Inget bra pass

Stavgick min sjuochenhalva hem i dag efter jobbet men det var inget bra pass i jämförelse med fredagens dito trots att jag hade Rolling Stones i lurarna 🙂

Det var tungt och jag kom inte upp i den puls jag hade förväntat mig, bara 123 i snitt medans fredagens hade 128.

Det var jobbigt för att högerknät gjorde ont som f….n och ändå hade jag stödet på. Det kändes på sätt och vis mycket jobbigare än förra för jag svettades mer. Jag var på gång att ringa Woffe på mobiltelefonen och be att få bli hämtad – men en Dahlgrenare (jag är ju faktiskt bara ingift Müller) ger inte upp så lätt. Så jag kämpade på och efter ett tag kändes det något bättre så jag fullföljde ändå.

Men tack vara att knät ömmade och fötterna likaså så kom jag alltså inte upp i någon bra puls. Hoppas på bättre pass nästa gång.

Men, jag måste säga att det är positivt att än så länge kunna traska hem i bara t-tröja och långbyxor fast klockan passerat 17 innan jag börjar gå.

Sedan skällde inte min ”Kompis” på mig i dag för han var inte ute. Min Kompis är en hund och honom passerar jag på lite mer än halva sträckan. Det roliga med Kompis är att nu när han inte sett mig på länge så skäller han varje gång jag kommer men när han vant sig så tittar han inte ens upp från sin hundkoja.

Kompis är en sådan där hund med väldigt mycket päls och han tycks vara ute jämt så jag tror inte han är inomhus ens på natten. I dag vet jag inte var han var – kanske på promenad. Jag vet förresten inte ens om han är en han! Och jag kallar honom Kompis för jag vet inte hans namn. Jag brukar i all fall alltid hälsa på honom och så säger jag att inte behöver du skällla det är ju bara jag. Då kommer han lite ur fattningen och slutar skälla några sekunder för att sedan ta full fart igen ända till jag är utom synhåll.

Bror Conny ringde i dag och berättade att pappa är flyttad till Östra sjukhuset och att dom konstaterat att det är Salmonella han har. Det var ju skönt att man kunde konstatera det och nu vet vi då också att det är detta som är anledningen till att han har njursvikt.

Jag ska ringa sjukhuset i morgon för att ta reda på om vi överhuvudtaget får besöka honom och om det i så fall krävs några speciella restriktioner kring besöket.

Om allt går enligt plan får vi väl ta vägen om farsgubben i morgon. Han är säkert förtvivlad nu eftersom han trodde att han skulle få komma hem i dag.

Jo, jag hann 800 i dag också på den futtiga simtiden. I morgon öppnar dom en halvtimme tidigare och då blir det en längre tur och längre tid för stretching efteråt – ska bli skönt.

Måndag är alltid måndag

Började dagen med simning som vanligt och lyckades pressa in 800 meter på samma tid som i vanliga fall 700 tar.

Kan det vara så att man börjar komma i form sakta men säkert efter semesterns slappa dagar utan minsta tecken på något som liknar konditionsträning? Eller var det bara en tillfällig topp jag hade?

Det återstår givetvis att se.

Efter jobbet åkte vi till Mölndals sjukhus och hälsade på farsgubben. Bror Conny var där också när vi anlände.

Lite irrig verkade han men bra mycket bättre än han varit.

Provsvar väntas och innan dess gör dom inte så mycket och han tror att han ska få åka hem i morgon men det tror inte jag. Han verkade trött när vi gick och hade tydligen inte sovit så bra för han hade lyckats trassla till det med droppet så personalen blev tvungna att bort det och fick sedan inte dit igen.

Svårt att hitta en åder att sticka i och var alltså utan dropp nu men det skulle komma en ”specialist” och göra ett nytt försök i kväll.

Droppet måste han ha det kunde man lätt konstatera på hur han var.

Jag hade planerat att stavgå hem efter besöket hos pappa men lade ner det då vi inte kom därifrån förrän vid 19-tiden och dessutom behövde handla lite på vägen hem.

Satsar på morgondagen i stället. Min fot är nu så bra så det känns som om jag måste passa på innan eländet kommer tillbaka.

Dagen var annars mest som vanligt, intet nytt under solen. Tog mig en runda på stan efter lunchen och växlade bland annat in resten av de slovenska pengarna, Woffe var ute och lunchade med vår gamle, och sedan några år pensionerade, arbetskamrat i dag men jag kände mig lite pressad i tid för att följa med så jag åt medhavd dito på jobbet.

Ingen TV här inte

Det blev inget TV-tittande för min del och jag är inte ledssen för det. Jag fick nämligen Steffanies uppsats via mail.

Jag blir helt betagen – tänka sig vad duktiga dom unga är i dag.

Jag har inte läst hela men mycket. Det är tyvärr lite jobbigt att läsa från skärm, tycker jag, så jag ska skriva ut den i stället så jag kan läsa från papper.

