Den sista för året?

VI GICK EN HÄRLIG POWERWALK runt naturreservatet – kanske den sista för detta året?…

1_hostljungen.jpg

Och himlen är ett skådespel för sig…

2_himmeln.jpg

Det blåser rejält men vindarna är fortfarande varma och mjuka. Gräset vajjar så härligt i vinden…

3_grasetvajjarivinden.jpg

Och så även vattnet…

4_vattenvag.jpg

Det blir, som alltid en underbar promenad…

5_gelamodell.jpg

Visserligen heter det Getterön men under många år gick det får och kossor i naturreservatet vilket vi inte sett på flera år nu. Jag blev himla lycklig när jag mötte en hel flock i dag och önskade lite att Anna varit här med Flaxa – bara för att se hur hon hade reagerat…

6_visserigen.jpg

Havet och himlen kan imponera – åtminstone på mig…

7_havohimmel.jpg

Uppe på höjden ser vi ända bort till Fästningen…

8_andaborttillfastningen.jpg

Vi följer stigen…

9_stigen.jpg

…där uppe…

10_uppepahojden.jpg

Och alla dessa stenar som fascinerar mig så…

11_alladessastenar.jpg

Nu är vi på väg ut från naturreservatet…

12_falistwoffe.jpg

13_sammafalist.jpg

Ner mot badstranden som av naturliga skäl är tom så här dags.

I morse när jag lyssnade på nyheterna på Halland lolkalradio lovade som att solen skulle komma till kvällen och att vinden skulle stilla sig. Dom hade rätt…

14_domlovade.jpg

En ledsamhet

LÄGGER SIG SOM EN VÅT FILT över mig när jag börjar känna av att säsongen, och därmed även sommaren, är till ända. Fattar inte hur man ska stå ut en hel höst och vinter innan livsglädjen ger sig till känna igen.

Jag försöker övertala mig själv att det inte behöver bli så – men jag vet ju – eftersom jag känner mig själv så väl… Jag resonerar och resonerar med mig att det kommer att gå fort och nu vet du, säger jag till mig, kan ju äntligen rutinerna ta vid igen. Människan behöver rutiner och gymmet kan åter bli besökt med regelbundenhet, bara det! Simningen kan i princip bli av varje morgon – jodu – och hur lockande är det då? På en skala? Nej, det är deprimerande att inse att det redan är över. Jag är ju inte dum i roten och vet ju redan i april, när det börjar, att den här dagen kommer men har i alla fall klokheten att inte bekymra mig redan då 😉

Jag försöker också intala mig att det är lite spännande saker på gång, ny altan t ex. Men…Jag kan inte påstå att det hjälper. Sedan har jag faktiskt en otroligt spännande höst och vinter framför mig på jobbet men just nu är det ingen tröst!

Nästa helg ska jag cykla Mjörn Runt när vi egentligen borde ”riva” här och detta är ett typiskt fenomen som detta år ”snott” mycket tid härnere – alla aktiviteter som legat på helgerna. Det började med Vättlefjällsvandring i tät följd med Hisingen Runt på cykel och därpå Göteborgs Stavgång samt Göteborgsvarvet och nu senast Midnattsloppet som alla har orsakat att helgen i Varberg blivit intet. Av ovanstående anledningar har vi missat alla gemensamma fester med undantag för Midsommar i år…Så jag funderar på att bli en soffpotatis nästa år för att få full valuta av vår vistelse här. Men jag vet ju hur det kommer att bli – jag klarar det inte – på gott och ont! Men det går inte att förneka att det just nu ger mig en viss stress som inte är positiv.

Därtill har semestern i år varit hackad och malen…varje tisdag telefonmöten på 1 timma men som kräver en del förberedelse och även efterarbete, sedan har jag varit inne och jobbat vid två tillfällen. Första omgången en dag vilket i sig betytt att vi fått ta oss hem dagen innan och nu senast två dagar i Stockholm med hemkomst sent på kvällen dag två så man kan nästan säga att det blev tre… Därpå har det varit lite jobb varje dag i princip eftersom det uppstått en del frågor som krävt sitt. Ja, kanske är det en bidragande orsak till att det känns så tomt i själen just nu över att allt snart är förbi?

Men, så är det ju för alla såklart att semester och sommar tar slut så jag är ju inte ensam om detta. Och kanske är jag inte ensam om känslan, tomheten när det är över? Förmodligen inte!

Nä, det här duger inte nu får det bli en promenad på klipporna och höra och känna vågorna brusa och skumma 😉

Oväntat besök

FICK VI I DAG i förtältet…

1_ovantatbesok1.jpg

2_ovantat2.jpg

3_ovantat3.jpg

När jag till sist lyckades få den helt orädde objudne gästen att gå ut tog det inte många sekunder förrän han var inne igen 😉