Kära och nära

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

KINESISKT ORDSPRÅK

Det var en torsdag aften

Hva’ gør vi nu lille du?

Jeg kom til verden på femte sal

min far var tosset, min mor var normal.

Men da de kørte ham væk sagde mo’ar til mig

hva’ gør vi nu lille du?

Jeg gik i skole i mange år

røg på fabrik og fik mavesår.

Og så en dag sparked’ bossen mig ud

hva’ gør man så lille du?

Og tiden gik og jeg gik med

jeg fløj afsted fra sted til sted.

Og gadens løse fugle de fløjted’ og sang

hvor skal vi hen lille du?

Men så en dag gik jeg op til ministeren og sagde

du der, få lige fødderne ned og ta’ hatten af.

Mand kan du ikke se at det hele er ved at gå fuldstændig agurk

så hva’ gør vi nu din gamle skurk.

Men han grinte bare og sagde

dig, du kan sgu gå fanden i vold.

Så det gør vi nu lille du, ja vi gør.

Tekst: Gasolin’, M. Mogensen

I morse på väg till jobbet spelades ovanstående låt på radion- jag bröt ihop alldeles.

Jag kom då att tänka på en härlig dag vi hade tillsammans på en bussresa till Danmark för några år sedan och hur roligt vi hade det i bussen. Många goda skratt och en ur många synpunkter oförglömlig dag. Bland annat försökte min svägerska förklara danskarnas halva fjers (det stavas nog inte så) och jag tror inte att någon fattade någonting men alla nickade och såg ut som om dom förstod.

Varför ska vi alla behöva gå igenom sorg och bedrövelse? Om det är att bli vuxen så vill jag INTE bli vuxen.

OM det är av någon annan anledning så berätta den för mig!