Vem skulle kunna klaga en dag som denna

Vaknade jääättetidigt och gick ut för att mörda ogräs mellan plattorna på garageinfarten. Har inte det minsta dåligt samvete att jag besprutar detta Djävulens verk, som orsakar så mycken ryggont om man ska rensa bort på traditionellt vis. Nä – på dom djävlarna med alla tänkbara medel. Maskrosor och annat sattyg som räknas till ogräs ska inte växa mellan våra trädgårdsplattor dom ska hålla till i dikesrenen utefter vägarna. PUNKT SLUT!

Sedan brottades jag med krattan en stund och fick upp allt gräs som jag klippte av igår. Ska inte orda om hur många eventuella kåldolmar som förbränns av detta 🙂

Vid middagstid, eller åtminstone vid halvelva, vaknade herr Müller till liv och önskade äta frukost. Inte mig emot – jag var så hungrig så jag kunde satt i mig en häst då!

Nåja, när Woffe dukade in efter vår frukost, som vi faktist avnjöt utomhus på framsidan i dag, så fortsatte jag med mitt krattande och däremellan hängde ut jag tvätt på torkvindan.

Började plocka av lite plommon, vi drunknar i plommon i år, då ropar Woffe ut till mig att vi borde städa.

– Menar du på rikigt, svarar jag? (Och med riktigt menas då att alla mattor ska ut och piskas och alla golv ska tvättas, alltså inte den vanlig ”kattvätten” som vi fuskar med i bland och då bara dammsuger, städar toaletter och snyggar upp lite runt omkring som syns.)

– Ja, det menar jag.

– Åhh, jag som hade hoppats att du skulle säga nej!

Alltså, det vara bara till att sätta igång men nu är det klart och det är otroligt vad nöjd och glad man kan bli av ett rent och städat hus. Sanningen att säga så kommer ju stora M-barnet hem på fredag och …. som man tjatat på dem under alla år när dom bodde hemma…bäst att inte avslöja något utan hålla masken.

Farsgubben ligger kvar på Mölndals sjukhus och vi besöker honom i morgon hade jag tänkt. I dag skulle det komma en hel drös och det är frågan om han orkar med så många. Har man 5 ungar med familj…ja då blir det ju motsvarande en hel armé som ramlar in på besök.

Resten då? Ja, den tänker jag avnjuta i soffan framför dumburken och inte göra ett skapandes grand mer än att på sin höjd klaga på de dåliga programmen.

Å dagens ros går till barnens far

Följande situation pågår hemma hos Müllers denna söndagseftermiddag:

Huset ska städas, Woffe dammsuger samt tar ut alla mattor för piskning.

Jag tvättar toaletter samt svabbar av golven.

När jag precis är klar med golven, och Woffe piskar mattor frenetiskt, står jag i köket för att ansa några krukväxter som utan tvekan sett bättre dagar och hör då att piskslagen upphör men jag reagerar inte nämnvärt.

En minut efter det att piskslagen avstannat hör jag en röst i altandörren.

– Gela, hör du mig?

– Ja, jag står i köket.

– Tror du att vi kan få läsa Steffanies uppsats?

Vad gjorde vi utan dessa karlar, äkta makar och fäder? Jag svarade givetvis att jag redan förvissat mig om detta (dagen efter, fast det sade jag inte till Woffe) att vi ska få läsa uppsatsen.

Piskslagen börjar igen.

Spice Girl

Är vad jag har varit hela dagen från tidig morgon till sen eftermiddag. PHEW!

Det är inte kul men ett måste om man ska slippa stå varje kväll och riva sig huvudet med fundering om vad som ska göras för att förtäras nästa dag.

Så jag får väl vara nöjd för att mina kvällar nästa vecka inte behöver tillbringas vid spisen.

Följande rätter har jag fått i hop under dagen och nu slängt i frysen för kommande behov:

Ungsbakade grönsaker med tzatziki, 8 portioner vilket betyder två omgångar med långpannan. Dock bara 4 portioner tzatziki för den går ju inte frysa.

Ungersk rotfrukts- och böngryta, 4 portioner.

Morotspastasås, 4 portioner.

Ungnspannkaka med broccoli och ädelost – skulle blivit 4 portioner men jag brände hela härligheten så där gick en hel långpanna åt skogen.

Ja, det låter inte mycket för världen men hanteringen av alla grönsaker tar en himla tid.

Nu har jag precis varit ute en timma och klippt gräsmattan med handklipparen och det betyder att jag förbrännt ytterligare 6,61 kåldolmar 🙂

Undrar just hur många det är nu? Kåldolmar alltså.

Fler kåldomar

Jo, jag har ju faktiskt simmat 1 kilometer i dag också på 35 minuter så det blir ytterligare 6,12 kåldolmar som jag förbrännt!

