Fyrtiofemte dagen…

JAG DRÖMDE så mycket rappakalja i morse så det var nästan en befrielse när klockskrället ringde i ”normaltid”, dvs i ottan, för i dag ville Woffegubben simma igen.

Lika kallt och eländigt som i går med en nordanvind som kan få vem som helst att duka under. Men solen tittade fram i alla fall så […]