Experten

När experten (Steffanie då förstås) ändå hade vägarna förbi så passade jag på att få lite hjälp med hemsidan och nu är den riktigt fin enligt mitt tycke.

Det är lätt att navigera dit man önskar och fotologgen har kommit till sin rätt.

Jag har till och med övat mig med att lägga in lite bilder från trädgården tagna dagen till ära.

Ja, det känns som om det börjar bli en riktig hemsida nu.

I morgon åker hon hem igen – kort men instensivt möte. En tröst är dock att det snart blir Bokmässa i Göteborg och då blir det besök igen. Så det har vi att se fram emot.

En liten cykeltur

Steffanie och jag tog oss en härlig tur på cykel till Floda.

Det blev, när vi var hemma igen, 2,1 mil och medelhastighet på 16,6 km/tim och en max på 51,5 km/tim (en jättestor nedförsbacke) på en totaltid som visade 1 timma och 15 minuter.

Enligt pulsmätaren gick det åt 526 KCAL och därav var 50% fettförbränning.

Min medelpuls var på 118 och jag höll mig 55 minuter inom den rekommenderade pulsnivån.

Undrar just hur många kåldolmar det motsvarar :-)

Det bästa av allt var i alla fall att vi gjorde det tillsammans och att foten inte fick ta så mycket stryk.

Dagens fundering

Varför har alla kalsingar och trosor samt andra underkläder alltid avigsidan ut när man tar dem ur torktumlaren?

Innebär det att om man vränger allt ut och in innan man lägger dem i tvättmaskinen, för att sedan forsla den vidare till torktumlaren, att man får ut alla underkläder med rätsidan ut?

Eller är det så att man först vid tumlandet ska vränga fram avigsidan?

Ja, det är frågan?

En dag i stillhet

Det blev en ganska trevlig dag trots en och annan regnskur som behagade dimpa ner precis när jag proppat torkvindan full av tvätt som hänger där för att torka, sköljd var den ju redan, men det kunde varit värre.

Vi lyckades i alla fall få i oss frukost ute i dag på framsidan och middagen avnjöt vi på altanen.

Som sagt, vädret är skapligt och solen lyser mellan skurarna.

Tvätten får hänga kvar, den kanske torkar i morgon.

Såklart blev det pappas mumsiga pannkakor som alltid när någon, eller båda, av barnen är hemma. Så Woffe fixade alltså pannkakor och till det serverades det sylt i alla tänkbara smaker samt glass. Själv gjorde jag mig lite ugnsbakade grönsaker med ädelostsås till. Inte fy skam det heller.

Nu är far och dotter ute på en cykeltur och jag skyller på min onda högerfot (rätt fot denna gång) för att kunna stanna hemma och det ger mig chansen att sitta vid datorn som annars är upptagen för det mesta (som den ju är när barnen är hemma).

Kanske blir det någon film i kväll om det nu inte skulle råka finnas något på TV som går att se (mycket liten risk).

Nu är hon här

Steffanie är hemma på några dagars besök, hon kom i går så vi åkte gemensamt hem efter jobbet.

Just nu sover både hon och den ömme fadren så gott och jag njuter av tystnaden.

Natten har varit ganska jobbig för jag har ont i min vänsterhögerfot – fattar inte vad som hänt. Det ömmar på undersidan precis innan tårna börjar på trampdynan (säger man så om människorfötter).

Nåja, helgen får bli utan några större bravader på motionsfronten så ska det väl ge med sig.

Den där förbaskade vänsterhögerfoten har spelat spratt med mig ända sedan tidig vår medans högervänsterfoten inte ger några som helst problem.

Update: I bland är det inte lätt att veta vad som är höger och vänster :-)

Om det var ett dåligt pass….

….i förrgår så var dagens dito en katastrof.

Jag gick i dag från Björsared och det ger 11 kilometer hem. Men jag hade ont i benen hela tiden. Kom då på efter ca 45 minuter att jag kanske skulle stretcha där det gjorde mest ont, dvs, på framsidan av benen från foten upp till knät.

Det blev något bättre så det gjorde jag under flera tillfällen på vägen hem.

Det tog sammanlagt 1 timma och 57 minuter och jag kan lova att jag längtade efter att få slippa gå fler steg.

Efter halva sträckan ungefär började ett skoskav på vänster häl ge känning av att en stundande blåsa var på G.

Fy bubblan varför ska det vara så himla kämpigt?

Men jag såg två stora, en död och en levande, gräshoppor på vägen och då menar jag ”riktiga” gräshoppor – inga sådanan där små fjuttiga utan av den kalibern att den tar upp hela näven om man nu skulle komma på tanken att ta upp den dithän.

Gräshoppor i denna storlek tror jag inte att jag sett sedan jag var barn – och det var länge sedan!