Inte konstigt att jag ju faktiskt i mångt och mycket också liknar i kåldolme 🙂

Herregud!

I dag har jag gått 1 timme och 15 minuter stavgång och vad lär jag av detta?

Jo, det motsvarar en förbränning på 10,34 stekta kåldolmar!

Vad tusan ska jag göra av alla kåldolmar?

Reflektion

Läser att om man stavgår i 30 minuter, medelhårt tempo, så har man förbrännt kalorier motsvarande 4,13 kåldolmar…..

OCH jag som är vegetarian! Typiskt!

Loosing my touch

– Måste handla i dag… och när tusan ska jag hinna läsa manualen för min pulsmätare???

Sms från en mycket glad tös som haft sin uppsatskonferens i dag och det har gått jättebra. Svarar att jag ringer senare då jag står i affären med sjutusen andra och slåss om dom bästa paprikorna och tomaterna.

Fy vad mycket mat det blev, undrar just hur jag ska få ordning på testdatabasen – inte ens leverantören kunde hjälpa mig. MEN jag ska nog fundera ut något till i morgon bitti. Jag får laga till all mat under helgen – ja, så får det bli.

Tidigt på Valhalla i morron och jag måtte väl för tusan hinna planera så att jag kan stavgå i morgon på hemvägen.

Så ringer min bror och säger att det är illa ställt med farsgubben. Han är på akuten och just nu diskuteras det om han ska hamna på Sahlgrenska eller Östra.

(Och – du förväntar dig att jag ska bry mig? Som han har behandlat mig under alla år!)

– OK, jag ringer i morgon så får jag veta.

– Jisses, nu kommer min kära granne för att plocka plommon och jag som pratar med Steffanie i telefon som är så glad för att hennes och klasskamratens c-uppsats gått så bra.

Jag är så stolt och det lilla stora barnet har äntligen fått en inre frid. Jag frågar mig nästan dagligen vad jag gjort för att få dessa två underbarn?

Nåja, maten kan inte ta skada av att få vänta lite med uppackningen – jag måste ju få prata lite med min bästa vän medans vi plockar plommon. Jag tänker inte berätta att jag har problem på jobbet utan jag tar bara glädjeämnena.

– Jo, jag pratade just med Steffanie och hon kommer nästa helg och det har gått så bra för henne gud vad stolt jag är över dessa ungar och nu har hon äntligen fått lite ro i sin själ och har du sett på dom tre Klematisarna som jag har runt Kastanjen – herregud vad fina dom är!

Det gick ju riktigt bra att simma sjuhundra i dag och ändå hinna stretcha tur att det inte är jag som har morgonmötet och i morgon öppnar simhallen en halvtimme tidigare så då hinner jag kilometern plus riktigt lång stretchning.

Såja, nu var maten inplockad, jeeezus…det kommer att ta hela helgen för mig att laga mat av allt detta!

Stavarna…vad tusan står dom nu då? Och ryggsäcken blir packad. Kollar batterierna till den bärbara CD:n – helvete (!) alla 8 är slut. In och jagar efter laddaren i kameraväskan. Phew, som tur är hinner jag ladda minst 4 batterier till i morgon.

Packar lämpliga kläder för stavgång på vägen hem – men för helvete, hur ska du hinna det du måste ju titta till farsgubben på sjukhuset vilket det nu blir. Jamen vadå, det är ju fredag och det spelar väl ingen roll om jag kommer hem sent! Nä så får det bli.

Ska jag skriva dagbok i dag? Jo, men gör det för det är ganska bra att få skriva av sig då och då och under tiden du skriver kan du fundera på hur du ska lösa problemen med testmiljön. Vi måste ha den i morgon för nu kan vi inte vänta längre.

Jisses, jag höll ju på att glömma att jag måste ta fram kläder för kalas till i morgon. Arbetskamrat av årgång -53 (det kallar jag årgång!) fyller 50!

Uppvakting kl 12.00.

Jamen va bra…kom jag just på! Då behöver jag ju inte fixa någon lunch till mig i morgon! Ahhh, det blir ”bara” Woffes jag behöver tänka på – herregud vilken skänk från ovan.

Åhhh, vad det ska bli skönt att få svettas under stavgången hem i morgon tillsammans med Stones – jo, Stones får det bli. Jag ska spela så högt sååå att jag varken ser eller hör.

– Men du måste ju gå ner 40 kilo och det tror du kommer att fungera om du ska gå på kalas?

– Jamen jag kan väl ta bara lite. Hon är en kär arbetskamrat, tänk på det åsså är hon av samma årgång som jag, det du!

– Jojo, det har man ju hört förut!

– Vaddå?

– Tusen ursäkter till det mesta.

Jo, Woffe har skrivit i sin dagbok vilket innebär att det finns hopp o mänskligheten! (Som jag har tjatat…)