Till hälften klart!

När Maken kom hem efter avslutat arbete påbörjade han läggningen med parkett i vår, för tillfället under reparation, hall.

Det blir verkligen fint och nu är halva golvet (den lätta biten) klart men nu orkar vi inte mer i dag och framför allt inte Maken som dessutom jobbat hela dagen.

Den halva som återstår är som jag nämnt den svårare biten. Där ska varje brädas sågas och sedan ska en bit till varje dörr fogas in (6 dörrar).

En stund på jorden

Döm om min stora lycka (över att ha de barn jag nu har) och mitt goda skratt när jag läser Lilla Monsterbarnets inlägg i dag ”FÖRSVUNNEN MAMMA”.

Jag som suttit här framför datorn i timmar och läst Enkelriktat som jag råkade halka in på istället för att jag hänga upp den färdiga tvätt som ligger i maskinen och väntar och svabba av toaletterna som närmast påminner om ett katastrofområde.

Nu blev jag så uppiggad av barnet mitt så nu tar jag mig i kragen och gör det som ska göras :-)

Phew!

Nu har jag varit ute i minst en, säkert en och en halv, timme och skottat snö.

Fy för den lede, tung blötsnö! Kan dock ana en liten liten fördel – jag behöver inte gå till gymet i dag för att lyfta skrot! Det gick alldeles utmärkt att matta ut sig med snö :-)

Tyst, tomt och insnöat

Vad har dom instensiva täta rapporterna från, den för tillfället under reparation, hallen i Gråbo tagit vägen?

Har dom gett upp? Eller har dom sålt huset och flyttat till en etta med kokvrå?

Nej, riktigt så illa är det inte men fredagskvällen gick åt till att införskaffa mer färg (till lister och dörrar) samt mat eftersom kylskåpet mer eller mindre gapade tomt när man öppnade det.

Det började snöa någon gång under fredag eftermiddag och på den vägen är det. När jag tittar ut denna lördagmorgon kan jag snabbt konstatera att jag är insnöad!

Golvläggaren, dvs MAKEN, arbetar i dag och jag undrar just hur det gick för honom att ta sig till jobbet denna arla morgonstund? Snöröjningen brukar vara skaplig under veckans vardagar men lördagar är det lite si och så med den saken.

Vem fan har beställt denna omgång med snö? Ska man vända åter till sängen och krypa ner under täcket?

Banne mig….

Fick han (MAKEN) bort hela peruken i vår, för tillfället under reparation, hall!

Hade jag aldrig klarat det måste jag säga. Fattar inte hur han orkar som aldrig går på gym :-)

Vi karlar är vana att jobba

Svarade MAKEN när jag lite försiktigt undrade om han tänkte skrapa bort ”håret” lika noga hela vägen (han har nu då skrapat bort längs ena långsidan mycket, nära nog, pedantiskt)?

Jag har gett upp för länge sedan då jag inte kan stå på knä pga av värken i höger dito och inte längre (blev bara en mycket kort stund) orkade gå på huk. Det var något i vägen hela tiden och upptäckte till min fasa att det var magen!

Utsikten till att det ”snart skulle vara färdigt” flög allt längre och längre bort!

Gudars skymning!

Det var inte TVÅ lager mattor på golvet utan TRE!

OCH den sista matten, alltså den som låg underst, hade en ”hårig” undersida som ju såklart sitter kvar i spånplattan som utgör själva golvet!

Hur i hela friden ska vi få bort det? (Undrar jag som ju faktiskt inte vet).

– Det är bara till att skrapa, säger den förståndige Maken.

Såå nu ligger vi här, eller rättare sagt sitter i en hukande ställning, och skrapar och skrapar och skrapar…..

Jo, det var ju så sant!

Det blev inget gym i dag. Hade planerat smita något tidigare och göra ett styrkepass i dag men som så många gånger förut kom det arbete och åter arbete emellan.

Just nu håller jag på att testa ett nytt sytem som man givetvis vill ha in så fort som möjligt – helst i går!

Det finns dock buggar och om dom inte upptäcks nu så blir det ett himla liv på dom som vill ha det installerat fort som attan, helst i går, att gnälla om det och undra varför INGEN upptäckt det INNAN!?

Ja, det var ju konstigt?

Nog är det märkligt

När man, läs jag, håller på att renovera någonting i sitt hem så verkar det inte existera något annat.

Ta bloggen här som exempel, inget skrivs förutom hur arbetet med renoveringen framskrider.

