Vem skulle kunna klaga en dag som denna

Vaknade jääättetidigt och gick ut för att mörda ogräs mellan plattorna på garageinfarten. Har inte det minsta dåligt samvete att jag besprutar detta Djävulens verk, som orsakar så mycken ryggont om man ska rensa bort på traditionellt vis. Nä – på dom djävlarna med alla tänkbara medel. Maskrosor och annat sattyg som räknas till ogräs ska inte växa mellan våra trädgårdsplattor dom ska hålla till i dikesrenen utefter vägarna. PUNKT SLUT!

Sedan brottades jag med krattan en stund och fick upp allt gräs som jag klippte av igår. Ska inte orda om hur många eventuella kåldolmar som förbränns av detta 🙂

Vid middagstid, eller åtminstone vid halvelva, vaknade herr Müller till liv och önskade äta frukost. Inte mig emot – jag var så hungrig så jag kunde satt i mig en häst då!

Nåja, när Woffe dukade in efter vår frukost, som vi faktist avnjöt utomhus på framsidan i dag, så fortsatte jag med mitt krattande och däremellan hängde ut jag tvätt på torkvindan.

Började plocka av lite plommon, vi drunknar i plommon i år, då ropar Woffe ut till mig att vi borde städa.

– Menar du på rikigt, svarar jag? (Och med riktigt menas då att alla mattor ska ut och piskas och alla golv ska tvättas, alltså inte den vanlig ”kattvätten” som vi fuskar med i bland och då bara dammsuger, städar toaletter och snyggar upp lite runt omkring som syns.)

– Ja, det menar jag.

– Åhh, jag som hade hoppats att du skulle säga nej!

Alltså, det vara bara till att sätta igång men nu är det klart och det är otroligt vad nöjd och glad man kan bli av ett rent och städat hus. Sanningen att säga så kommer ju stora M-barnet hem på fredag och …. som man tjatat på dem under alla år när dom bodde hemma…bäst att inte avslöja något utan hålla masken.

Farsgubben ligger kvar på Mölndals sjukhus och vi besöker honom i morgon hade jag tänkt. I dag skulle det komma en hel drös och det är frågan om han orkar med så många. Har man 5 ungar med familj…ja då blir det ju motsvarande en hel armé som ramlar in på besök.

Resten då? Ja, den tänker jag avnjuta i soffan framför dumburken och inte göra ett skapandes grand mer än att på sin höjd klaga på de dåliga programmen.

1 kommentar tillVem skulle kunna klaga en dag som denna