Ska vi flytta till en trea?

När jag kom hem i kväll efter stavningen så stod Woffe på taket och målade skorstenen. Faktum är att den är hopplös, varje vinter åker färgen av och ligger ihopkrullad i mina rabatter.

Förra sommaren hittade han en specialfärg som nu har suttit på för test sedan förra sommaren. Men inte den heller är perfekt.

Nåja, när jag så passerat vår parkering med ömmande knä och fötter väser jag ett hej upp mot taket och Woffe kontrar med:

– Ska vi flytta till en trea?

Jag tittar länge och strängt upp på honom och säger:

– Jag hoppas att du skämtar?

– Nej, det gör jag inte. Har man målat skortstenen 10 gånger så…..

– OK, men jag flyttar inte med. Du får bo i trean själv!

Är han galen tro? Vi har ju köpt detta hus med tanke på att här kan man bo även när man blir gammal. Inga trappor och huset är fullt möjligt, med enkla medel, att handikapp- och/eller rullatoranpassa om så skulle behövas.

Tror han verkligen på fullt allvar att jag skulle ge upp min trädgård nu…många tusenlappar och mycket svett…efter det att jag äntligen fått ordning på den? 13 års slit!

Ja, han måste vara galen!

Typiskt karlar säger jag bara. Tänk om jag skulle säga så när jag klipper gräsmattan, ca 800 kvm tror jag, vilket inte räcker med tio gånger per säsong.

När han kom in efter avslutat verk sade han:

– Stora beslut ska man sova på.

– Ja, gör det du svarade jag men jag bor kvar.

– Vem ska då måla skorstenen?

– Jadu, då får jag väl ta hit en hantverkare.

– Jamen det är ju jääättedyrt!

Karlar säger jag igen!

Inget bra pass

Stavgick min sjuochenhalva hem i dag efter jobbet men det var inget bra pass i jämförelse med fredagens dito trots att jag hade Rolling Stones i lurarna 🙂

Det var tungt och jag kom inte upp i den puls jag hade förväntat mig, bara 123 i snitt medans fredagens hade 128.

Det var jobbigt för att högerknät gjorde ont som f….n och ändå hade jag stödet på. Det kändes på sätt och vis mycket jobbigare än förra för jag svettades mer. Jag var på gång att ringa Woffe på mobiltelefonen och be att få bli hämtad – men en Dahlgrenare (jag är ju faktiskt bara ingift Müller) ger inte upp så lätt. Så jag kämpade på och efter ett tag kändes det något bättre så jag fullföljde ändå.

Men tack vara att knät ömmade och fötterna likaså så kom jag alltså inte upp i någon bra puls. Hoppas på bättre pass nästa gång.

Men, jag måste säga att det är positivt att än så länge kunna traska hem i bara t-tröja och långbyxor fast klockan passerat 17 innan jag börjar gå.

Sedan skällde inte min ”Kompis” på mig i dag för han var inte ute. Min Kompis är en hund och honom passerar jag på lite mer än halva sträckan. Det roliga med Kompis är att nu när han inte sett mig på länge så skäller han varje gång jag kommer men när han vant sig så tittar han inte ens upp från sin hundkoja.

Kompis är en sådan där hund med väldigt mycket päls och han tycks vara ute jämt så jag tror inte han är inomhus ens på natten. I dag vet jag inte var han var – kanske på promenad. Jag vet förresten inte ens om han är en han! Och jag kallar honom Kompis för jag vet inte hans namn. Jag brukar i all fall alltid hälsa på honom och så säger jag att inte behöver du skällla det är ju bara jag. Då kommer han lite ur fattningen och slutar skälla några sekunder för att sedan ta full fart igen ända till jag är utom synhåll.

Bror Conny ringde i dag och berättade att pappa är flyttad till Östra sjukhuset och att dom konstaterat att det är Salmonella han har. Det var ju skönt att man kunde konstatera det och nu vet vi då också att det är detta som är anledningen till att han har njursvikt.

Jag ska ringa sjukhuset i morgon för att ta reda på om vi överhuvudtaget får besöka honom och om det i så fall krävs några speciella restriktioner kring besöket.

Om allt går enligt plan får vi väl ta vägen om farsgubben i morgon. Han är säkert förtvivlad nu eftersom han trodde att han skulle få komma hem i dag.

Jo, jag hann 800 i dag också på den futtiga simtiden. I morgon öppnar dom en halvtimme tidigare och då blir det en längre tur och längre tid för stretching efteråt – ska bli skönt.