Hur man än springer så kommer verkligheten i kapp

Jo, så är det och det är bara att ta i med nya friska tag.

Man är inte borta i över en vecka utan att det märks.

Började dagen med att gå ut till komposten med före detta färska grönsaker från kylen som utan tvekan sett bättre dagar och även haft en bättre lukt.

Supportsamtal från jobbet som tog cirka en halvtimma i anspråk.

Frysboxen plus frysskåpet är nu avfrostade och det var inte en dag för tidigt eftersom det var mer is i än det var mat.

Fyra maskiner tvätt som hänger ute på torkvindan.

Woffe dammsuger.

Gräsmattorna, fram- och baksida är nu klippta.

Woffe krattar för fulla muggar.

Fyra nya buskar, inköpta i Tyskland, har kommit i jorden.

Vattnat på framsidan då Hortensian hotade med att flytta till någon annan trädgård!

Och nu då, ja magen knorrar och tvätten i torktumlaren vill ut så det är bara att välja och vraka.

Inget blir sig någonsin likt

Men så här några dagar efter mordet på Anna Lindh och tårar i en aldrig sinande ström konstaterar jag ändå att den vackraste och finaste och mest imponerande minnesstunden av dem alla för Anna måste ha varit bönen i moskén på Södermalm.

Inte för att det var första gången en icke-muslim hedrades på detta sätt utan för de vackra ord som sades och sjöngs för Anna, så enkla men så rakt in i hjärtat rörande.

…vi ska berätta för våra barn om dig Anna….

Det rörde mig djupt.