Måndag är alltid måndag

Började dagen med simning som vanligt och lyckades pressa in 800 meter på samma tid som i vanliga fall 700 tar.

Kan det vara så att man börjar komma i form sakta men säkert efter semesterns slappa dagar utan minsta tecken på något som liknar konditionsträning? Eller var det bara en tillfällig topp jag hade?

Det återstår givetvis att se.

Efter jobbet åkte vi till Mölndals sjukhus och hälsade på farsgubben. Bror Conny var där också när vi anlände.

Lite irrig verkade han men bra mycket bättre än han varit.

Provsvar väntas och innan dess gör dom inte så mycket och han tror att han ska få åka hem i morgon men det tror inte jag. Han verkade trött när vi gick och hade tydligen inte sovit så bra för han hade lyckats trassla till det med droppet så personalen blev tvungna att bort det och fick sedan inte dit igen.

Svårt att hitta en åder att sticka i och var alltså utan dropp nu men det skulle komma en ”specialist” och göra ett nytt försök i kväll.

Droppet måste han ha det kunde man lätt konstatera på hur han var.

Jag hade planerat att stavgå hem efter besöket hos pappa men lade ner det då vi inte kom därifrån förrän vid 19-tiden och dessutom behövde handla lite på vägen hem.

Satsar på morgondagen i stället. Min fot är nu så bra så det känns som om jag måste passa på innan eländet kommer tillbaka.

Dagen var annars mest som vanligt, intet nytt under solen. Tog mig en runda på stan efter lunchen och växlade bland annat in resten av de slovenska pengarna, Woffe var ute och lunchade med vår gamle, och sedan några år pensionerade, arbetskamrat i dag men jag kände mig lite pressad i tid för att följa med så jag åt medhavd dito på jobbet.

1 kommentar tillMåndag är alltid måndag