På jobbet funderar man hela tiden på hur man bäst ska angripa sig det fortsatta arbetet med renoveringen vid hemkomsten efter avslutat dagsverke.

Tankeverksamheten är på något sätt blockerad och man, läs jag, försätter sig flera gånger dagligen i någon sorts trans där man försöker framkalla bilden av hur det ska bli när det är klart. Dock utan att lyckas förstås! Det blir någon suddig, oförutsägbar bild som sakta tonar upp sig där man ser allt utan det man önskar. Märkligt!

Kanske är det Vår Herres Mening att man ska längta så intensivt efter det färdiga resultatet så att man inte påbörjar projekt av denna kaliber och sedan aldrig, eller näst intill, får det klart. Tänk bara hela allrummet fullt av stegar, penslar, rollers, täcktejp samt 5 kvadratmeter bokparkett i en halv evighet! Nä, det skulle jag nog inte stå ut med….för att då inte nämna garaget med färgburkar och borttagna lister och dörrfoder.

I dag, när jag målade väggarna med antikvitfärgen för andra gången (hade hoppats på att det skulle räcka med en gång men tji fick jag) så kom jag på mig själv med att stå där på stegen och vingla samtidigt som jag försökte framkalla en bild av hallen färdig och med våra Thailandsklenoder upphängda på dessa nymålade väggar. Bland andra skönheter köpte vi en blå sidenbonad som har tre små fack, samtliga med elefanter på, lämpliga för post (läs räkningar) och den kommer att göra så himla bra så det är nästan fulländat med bara den.

Men det tarvas en tur till Ikea för att hitta lämpliga hyllor för hörn för att kunna ställa saker på också.

Nu skulle jag vilja börja dra bort två lager av golvmattor men MAKEN har precis ätit kvällsmat och MÅSTE bara vila lite först…Ja detta ömtåliga släkte har det inte lätt ;-)

Ambitionen är att vara färdig innan Stora Monsterbarnet kommer hem om cirka en vecka. Och med färdig menar jag inte bara hallen utan allt en renorvering drar med sig av merarbete som till exempel att få städa undan allt som samlats under tiden i hörn och vrår. Och allt annat som då inte blir gjort för att man har fullt upp, till exempel tvätt och andra glädjedödande saker som bara måste göras i ett hem.

Man kan i alla fall trösta sig med att det finns inget ogjort arbete i ett hem som skulle försvinna alldeles av sig självt.

Nä, nu tycker jag att maten måste ha smällt i MAKENS mage!

Så var det då

Godkänt med grundfärg på väggarna i vår, för tillfället under reparation, hall.

Alltså fick det bli en omgång med antikvit färg.

Det börjar utan tvekan kännas både här och där i kroppen av allt evinnerligt klättrande upp och ner på stegen men så är det ju bara.

OM det räcker med en omgång, vilket inte går att avgöra i dag, så är det sedan dags för det jag längtat efter mest – golvet. Bokparkett!

Man kan i alla fall konstatera så där lite halvpoetiskt:

Att renovera är toppen

Det känns i hela kroppen

Sedan ska vi då ta beslut om vi ska byta ut, och köpa nya, golvlister…

Personligen tycker jag ju att vi MÅSTE ha golvlister i bok men det är ju jag och jag fattar ju inte mycket om sådant här – eller hur?

MAKEN tycker att vi ska måla dom gamla vita och det blir ju bara så snyggt….

Nu befinner dom sig i lackat furuskick men den en gnutta vit färg i som bryter.

Samtidigt kan jag förstå MAKEN, när vi köpte detta gamla hus så fanns det inga golvlister och inga dörrfoder så han har verkliget slitet i sitt anlets svett med att få dit golvliset och dörrfoder i hela huset. Mätt, sågat, målat och siktat in.

Därtill kan läggas till att golvlister i bok kostar mer än en hel förmögenhet…MEN!

Vi får se hur det blir med den saken.

Vi är i alla fall överens om att nästa projekt blir vårt sovrum och det kommer att bli än värre eftersom det är mycket, mycket större samt att där inne behöver allt bytas, inte ens den gamla tapeten går att måla som vi gjort i hallen. Det finns en spricka på en kortsidan och jag vet inte ens om det är en tapet som är målningsbar. Det är en strukturtapet men det är ju inte alla strukturtapeter som är målningsbara.

Därefter kommer mitt arbetsrum och sedan gästrummet men om det blir i nämnd ordnig eller ens i år vet ingen.

Eftersom vi vill ha parkett överallt så blir det givetvis en kostnadsfråga dessutom.