För någon vecka sedan, eller så, bad stora Monsterbarnet mig att skiva om Norrmalmstorgsdramat.

Men inte tusan kommer jag ihåg så många detaljer så att jag skulle kunna blogga om det.

JAG var fullt upptagen med att bli MOR till just detta barn som nu 30 år senare undrar om jag kan ge min version av dramat på Norrmalmstorg!

En knapp månad senare var hon ett faktum, 3790 gram och 50 lång!

Vem har då tid med att notera basala händelser som ett bankrån?

Jag bara undrar?

I dag när vi träffades i entrén på jobbet för att gå hem så säger Woffe:

– Vilken snygg tröja du har.

Jag svarar då helt sanningsenligt:

– Den, jamen den är ju gammal som gatan!

DÅ svarar Woffe:

– Jamen då passar den ju alldeles utmärkt ihop med dig.

Nä, tacka vet jag Astor, min simmarkompis (se inlägget En så’n pärla va’), han kan minsann konsten att charma kärringar i min ålder 🙂

För visst måste man väl kalla det verklighet när man handlar i ett till brädden fyllt ICA en fredagseftermiddag när man helst av önskade att man vore någon annanstans!

Jo, vi befann oss där – alla tre – Steffanie, Woffe och jag i fredags på väg hem från jobbet för att få med oss lite matnyttigt hem inför helgen.

Redan vid grönskarna, som är det första man kommer till i affären, möter vi vår närmaste granne. Vi pratar lite dittan och dattan och han står i högsta hugg med en handlarlista (som säkert frun skrivit) och han berättar att han fyllt 50 så det stundar lite kalas över helgen.

Nåväl, vi går vidare och så gör grannen. När vi kommit en bit vidare upptäcker jag att jag glömt gurka så jag tar mig tillbaka till grönsakerna och möter då grannen igen som mycket bekymrat säger:

– Någon har snott min kundvagn!

Jag skämtar och frågar vilken valör han hade stoppat i, en tia eller en femma.

Det var naturligtvis en tia.

Attan också, säger jag om det åtminstone hade varit en femma. Så typiskt!

Nu har mina anhöriga, dvs Steffanie och Woffe, kommit tillbaka för dom undrade säkert varför jag dröjde så länge.

Så står vi där igen alla tillsammans och beklagar oss över hur fräcka folk är som snor andras kundvagnar.

Jag spanar lite över lokalen och får se en övergiven kundvagn vid grönsakerna och då, då inser jag att det är JAG som har snott hans kundvagn och att det är min som står där övergiven men kassar i och allt!

Steffanie har förstås dokumenterat hela den pinsamma upptäckten:

Foto: Steffanie Müller