I flera dagar nu

HAR JAG VARIT PÅ VÄG TILL GYMET…. I dag kom jag mig till sist för! Fattar inte varför man ska behöva gå igenom livet som åkte man berg o dalbana?

Hela förbaskade hösten har det varit kul nästan varje gång och även om det funnits dagar som varit mindre roliga, för det har det givetvis, så har jag i alla fall pallrat mig dit. Gjort min träning och åkt hem med en gnutta stolthet över att det faktiskt blev av trots motigheten.

I fredags hade jag som vanligt packat väskan och planen var att jag skulle åka efter jobbet. Icke då! Jag hade inte det minsta svårt att övertala mig själv att strunta i gymet och åka hem och slappa i soffan. Jag tar det på lördagmorgon – jovisst och varje julafton så kommer tomten till alla snälla barn….

Inget på lördagen heller alltså. Kunde inte för mitt liv förmå mig till att ens sticka näsan utanför dörren trots strålande sol. Nä, jag låg på soffan och gjorde mest ingenting hela förbaskade lördagen.

På kvällen kom straffet, jag kunde inte sitta still på grund av kryp i benen och inte heller avsluta TV-kvällen på annat sätt än att smälla i mig inte mindre än 4 Madopark för att få benet still så att jag åtminstone kunde sova sedan.

Detta var säkert ett straffet för att jag varit så inihelvetes inaktiv!

I morse började jag igen tveka över om jag verkligen skulle åka. Woffegubben, som värmt upp bilen för andra dagen i rad för min avfärd till gymet, undrade lite försynt om jag skulle åka i dag? Ja, det är klart att jag ska svarade jag jätteövertygad i svarstonen men inte inombords.

Nåväl, till sist kom jag i väg. Det var väldigt lite folk till en början och ganska skönt faktiskt. Åtminstone när man är lite vissen och inte är det minsta social.

Jag körde 30 minuter uppvärmning i roddmaskinen som för övrigt förtäljde för mig att på den tiden och med den kraften jag hade så small det av 315 kallorier. Fan trot!

Sedan blev det 1 timma styrka av överkroppen.

Avslutade med 90 minuters motion på crosstrainern. Ja, sedan återstod bara dusch och hemfärd.

Woffegubben har pysslat med att slipa trösklarna i dag. Trösklarna som gränsar till de rum vi lagt parkett i. Alltså till sovrum, mitt arbetsrum och gästrummet. Det har inte blivit av så det var på tiden att trösklarna fick bli lite snygga när nu golven är så tjusiga. Sedan ska det på lite lack och dom blir som nya!

Jag har en jättehög med tvätt som ska tas omhand och vi bör väl få oss lite middagsmat i magen så småningom, men för övrigt blir det inga stora projekt som påbörjas. Vi pratar om att eventuellt simma i morgon vilket vi inte gjort de senaste två veckorna!!

Hur kan man bli så här slapp och likgiltig?

Inte så många fler i dag

ORD DÅ ALLTSÅ… På jobbet var det lite struligt hela förmiddagen men detaljerna spar vi så slipper jag gå igenom hela härligheten igen ;-(

Resten av dagen har ägnats åt möte, jobbigt men givande.

När vi slutade tog vi en sväng till Ikea för Woffegubben ville köpa en vägghylla till av den sort vi redan har i vardagsrummet. Tanken var att vi skulle göra detta på lördag men då föreslog snillet (jag) att det måste vara snabbare och effektivare att göra det i dag, en torsdagkväll innan lön, än på lördag då alla är lediga (eller i alla fall många) samt har fått lön.

Sagt och gjort. På Ikea gick det jättesnabbt eftersom vi visste vad vi skulle ha och det som tog längst tid var faktiskt fikastunden vi kostade på oss. Det händer inte så ofta men det smakade gott med lite fika.

