sig själv!

I dag var jag på ett sent möte som inte var slut förrän 17.30 och så fort jag kom tillbaka till mitt arbetsrum för att förbereda hemgång och det inkluderar då även ett byte av kläder eftersom jag redan innan bestämt att jag skulle stavgå dom sista 7,5 kilometrarna hem. Ner i ryggsäcken efter vandrarkängor, lämpliga byxor och tröja…då börjar fanskapet med metod övertalning.

– Nä, men ge dig nu…du tänker väl ändå inte stava i dag när du varit på möte så sent.

– Jo, det har jag planerat att göra så skit du i det!

– Det blåser ute och du vet ju hur mycket du hatar när det viner kring öronen på dig!

– Du, släng dig i väggen om du inte har något bättre för dig. Jag har min bärbara CD-spelare och det vet du mycket väl så jag kommer inte att höra något vina kring öronen – sådetså!

– Ja, men du får motvind också!

– Än sen då – skulle det hindra en envis müllrare?

– Ja, jag tycker att du ska sätta dig i bilen och sätta på rövvärmen och sedan sitta där och halvsova hela vägen hem tills Woffegubben puttar på dig och säger att det är dags att stiga ur bilen och gå in i huset. Och sedan ska du sätta dig skönt i TV-soffan och bara njuta.

– Glöm det! Jag SKA stavgå enligt min plan – sådetså!

Det tog mig 1 timma och 15 minuter att gå hem 🙂