Konstaterade

NÄR VI KOM HEM från Malmö i natt konstaterade jag att det inte fanns mycket till lunchmat att plocka fram 😉

Så när vi kom hem från jobbet fortsatte ”Moffegubben! med golvbygget…

Och jag ställde mig vid spisen…

Så jag ägnar mig åt veckans luncher plus några omeletter till frukost…

Och så blir framsidan av golvet näst intill klart…

Och jag gör, förutom Coleslaw-sallad i en stor bunke, köttfärrsås och två formar med blomkål-broccoligratänger

Det gav sju luncher till 😉

Och Moffegubben blir klar med golvet…

Mållös och stum

SÖNDAGEN I MALMÖ blev långt över förväntningarna…Att få hålla om och snusa på sitt första barnbarn – det finns inga ord för den lycka vi bägge kände. Att sedan få se sin lilla Snurpa och vår käre Peter ha förvandlats till Mamma och Pappa – nä, jag har inga ord till övers. Det är bara sååå fantastikst att jag grät i dag när jag pratade och berättade för den ”lilla” Anna på telefon. Men det är bara glädjetårar 😉

Nä, jag kan helt enkelt inte förklara den lycka som vi känner efter detta besök. En sådan prins och att våra ungar blivit föräldrar…! Ja, Peters mamma och pappa, Kerstin och Micael må förlåta mig men jag tror att dom säger samma sak…dvs våra ungar om Steffanie och Peter.

Jag knep den lille så fort jag fick en chans och sedan släppte jag inte taget 😉

Den ömme barnafadren ville också få rå om den lille prinsen så jag blev tvungen att dela med mig 😉

Men så fort jag fick chansen så…

Vi kom i väg från Malmö alldeles för sent men det må så vara – vi landade i Gråbo först vid midnatt och jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på denna underbara dag.

Jag är så glad och så fylld av känslor att jag gråter – lyckotårar – mest hela tiden 😉

Testar…

ATT MOBILBLOGGA 😉