I morgon blir det besök hos en kär arbetskamrat som är hemma och sjukskriven sedan en längre tid på grund av höftoperation. Det ska bli roligt och jag tror hon uppskattar det. Efter det blir det fackliga förhandlingar från 16.00 men det är ju fredag ;-)

För övrigt har jag lagat morgondagens lunch till Woffegubben som får äta ensam, eller rättare sagt utan mig, då besöket av vår arbetskamrat kommer att gå av stapeln under den tiden. Annars är det faktiskt så illa att det händer inte så mycket. Jag tycker att det blir inte så mycket annat än arbete, mat och sömn. Hoppas det vänder snart annars slutar det nog med att jag blir galen. Vi har en kyla, mest på grund av en isande vind, som mer erinrar om Sibirien är Göteborg med omnejd.

Jag vill ha värme och trädgårdsarbete, husvagn och trevligt umgänge, varma soliga dagar och en längtan hem just på grund av det för att slita hund en stund i trädgården och sedan sitta på altanen och vägra att gå lägga sig för att inte missa en minut av ljuset och känslan….. Ja, jisses ta oss dit snart! Och när vi väl är där så låt tiden stanna!

Orden är slut – igen!

JA, VAD SKA JAG SKRIVA I DAG DÅ? Jag skrev inget i går och jag har inget att skriva i dag. Jo, vi har varit på banken och skrivit om ett av våra tre huslån…hur himla spännande är det att läsa om på en skala?

Efter banken var jag på gymet och gjorde en halv ansträngning…30 minuter uppvärmning på löpbandet och 60 minuter styrka, underkropp. Någon motion hade jag överhuvud taget inte lust med så jag åkte helt sonika hem.

Något suger musten ur mig men jag vet inte vad??

Inget nytt under solen

INGET AV SPÄNNING HAR HÄNT denna måndag. Jag åkte själv i dag till jobbet eftersom Woffegubben var ledig. Har suttit på kurs mest hela dagen för att lära mig att tagga annonser – hur himla upphetsande som helst ;-(

Efter jobbet blev det gym som vanligt:

30 minuters uppvärmning i roddmaskinen.

60 minuter styrka av överkroppen.

60 minuter motion i crosstrainern.

Och väl hemma nästan en hel påse salta jordnötter och hur bra är det på en skala???

För övrigt har jag bara kokat lite spagetti för morgondagens lunch. Nu ska jag hoppa in i duschen innan sängen ropar sig hes efter mig :-)

Phew, det var jobbigt!

HOPPAS FÖR GUDS SKULL han adrig mer för sig att ta i sär hela soffåbäket! Trodde aldrig vi skulle få ihop den igen med mindre än att vi tog hit en ”möbelmontör” om det nu finns dylika!?

Inte för att det inte behövdes en rejäl rengöring under och bakom men nästa gång får vi nog lösa det på annat sätt. Eftersom soffan är som ett U så är den också i fem delar, två hörnen, två korta rakor och en längre. Delarna hakas i varandra och det låter ju enkelt…det var det inte! När vi köpte soffan ingick det givetvis montering och då var ingen av oss inblandade. Nåväl, nu är soffåbäket ihopsatt, det är rent under och bakom samt att familjefriden börjar lägga sig igen.

Nej, någon stryktvätt blev inte struken i dag men å andra sidan låg jag två timmar och sågade timmerstockar på min soffa (som tur var den i helt skick och inte isärplockad) vilket inte var fy skam. Sedan lagade jag middag i två varianter. Köttfärsröra att användas som traditionell köttfärssås och som fyllning i pitabröd. Den ena varianten var av traditionell nötfärs och den andra gjorde jag med kycklingfärs. Lite spännande då det är första gången jag använt färs av kyckling. Annars brukar jag ha quornfärs för min del. Det smakade fantastiskt gott och det var inte sista gången jag använde det. Kan utan tvekan se flera användningsområden.

I dag åt vi röran med pitabröd och det var inte fy skam. Sämre har jag smakat. Då har jag visserligen mängder med annat gott i som paprika i tre färger, svamp, purjolök och vitlök, kinakål samt gurka och krossade tomater med chili. Med andra ord ett helvetiskt skärande innan man kan börja med själva såsen. Det är väl därför jag inte gör det så ofta!

