Jag har fått en bebis…

VAKNADE I MORSE med den sköna känslan av att ha en liten bebis…? Den var så harmonisk och lugn så vi var tvungna att väcka varje gång det var dags för mat? Men hallå…

Nu visade det sig snart, efter uppvaknandet, att det bara var en dröm men det står helt klart att det var Steffanies bebistid jag återupplevde 😉 Nåja, det var härligt så länge det nu varade och det kommer över mig att vi borde ha skaffat fler 😉

När jag väl kommit till sans, efter spikmatta och konstaterande att det skulle bli en helt fantastisk dag, så satte jag igång med bullbak. Den första omgången fyllde jag med Nutella 😉

Och nästa blev traditionell med kanel och socker…

Så det blev en hög med Nutellafyllning…

…och en ”vanlig”…

Jag tänker ta med dem till Malmö i morgon så ”barnen” har något att ta fram från frysen till kaffet när alla besökare ramlar in för att få se den lille Prinsen 😉

Och medan jag står i minst hundra graders värme i köket har Moffegubben (som han numera är omdöpt till) i lika varmt där han bygger golv utanför altanen…

När bullbaket var färdigt tog jag mig an Leons tårta som vi ska fira med i morgon…

Och visst går det framåt trots obarmhärtig värme i byggområdet 😉

När tårtan var klar började jag med morgondagen middag som blir kyckling i ugnen och till det bulgur med wokade grönsaker, spenat och fetaostträrningar….

Ja, sedan blev det förstås tillagning av dagens middag som vi åt ute på framsidan som då hade fått lite skugga 😉

När vi skulle plocka ihop för dagen kom våra goda grannar och åter igen grattade och bad oss framföra gratulationer till de nyblivande föräldrarna i morgon…

Moffe plockar undan alla verktyg för att avsluta dagen…

Och visst får man säga att det skett en del trots värmen…

Inre harmoni…

VI HADE LEONTÅRTA med oss till jobbet i dag för att fira den lille prinsens födelse och framför allt för för det stöd och engagemang vår arbetskamrater givit oss under resan. En tårta till min avdelning och en tårta till Woffegubbens 😉
Det var utan tvekan uppskattat så det kändes på något sätt som om jag efter det kunde varva ner lite. Insåg i kväll när vi kom hem att jag gått för högvarv i flera dagar nu med väntan på Leons födelse och sedan glädjen över att han kom så fint och därtill tårtbaket 😉

Det har varit värt varje sekund av vaken tid – vilket blivit ganska mycket eftersom jag inte kunnat varva ner – och nu i kväll kände jag att jag inte skulle göra något annat än att slappa.
Det har jag gjort genom att titta på Sopranos – ja, jag vet att jag ligger år efter men jag upptäckte av händelse när jag ramlade in i en repris att det var en serie som tilltalade mig. Så min avkoppling bestod av Sopranos och Woffegubbens av golvbygge 😉

Vi, läs Woffe, ska bygga ett ”däck” av altangolv utanför och runt altanen och det är alltså det som påbörjas. I går när vi kom hem från jobbet hade alla brädor eller virke eller hur man nu uttrycker saken levererats till vår garageinfart från vår lokala snickarfirma. Så Woffe slet med fyra meter långa brädor och jag satt helt stilla i vardagsrummet och kikade på säsong två av Sopranos…

Men det hindrade mig inte från att ”stjäla” ännu en bild av mästerfotograferna Steffanie och Peter på vårt ljuvliga lilla barnbarn…


Bild stulen från Peter Esse

Läcker eller hur?

Min inre harmoni beror förstås också på vetskapen att vi snart ska få träffa detta lilla underverk. På söndag drar vi med ilfart ner till Malmö och jag kan lova att det blir en dag att minnas för resten av livet 😉 Det första mötet ”in real”. Men jag är så tacksam för dagens teknik – vi har ju fått ”vara med” med bilder och filmer redan några minuter efter födelsen. Det är lite skillnad mot när våra små liv föddes… Då skulle filmrullen lämnas in med fem arbetsdagar för framkallning, sedan skulle man skicka i väg kort till avlägsna intressenter med post – ett under om det kom fram innan det var dags för konfirmation 😉

Och till de nyblivna ömma föräldraparet har vi fått hundratals lyckönskningar och grattis från vår arbetskamrater att ta med till Malmö på söndag. Dom, arbetskamraterna, har varit ett gott stöd under den här processen och man förundras över hur engagerade och tröstande dom varit! Men det här med att föda ett nytt litet liv jordelivet engagerar – det har jag förstått nu 😉

I morgon ska jag skärpa till mig lite och låta Sopranos vara – i alla fall till kvällningen 😉 Jag ska ge mig på att baka lite kaffebröd till de nyblivna föräldrarna eftersom jag vet att det blir en strid ström av besökare till dem de närmaste dagarna. Då inbillar jag mig att det kan vara bra att ha lite i frysen att ha till kaffet. Lite middagsmat till söndagen tänker jag också fixa och så förstås ännu en Leontårta 😉