En trevlig kväll

I GODA VÄNNERS LAG vad mer kan man begära? Vi åt och hade det trevligt i flera timmar och ett och annat glas vin slank också ner 😉

1_tillbords.jpg

Lite kaffe och tårta slank ner det också…

2_kaffeotarta.jpg

Ljuvliga blomsters fick vi…

3_ljuvigatuplpaner.jpg

4_fina.jpg

Man borde göra så här oftare 😉

Så här en stund innan

VILLE BIM ATT JAG SKULLE FOTA ”Steffanietårtan” jag gjort för i kväll. Detta trots att den redan är fotad och dokumenterat då jag gjorde den förra hösten till vår Snurpas 35-årsdag. Det är också därför jag kallar den ”Steffanietårtan”.

Men å andra sidan här kommer den på begäran igen…

5_forberedelser5.jpg

Men jag har ju förberett även annat genom att lägga upp i skålar och vispa till – såsom tre olika såser, svarta & gröna oliver, soltorkade tomater och mozarellaostar…

1_forberedelser1.jpg

…men jag har även skurit gul & röd lök samt sköljt en herrans massa salladsblad…

2_forberedelser2.jpg

…och lagt upp cocktailtomater och långskuren gurka, minimorötter, vanliga tomater och kinakål samt skurit en massa röd och gul paprika…

3__forberedelser3.jpg

…lagt upp skalen…

4_forberedelser4.jpg

Tur att jag har ett stort ”kylskåp” på minst 30 kvadratmeter så man kan förbereda sig 😉

Nu återstår bara resten, dvs, steka färsen, kycklingen och vegfärsen samt att värma tortillan när gästerna kommer…

En slirig, halkig premiär ;-)

BÖRJADE DAGEN med att ta min första trevande löpträningsrunda och då menar jag med betoning på trevande. Jag har nämligen för avsikt att baka ”Steffanie-tårtan” för i kväll och upptäckte då att fruktfatet var fullt men tyvärr inte en endaste apelsin och det var just det jag behövde, i alla fall skalet.

Så då tänkte jag att eftersom det inte blir någon gymaktivitet i dag så kunde jag ju göra två flugor på smällen genom att ta en löprunda som i slutändan leder till speceriaffären. Sagt och gjort!

Det vara bara det att min ”Hörnmossserunda” som jag planerat in (fast åt fel håll så att jag kom närmare affären på slutet) var allt annat än löpbar…det var rena rama isgatan så det blev en mycket försiktig runda. Trots det klarade jag mig igenom utan att vurpa och jag känner mig ganska så nöjd ändå. Bara det att jag fortfarande kommer ihåg hur man gör när man springer 😉

Så i slutändan blev det strax under 5 km och flåset kom i gång i alla fall tidvis där det inte var halt. Och det var första gången i livet som jag löptränartmed en kasse mat i handen 😉

Nu ska jag baka!