Tanken var...

ATT JAG SKULLE ägna dagen åt att stryka sommarkläderna och packa – i alla fall lite. Så blev det inte kan jag ju säga för när jag började rota fram lite shorts och linnen insåg jag ju att jag inte hade någon logisk placering av kläderna i strykrummets alla garderober.

När vi hade renoverat klart där så blev det som det brukar – man slänger in allt som legat kringspritt i hela huset under renoverings-tiden och tänker att – ja, det där kan jag ju justera sedan. Sedan blev ju då idag ;-)

Förutom det då så har jag varit en sväng på torget och handlat samt besökt apoteket – så spännande har alltså min dag sett ut ;-)
Och, eftersom jag avbokade all träning som var tänkt till i morse redan i går kväll, så har jag inte mött en enda människa som jag känner än mindre pratat med någon…

När Woffegubben kom hem från jobbet (det låter lite lyxigt) så hade han med sig en blomsterkvast… För att det var fredag :-)
Det passade så bra eftersom alla gamla buketter blev utslängda i går…

Snart...

SMAKAR PÅ ORDET arbetsbefriad men kan omöjligt tycka att det känns som godis precis. Det går fort nu så här på slutet av mina tjugosju år på jobbet…

En dryg vecka till och sedan är jag inte önskvärd längre – då är det över och jag vet inte om jag ska ramla ihop nu eller vänta tills jag är ensam och ingen ser mig?
Mina/våra ruskigt kloka döttrar säger ”du får kraschlanda morsan så att du kan resa dig igen”! Det är säkert helt med sanningen överensstämmande men jag vet inte om jag har nått dit ännu?

I tjugosju år har jag tagit mig till min arbetsplats, har nästan aldrig varit sjuk med undantag för operationer som jag gjort sista åren, och jag kan nog säga att varje dag har inneburit en viss spänning och förväntan! Självklart har jag haft jobbiga dagar och perioder som alla andra på sina arbetsplatser.
Det jobbiga perioderna har mest bestått av problem som inte varit lättlösta i samband med uppgraderingar och systemskiften – förtvivlade användare som inte kunnat göra sitt jobb för att vi/jag inte levererat. Men det har för det mesta löst sig inom kort ;-)

Så, nu ska jag ut på arbetsmarknaden och söka jobb! Jag har aldrig sökt ett jobb i hela mitt liv… När jag började på GP fanns det önskemål om hjälp för att det var mycket att göra då. Så min blivande chef frågade Woffegubben om han kunde ta med frugan för det behövdes arbetskraft… På den vägen har det varit sedan dess i januari 1987. Jag har aldrig skrivit ett CV!
Vad gör man och hur tänker man?

Jag har haft, vid närmare eftertanke, fantastiska år på mitt jobb! När jag började hade jag varit hemma fjorton år med barnen och hamnade helt plötsligt i något som inte bara handlade om barn, hem och öppna förskolan och skolan, dagens middag eller annat i just den sfären. Vi pratade om helt andra saker och jag fick lära mig massor om livet utanför hemmet! Jag var som en svamp och bara sög i mig – så roligt och så givande…
Jag började som textinskrivare och var sedan mycket snart med om att installera vårt första client/server-system.
Jag har aldrig haft tanken på att söka något annat jobb. Jag har vid några tillfällen blivit tillfrågad av headhuntare om att börja på andra ställen men alltid avböjt för att jag har varit så nöjd med den utveckling jag fått uppleva av min yrkeskarriär.

Och nu…
Med mina dryga sextioett levnadsår är man förmodligen inte den mest eftertraktade på just den marknaden…

Det här är min största personliga katastrof som jag genomgår – utan tvekan!

Jag har blivit tillfrågad om avtackning från min nuvarande chef, som inte känner mig över hudtaget och som är den som satt snaran kring min hals, som jag har avböjt vänligt men bestämt. Har svårt att se mig själv, med massor av vänner som är min arbetskamrater, att tacka för att jag blivit avskedad! Men eller hur!? Nej tack…
Jag hoppas att alla förstår – jag förstår att det finns ett behov från alla att ta avsked – men jag skulle inte klara det… Jag har svårt att se mig själv i en situation som jag inte behärskar och mina goda vänner och arbetskamrater ska inte heller behöva uppleva detta. Jag kan gärna tänka mig att träffas på en pilsner eller två om ett tag när jag klarar situationen – om jag nu någonsin kommer att göra det?

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater tills jag segnar ner och blir inget. Jag kommer att sakna mina tidiga morgnar när vi, som är tidiga, har pratat barn, cykling, styrketräning, löpning och barnen. När vi tagit första koppen ”finkaffe” innan det hela drar igång. Och muttrat över det som ramlat in av problem under kvällen/natten tills det är löst. Jag kommer så klart att sakna alla luncher vi intagit tillsammans där man med viss beundran diskuterat vad som finns i lådorna ;-) Jag ser ingen som helst anledning att ens äta lunch i min ensamhet!
Jag kommer att sakna precis allting!

Nåja, jag vet att jag inte är ensam om just den här katastrofen men just nu skiter jag i det och tycker bara synd om mig själv…eller ja, nästan. Vi är minst två på avdelningen som ska gå igenom den här persen så jag delar min ömkan med honom. Han är dessutom en av mina ”morgonpratare” som jag diskuterat cykel och motion med så saknaden kommer att bli extra stor!

