Känns bra hela vägen

FRAM TILL 14.30 (deadline för avbokning till 18.30) kände jag verkligen efter – före om man säger så. Det blev avbokning av Indoorwalking i kväll och det blir, i och med det, ingen styrketräning heller då jag inte tänker gå till gymmet alls 😉
Det sunda förnuftet sa han, doktorn. Det gör visserligen inte ont när jag sväljer och feber har jag inte men satan i gatan vilket skallebank! Så hostar jag då och då, eller ganska ofta om jag ska vara ärlig.

En extra vilodag gör nog susen? Hem efter jobbet, ja med ett litet stopp för att handla då, och sedan tidig sänggång – det gör nog susen!

Lyckoruset jag fick av morgonens besked om att det inte fanns något spår av Artros…

…känns bra hela vägen ner 😉

Logiskt sett borde det vara ”bättre” med muskelinflammation – jag menar det kan man ju göra något åt. Så det känns bra hela vägen.
Jag har nog oroat mig mer än jag trodde i väntan på svaret, inser jag nu så här efteråt.
Och, när jag inget visste om det här med Artros så trodde jag ju i min enfald att man borde vara sjuttio år när man får det.
Nu vet jag ju att det inte är så men det känns ändå ganska bra att ”bara” vara femtioåtta igen 😉

Efter jobbet, på väg hem, blev det en kort tur inom ICA för det var nödvändigt 😉
Annars har jag mest njutit av alla goa kommentarer här på Angelas Dagbok och ”Fejjan” och SMS från när och fjärran över mitt besked om att det INTE var Artros. Det är fantastiskt vilket engagemang!

Woffegubben, han som jag träffade för h u n d r a år sedan då vi bytte några ord som inte lovade någonting, mår mycket sämre än mig! Stackarn – han har krupit ner redan! Vi får se om han ”ställer upp” i morgon också? I så fall är det tur att det är fredag 😉

Jag ska nog gå samma väg – alldeles strax – ska bara…

Apropå luft som går ur

OM JAG NU hade någon kvar så gick den helt ur i morse när jag fick besked på röntgensvaret av min doktor. Det blev så att säga totalpunka – av glädje 😉

Det fanns alltså inga spår på Artros i min vänstra höft! För övrigt inte i den högra heller! Det är helt enkelt ”bara” en muskelinflammation som jag dragits med så länge. Phew!

Jag, som hade rustat mig upp till tänderna med information, ifrågasättande samt tusen frågor! Pssssst sade det bara och jag sjönk ihop som en trasig ballong – och ja, vad tusan skulle vi nu prata om?
Vi kom förstås inpå träningen och jag lade korten på bordet…

Han tittade noggrant på varje veckodag, läste högt och tystnade…
Då tog jag sats och sade att jag har vilodag på fredagar!
Han tittade på mig och såg frågande ut och jag förklarade (eller försvarade mig rent av) att på sommaren är jag knappast på gymmet alls för då cyklar jag till och från jobbet och tycker att det räcker med tre timmars aktivitet…

Hmmm, sade han, jag önskar jag hade fler patienter som tränade som du.
JÄS! sade jag fast tyst då – för mig själv 😉

Det finns väldigt många personer i min närhet som påstår att jag tränar för mycket? Och att det inte är bra för mig?
Tystnad…

Nej, det tycker jag inte att du gör, svarade han. JÄS! sade jag igen fast tyst då – för mig själv 😉

För att göra en lång historia kort så pratade vi länge om det här med träning och jag berättade att jag önskade att kunde komma i gång med löpträning igen eftersom jag inte kunnat det på ett helt år pga höften.
Då berättade han, min doktor, att han skulle springa London Marathon den 20 april. Woow!

Nåväl, jag har nu fått inflamationshämmande tabletter som jag ska ta i en eller två veckor. Om inte det blir bättre efter det vill han att jag går Sportrehab och får hjälp med övningar som gör att jag kan stretcha ut den muskel (psoastendenit som det tydligen heter) som gör ont.

Men herregud vad glad jag är!

Jag berättade också att jag blivit förkyld, eller nåt, för första gången och kände mig osäker på om jag skulle träna i kväll.
Då sade han (bestämt) att jag inte får träna om jag har feber (det har jag inte) eller ont i halsen när jag sväljer (det har jag inte – känns bara lite raspigt) och att jag skulle använda mitt sunda förnuft 😉

Så, jag vet inte ännu hur jag ska göra. Måste bestämma mig till 14.30 då jag i så fall måste avboka kvällens pass?

Är det det här som kallas myspunka 😉 ?