Nu surrar sista omgången tvätt i tumlaren och sedan ska Woffegubben bjuda på Irish Coffe igen. Inte helt fel om man säger så. Så mycket mer blir det nog inte denna dag. Snart brölar klockan och vill att man ska stiga upp – åtminstone jag. Woffegubben är ledig i morgon då han jobbade i lördags.

Jag konstaterar som så många gånger förut att helgen går fort, alldeles för fort!

En söndag på gymet

STEG UPP SÅ ATT JAG skulle kunna var på gymet precis när dom öppnar men så blev det inte. Linserna bråkade, eller rättare sagt högerlinsen, genom att skava hur jag än satte in den. Till slut nöjde jag mig med att den satt någorlunda. Förmodligen har jag lyckats skada den på något sätt.

Nåväl, gymet var det ja. Jo, jag hade ambitionen att träna underkroppen i dag eftersom jag körde den övre delen i går. Så blev det också.

15 minuters uppvärmning i roddmaskinen.

60 minuter styrka.

60 minuter motion i crosstrainern.

Det är strålande fint väder ute så egentligen borde man ta en liten promenad var vad jag tänkte på väg hem från gymet. Men när jag kom hem hade Woffegubben dragit igång värsta städningen genomo att ta isär hela vårt stora schabrak till soffa i sina beståndsdelar för att kunna komma under och bakom med snabeljohan. Nåja, ingen blir gladare än jag när huset är städat och jag har tvätt som ska tvättas och mat som ska lagas så även om det inte blir någon promead så shit the same dårå.

Näst intill död

KÄNDE JAG MIG I GÅR kväll REDAN 20.00 så jag lydde för en gång skull kroppen och gick till sängs. Sov som en gris tills klockan var närmare 08.00 i morse. Det kallar jag ett sovpass!

Jag landade på gymet vid 10-snåret och körde:

30 minuters uppvärmning i roddmaskinen.

70 minuter styrka – överkroppen.

30 minuters motion i trappmaskinen.

Efter gymet åkte jag till Alingsås för inköp av matvaror. Som vanligt ekade det nästan i kylskåpet efter en vecka.

Nu borde jag ställa mig och laga mat för nästa veckas luncher men jag vet inte jag. Helst skulle jag luta mig en timme eller två men gör jag det så är det väl kört sedan, klockan är ju redan bortemot 19.00.

FF

EFTERSOM JAG ÄNDÅ ÄR I FARTEN drar jag i väg en Fredagsfyra

1. Fick du möjlighet att ägna dig åt friluftsliv när du var barn?

2. Har du fortsatt med friluftsliv nu när du inte är barn längre?

3. Hur viktig är utrustningen?

4. Har du något favoritställe där du ägnar dig åt friluftsliv när du får möjlighet?

1. Njae, det kan jag väl inte påstå. Däremot var ju barn, på den tiden, utomhus och lekte både i skog och mark. Det friluftsliv jag deltog i var när skolan arrangerade skid- och tefatsåkning. På den tiden hette det faktiskt tefat och det var runda stora ”tefat” i plåt med ett fastnitat läderband som man bar det med. Det gick så inihellskotta fort i bland så man fick ilningar i magen.

2. Jag har snarare börjat. När barnen var små så blev det lite turer i skogen både sommar och vinter. Sedan började vi gå en årlig vandring kallad Vättlefjällsvandringen när Stora Monsterbarnet var liten tösabit. Sedemera kom även Lilla Monsterbarnet och Woffegubben med på vandringarna. I år kommer vi att avverka den artonde i ordningen. Barnen går fortfarande med när dom har möjligheter. Under årens alla vandringar har vi fått med oss fler och fler goda vänner och arbetskamrater och det är lika roligt varje gång. Förutom denna årliga aktivitet vandrar vi gärna och mycket i familjen till och från. Vårt Stora Monsterbarn studerade ett år i Österrike och lockade oss då dit för att få upptäcka vandring på högre höjder. Vi återvände dit själva ett år senare och vandrade på egen hand. Vi har även varit i München (också pga Stora M-barnet) och vandrat. Ett par vandringar per år blir det även för min del ihop med en arbetskamrat som är en ”riktig” friluftare som har varit i Sarek och vandrat.