Så om någon skulle ställa frågan nu så är livet ett rent helvete! Jag vet inte ens om jag kommer att överleva?
Men vem skulle fråga?

Vilodag...

JODÅ JAG avbokade dagens gympass, Indoorwalking och Spinning, till förmån för vila av den gamla trötta kroppen ;-)

Och det vore en grov överdrift att förneka vilan – jag sov till 10.30 som ett barn ;-) Så, efter spikmatta blev det egentlig uppstigning först 11.00! Men jag förklarade för mig själv att det var OK bara det inte blev en vana.

Vakna ja, fast man hade ju mest lust att lägga sig igen vid en blick ut…

…och somna om. Snö! Vad i hela friden ska vi ha det till nu? Julen är ju förbi!

Well, jag hade ju lite att göra – så det vara bara att sätta igång med Ärtbullarna som ska bli mellanmål till lille knodden nästa helg.

Under tiden som dom jäser ansar jag palmen en aning som tydligen inte trivs med att vara placerad inomhus – och det hjälper föga att jag säger att vi helst också hade häckat i pensionärskuvösen…

Å anra sidan blir det plötsligt lite luft i allrummet – så inget ont utan något gott ;-)

Sedan återvänder jag till Malmö och penslar bullarna med vispat ägg…

Och här och nu önskar jag att jag kunde förmedla den helt underbara doft som uppstod då bullarna gräddades…

Att dom smakade ljuvligt behöver väl knappast påpekas…

Och, man får säga vad man vill om Kung Bore, men han tar sitt jobb på allvar ;-(

När jag ändå hade byxorna nere, eller ugnen i gång, så satte jag några limpdegar. Vilket innebar att jag fick fix dagens middag i garaget??

Ja, det är ju så att jag behövde micron för att värma middagen men eftersom vi har micron integrerad i ”vanliga ugnen” så…
Fick jag helt enkelt ta mig ut i garaget där vi en ”lös” micro…

…för att värma upp dagens middag som då bestod av fläskfilé med blomkålsris med spenat, svamp och fetaosttärningar. Samt skuren tomat som Woffgubben ordnade helt på egen hand ;-)

Och Kung Bore gav inte upp – jag blev tvungen att trampa ut till soptunnan och minsann…Ingen hade skottat gången…

…och nu fyra, visserligen lågprofil, limpor och tjugo ärtbullar senare…

Stänger Gelas Kök för i dag…

I morgon blir det spinning i alperna – vilodagen är till ända med undantag för att jag ska njuta av kvällen i fåtöljen ;-)

Jag vill, till mina läsare, tacka för all uppmuntran angående mina tidigare inlägg! Och det gäller även dem som försöker övertyga mig om att jag tränar för mycket ;-)
Jag tar till mig alla åsikter men ger mig själv bestämmanderätt i slutändan ;-)

Ännu en måndag till ända

JAG HADE SVÅRT FÖR ATT SOMNA i går kväll och låg länge och snurrade som en fläkt innan jag slutligen domnade till. Trots det gick det relativt (allt är ju relativt) bra att komma upp i morse och vi kom i skaplig tid till simhallen. Det blev den vanliga 700:aden som alltid på dagar när dom inte öppnar förrän 07.00. Sedan blev det förstås powerwalk till jobbet.

Min rygg smärtar – jag vete tusan var det kan vara? Men det är väl bara att kämpa på.

Jag har en misstanke på att det vara den ”andra” crosstrainern…Vi har nämligen två nya på gymmet, eller ja nya och nya, men dom funkar lite annorlunda än dom ”gamla” och kan ställas in på olika sätt. Jag körde ganska hårt på en av dessa förra veckan och som ett brev på posten dagen efter fick jag problem med ryggen.

På gymmet i kväll blev det styrkepass, något stympat då jag hoppade över övningar som gjorde ont i ryggen, med tillhörande uppvärmning och lite motion efter. Det blev dock ingen powewalk hem från gymmet då förnuftet sa ifrån att det inte är lämpligt att gå 6,1 km med ganska tung rygga. Jag kände det redan i dag på lunchen när jag tog en rask powerwalk. Lite synd är det för jag vill ju gärna passa på så länge det går med väder och vind.

Men man kan ju inte få allt!

Så Woffegubben fick hämta mig…

I bland undrar jag

HUR JAG SKULLE BLI…

Continue reading I bland undrar jag

Xtravaganza femte dagen

JAG BARA UNDRAR ALLTSÅ

Continue reading Xtravaganza femte dagen

Xtravaganza fjärde dagen

FY FÖR DEN LEDE vad hungrig jag är…

Continue reading Xtravaganza fjärde dagen

Xtravaganza tredje dagen

DET ÄR NOG INTE MIN DAG I DAG…

Continue reading Xtravaganza tredje dagen

Xtravganza andra dagen

OM JAG SADE ATT DET GÅR SOM EN DANS så skulle jag överdriva kraftigt och ingen skulle väl tro mig heller.

Continue reading Xtravganza andra dagen

xtravaganza första dagen

JAG BÖRJADE DAGEN MED ATT att sätta mig alldeles ensam på ”farstukvisten”.

Continue reading xtravaganza första dagen