Jag hade sällskap med Tina Turner och Madonna så det blev tjejer för hela slanten i dag om man nu räknar mig själv då :-)

Men det var en helvetes resa. Nu ska jag vila hela helgen bara simma i morgon om jag nu inte glömmer något hemma vill säga.

Och skoskavet har blivit en jättestor blåsa så i morgon önskar jag nog att jag kunde gå utan skor.

Hövvet Helge

Eller som Woffe uttryckte saken:

– Den dagen då jag åkte till jobbet två gånger!

I morse när vi var nästan framme vid simhallen sade jag ups jag har glömt min hemmadator som skulle med just i dag för installation av OS X….

Det var bara att vända, hem igen dom tre milen.

Alltså hann vi ingen simning i dag så hela dagen har varit konstig!

Farsgubben

Är på bättringsvägen. Vi hälsade på honom i dag efter jobbet och det var som natt och dag om man jämför med i måndags. Helt fantastiskt vad han hämtat sig snabbt med tanke på att han var blott två timmar från döden då han kom infarandes akut. Helt uttorkad.

Eventuellt, om nu inte proverna visar annat, skulle han få åka hem i morgon.

Han var mycket mer pratsam, skrattade och påpekade flera gånger att vi inte skulle glömma hälsa till flickorna.

Droppet var borttaget och han åt lite kvällsmat medan vi var där.

Härligt!

Det blev strul på jobbet under tiden jag satt på sjukhuset hos pappa och det är ju allom bekant att man inte får ha mobiltelefon på med sig in.

Alltså svarade ingen och inga problem blev heller lösta trots att vi har en Helpdesk…jag har ägnat delar av kvällen till att skriva ett antal ilskna mail.

Inte för att jag för ett ögonblick tror att det hjälper men jag fick åtminstone avreagerat mig.

För övrigt så lever jag på min kompis Astors kommentar i morse. Den varar länge det kan lova.

Fötter och knä håller sakta men säkert på att läkas och jag har haft mitt ”knäskydd” på hela dagen. Inte så mycket för att jag skulle frukta att få sparkar från höger och vänster utan mer för att få stödet :-)

Vi har avtackat en kollega som jobbat i 48 år på jobbet – helt otroligt! Det var inte bara internfolk som var där utan även folk ”utifrån” som hon haft kontakt med under åren i sitt arbete. Det blev riktigt tårfyllt av alla avsked och vackra tal men för en gång skull stämde varje stavelse.

Och om sanningen ska fram, och det ska den ju, så smakade inte smörgåstårtan fy skam heller!

Får se om det blir någon stavgång hem från jobbet i morgon?

En så’n Pärla va’

I morse, i simhallen, klockan 06.35 möter jag min simkompis Astor (pensionär som varje dag med sin fru simmar 1000 m) när vi vänder efter dom första 50 meterna utspelar sig följande samtal:

– I dag Astor har jag pulsmätaren på mig så skulle jag nu dö plötsligt under simturen så kan du åtminstone se vilken puls jag hade.

– Är det något nytt man ska ha, säger Astor?

– Nej, den här fick jag i present när jag fyllde Kärring, svarar jag.

– Åhh, fick du den i förskott.

Ahhh, du är en Pärla Astor banne ska jag ha med dig i min dagbok i dag!

Ska vi flytta till en trea?

När jag kom hem i kväll efter stavningen så stod Woffe på taket och målade skorstenen. Faktum är att den är hopplös, varje vinter åker färgen av och ligger ihopkrullad i mina rabatter.

Förra sommaren hittade han en specialfärg som nu har suttit på för test sedan förra sommaren. Men inte den heller är perfekt.

Nåja, när jag så passerat vår parkering med ömmande knä och fötter väser jag ett hej upp mot taket och Woffe kontrar med:

– Ska vi flytta till en trea?

Jag tittar länge och strängt upp på honom och säger:

– Jag hoppas att du skämtar?

– Nej, det gör jag inte. Har man målat skortstenen 10 gånger så…..

– OK, men jag flyttar inte med. Du får bo i trean själv!

Är han galen tro? Vi har ju köpt detta hus med tanke på att här kan man bo även när man blir gammal. Inga trappor och huset är fullt möjligt, med enkla medel, att handikapp- och/eller rullatoranpassa om så skulle behövas.

Tror han verkligen på fullt allvar att jag skulle ge upp min trädgård nu…många tusenlappar och mycket svett…efter det att jag äntligen fått ordning på den? 13 års slit!

Ja, han måste vara galen!

Typiskt karlar säger jag bara. Tänk om jag skulle säga så när jag klipper gräsmattan, ca 800 kvm tror jag, vilket inte räcker med tio gånger per säsong.

När han kom in efter avslutat verk sade han:

– Stora beslut ska man sova på.

– Ja, gör det du svarade jag men jag bor kvar.

– Vem ska då måla skorstenen?

– Jadu, då får jag väl ta hit en hantverkare.

– Jamen det är ju jääättedyrt!

Karlar säger jag igen!