I dag var sanningen

Begravningsgudstjänst i Fässbergs kyrka – men som före detta Mölndalsbo och född och uppvuxen där slinter gärna tungan med att säga Mölndals kyrka.

Under alla år har det varit Mölndals kyrka för mig/oss.

När vintern slog till och vi åkte tefat som det hette då i kyrkbacken, när min storebror konfirmerades, när samme storebror gifte sig med sin Eva, när vårt förstfödda barn döptes och givetvis många många andra tillfällen.

Detta kom över mig i dag när vi satt i kyrkan och lyssnade till prästen som faktiskt bara läste innantill eftersom min svägerska hade skrivit hela akten själv till sin sista föreställning. Med musik och allt.

Det var så sorgligt och samtidigt den vackraste begravning jag varit på.

Alla var där.

Och under hela akten försökte en liten fågel ta sig in genom det vackra blyinfattade fönster som vetter mot baksidan och strax bakom Jesus på korset.

Varför? Varför måste man dö i cancer när man inte ens fyllt femtio och har två ofödda barnbarn på väg?

När vi, nu i kväll, hämtade hem Stora Monsterbarnet vid Göteborgs centralstation kom allt över mig igen när jag berättade om begravningsakten och om hur vackert det var.

Vad livet och stunden gav kan ingen ta ifrån oss

GUNNAR EKELÖF