Med viss risk för att vara tjatig

SÅ FORTSATTE VI VÅRT ARBETE i dag efter jobbet med att finslipa lite av altanrivningen. Det fanns lite smått och gott kvar mot husväggen som skulle avlägsnas med en viss försiktighet för att inte skada den.

Jag har ägnat mesta tiden av kvällen till att forsla rivningsbråten från baksidan till framsidan. Miljoner små brädor, panelbitarna, tar sin lila tid. Nu är det mycket mindre bråte på baksidan men desto mer på framsidan 😉

I morgon kväll tar vi hem en släpkärra som vi packar full. Sedan går första lasset mot tippen tidigt lördagmorgon. Det kommer inte att räcka med ett lass så förhoppningsvis ska vi hinna hem emellan och ta nästa innan tippen stänger vilket dom gör ganska tidigt på lördagar. Av naturliga skäl 😉

Det ska under alla omständigheter bli skönt att bli av med all bråte för den stör mig. Vi har ju lite andra förpliktelser denna helg också. Senast på söndag ska husvagnen bort. Eftersom den är helt ny ska den in på service vilket inte kan bli förrän i början av oktober så vi har nu kommit överens med våra vinterförvarare att den får stå där, på utsidan, tills vi gjort servicen och först därefter ställs den in på vinterförvaring. Herreminje, det är inte en sak i taget precis.

I dag har jag också fått förfrågan om jag vill åka kortVasan nästa år…Hjälp! Jag vill ju så gärna men kommer jag att klara av ännu en tremilare på skidåkning när jag inte kan?

Jag försökte med att svara tillbaka att jag inte ville anmäla mig i år eftersom alla av gänget åker på högst halva tiden och dom alltså får sitta där och vänta på mig i timmar men det var inte en giltig orsak 😉

Tyvärr kan jag ju inte skylla på att jag aldrig stått på ett par skidor innanför nästa gång blir det ju andra gången 😉

Jag som inte ens tagit bort vallan från förra Kortvasan ännu…

Därremot har jag anmält mig och Stora Mo(ö)nsterbarnet till Finallloppet den 1 november och så kommer även Lilla Mo(ö)nsterbarnet med vovvarna. Precis som förra året. Då ska Woffegubben och Anna och vovvarna heja fram oss och sedan efter det blir det ett besök hos Mormor vid graven. Det kanske blir vår nya tradition. Och då kommer jag att arrangera, precis som förra året, att vi sammanstrålar med Storebror Conny om han kan. Härligt va?