Dagen och livet

Fick besked att jag överskridit gränsen för övertid utslaget på ett helt år. Ojdå, det är ju tre månader kvar!

Jag kan inte se att det är mina problem och om vissa hade skött sig vid senaste löneförhandlingen så hade övertiden inte varit där den är i dag. Men vem tusan vill jobba gratis utan att det belönas på ett eller annat sätt? Jag bara undrar.

Livet efter cykel-joggåingturen (fortfarande med betoning på gåing) har tillbringats dels vid spisen för tillagande av lunchmat till Woffe. För egen del har jag kvar sedan senaste frosseriet framför spisen för någon vecka sedan.

Och så blev det en film framför TV:n som jag inte sett röken av på länge. Har inte ens hunnit i in i vardagsrummet på mycket lång tid om man undantar de få minuter vi satt vi valvakan vid folkomröstningen – men vem bryr sig.

Om två dagar kommer vårt stora lilla Monsterbarn hem och fyller 30 år! Det kunde man inte tro när man stod där med knytet i famn för att åka hem från Kvinnokliniken för, ja, 30 år sedan.

1 kommentar tillDagen och livet