Det var en torsdag aften

Hva’ gør vi nu lille du?

Jeg kom til verden på femte sal

min far var tosset, min mor var normal.

Men da de kørte ham væk sagde mo’ar til mig

hva’ gør vi nu lille du?

Jeg gik i skole i mange år

røg på fabrik og fik mavesår.

Og så en dag sparked’ bossen mig ud

hva’ gør man så lille du?

Og tiden gik og jeg gik med

jeg fløj afsted fra sted til sted.

Og gadens løse fugle de fløjted’ og sang

hvor skal vi hen lille du?

Men så en dag gik jeg op til ministeren og sagde

du der, få lige fødderne ned og ta’ hatten af.

Mand kan du ikke se at det hele er ved at gå fuldstændig agurk

så hva’ gør vi nu din gamle skurk.

Men han grinte bare og sagde

dig, du kan sgu gå fanden i vold.

Så det gør vi nu lille du, ja vi gør.

Tekst: Gasolin’, M. Mogensen

I morse på väg till jobbet spelades ovanstående låt på radion- jag bröt ihop alldeles.

Jag kom då att tänka på en härlig dag vi hade tillsammans på en bussresa till Danmark för några år sedan och hur roligt vi hade det i bussen. Många goda skratt och en ur många synpunkter oförglömlig dag. Bland annat försökte min svägerska förklara danskarnas halva fjers (det stavas nog inte så) och jag tror inte att någon fattade någonting men alla nickade och såg ut som om dom förstod.

Varför ska vi alla behöva gå igenom sorg och bedrövelse? Om det är att bli vuxen så vill jag INTE bli vuxen.

OM det är av någon annan anledning så berätta den för mig!

7 kommentarer tillDet var en torsdag aften

  • Synnöve

    Att vi behöver gå igenom alla dessa svårigheter är för att göra oss till en starkare och bättre människa. Så att vi nästa gång stöter på sorg och elände ska kunna finnas där för våra medmänniskor,och att vi tar lärdom av att livet kan ta slut när som hälst.

  • Jaha, och varje år den 24/12 kommer jultomten? Håller med dig om din sista mening att livet kan ta slut när som helst – det ser vi nu. Men att man skulle skaffa sig styrka till nästa sorg inträffar – jag vet inte jag. Och att jag skulle kunna vara ett stöd – ?

  • Synnöve

    Det gör man,tro det eller ej.Men man blir starkare.Alla kan vara ett stöd på något sätt,vi har alla olika relationer till den som är drabbad.Ibland räcker det med att personen vet att man finns till hands.

  • Nej, jag tror inte att det går att säga att det finns en anledning. Livet är svårt och kort.

    När det värsta är över kan man däremot göra en mening av vad som hänt, bli stark och allt det där…

  • Så kloka ord ni skriver… *Kram*

  • Jag tror inte att man kan säga till en människa i sorg att det finns en mening i det. I alla fall har det aldrig funkat som tröst för mig. När det händer bedrövliga saker i livet så är det BARA meningslöst och sjukt och skevt och sorgligt.

    Det är först i efterhand som man kan finna en mening -om man själv lyckats skapa en. Om man inte låtit sorgen bygga bo, som du skrev, utan att man försökt VARA i den när den kommit till en och sedan låtit den läka ut. Först när det blivit ärr kan fundera på vad det liknar och vad man kan göra med det och kanske se att det kan va bra att ha till något.

    Jag vet att du kommer dit Angela.

    Det där med Gud eller inte är kanske inte det som går att vila i, men däremot det som vi skapat Gud för att vi har behov av: Att även om det känns för jävla meningslöst med alltihop så finns det ett hopp och en vilja att det skall vara bra. Att sträva mot ljuset även när det är tufft och att känna nån slags tillförsikt i att det finns saker att glädjas åt och som gör livet värt att leva även om det är VÄL tungt att bära emellanåt.

    Ta hand om dej.

    Drick mycket vatten om du gråter mycket, det gör att inte kroppen tappar alla koncept samtidigt.

  • Linda> Jag är så glad för dina ord. Någonstans långt därborta kommer även jag om inte att förstå så att förstå om du förstår vad jag menar. Det är bara så grymt att ha nära och kära som ska bära detta fram till dess att det känns någorlunda igen. Jag kan lätt tänka mig min brors ångest som kommer och går. Man har ju förmågan att sätta in sitt ego i saker som händer och därmed också tro sig ana vilken avgrund det verkligen är. Trots det så tror jag inte att man förstår ett dugg. *Kram* till en go tjej som alltid har några kloka ord till övers.