3. Utrusningen är A och O. Det tog mig 10 mill att gå in mina vandringskängor med blod svett och tårar men det var mödan värd. Att man sedan har kläder lämpliga för ändamålet är lika viktigt om man inte ska frysa alternativt svettas till plåga.

4. Ja, jag har flera smultronställen och vi upptäcker sakta men säkert fler. Nästa vandring, på egen hand, är tänkt att bli i våra hemtrakter och det ska bli spännande. Min arbetskollega har utrustat sig med kartor över området och nu väntar vi egentlligen bara på lämpligt tillfälle att ge oss ut. Det blir förhoppningsvis några vändor innan det är dags för årets Vättlefjällsvandring som går av stapeln i början på maj månad.

HRF

JAG SKA NOG GÅ MED I Hypokondrikernas Riksförening! För tillfället har dom ett erbjudande om tre NDU:er på köpet om man blir medlem nu.

I dag när jag vaknade, av ljuv musik faktiskt, kände jag smärta i armhålan på vänster arm. Jag är övertygad om att det är lymfkörteln! Och därmed är det säkert cancer!

Tusan också att jag inte kände av detta i går när jag ändå var på besök hos min doktor!

Sanningen är säkert en helt annan men man är ju bara människa. För ett kort tag sedan hade jag, som jag trodde, ont i njurarna ända tills jag blev vänligt men bestämt tillrättalagd av en som vet mycket, mycket bättre. Det kändes tryggt för hon är en lärd människa och ska bli vetrinär när hon blir stor. Så då blev jag lugn och glömde av ”njurarna” så jag märkte inte ens när det slutade att göra ont ;-)

Nåja, OM jag överlever dagen ska jag i alla fall inte gå till gymet i kväll som jag borde. För jag misstänker att ”cancern” kan vara träningsverk. Jag avvaktar med gym tills i morgon och har då chansen att få tycka riktigt synd om mig själv ett helt dygn till.

Någonstans i bakhuvudet finns det dessutom en liten jävel som påstår att det kan vara latmasken som gröpt sig in i min armhåla eftersom vi nu inte simmat en endaste meter på hela denna vecka. Men jag låtsas som om jag inte hör det för det har varit oförskämt skönt att ha Woffegubben som svepskäl (hans ichias rättare sagt) för att inte simma. Vi har alltså stigit upp mycket senare varje morgon och Woffegubben har ställt in radion så att den börjar spela ljuv musik innan klockskrället börjar larma. Det innebär att man får en något mjukare start och inte vaknar som om det vore ett brandlarm eller krigslarm som väcker. Nej, när man sakta men säkert blivit medveten om att något pågår runt omkring och hunnit fatta att det är musik…först då har klockan fått sin chans att medverka i vår så kallade uppvakningsprocess.

Frågan är bara hur många veckor man kan hålla sig borta från simhallen innan Den Grymme Badmästaren drar in årskortet på grund av låg aktivitet? Som tur är ska han dra vidare till Thailand med hustru, barn och barnbarn snart. Han blir nog borta en månad eller mer så möjligheterna öppnar sig utan tvekan till ett mer lättjefullt liv ;-)

Precis hemkommen

EFTER EN TREVLIG KVÄLL på Mediabaren, dvs Ruby på Avenyn, där jag ägnat kvällen med kolleger samt kolleger i branschen om man säger så.

Några pilsner hann slinka genom strupen innan min ständigt trogne färdtjänsteman forslade mig vidare till hemmet.

Jodå, vi har skrattat och pratat och haft det allmänt trevlig några timmar. Precis lagom en vanlig torsdag med ytterligare en arbetsdag framför sig innan det är dags för helgvila. Ja, inte för Woffegubben förstås för han ska jobba på lördag.

Nu ska bara gymväskan iordningsställas, morgondagens lunch plockas ur frysen, samt lite vanligt plock som hör vardagen till och sedan, ja då är det sängen som gäller. Å jisses vad gott jag ska sova ;-)