Till sist

FICK JAG ÄNDAN ur vagnen eller rättare sagt fåtöljen! Det regnade visserligen inte i dag men det var grått som attan och bara någon enstaka plusgrad så jag hade gärna suttit kvar i fåtöljen och det var givetvis därför jag drog på det in i det sista.

Men till slut hamnade jag i cykelsadeln med transport till på mitt fantastiska gym. Jag bestämde mig i går, i samråd med sjukgymnast Åsa på Spine Center att utför rehaben på gymmet för då kunde jag även få lite konditionsträning och kanske vidga vyerna lite utanför rehabprogrammet ;-)

Nä, det var ingen angenäm cykeltur men praktiskt att inte behöva passa busstider ;-)

Jag körde det nya programmet av rehaben jag fick i går samt lite stretch för jag fick lite klagomål på stelhet ;-)

Jag kan inte påstå, för då skulle jag ljuga som en häst travar, att det ”nya” rehabprogrammet är kul det heller. Får se hur länge jag står ut ;-)

Med tanke på att Åsa, sjukgymnasten, tyckte att jag var stel så gick jag in i båxen och körde lite triggerpointrulle. Åhh, vad jag saknar den! Inte rullen alltså utan boxen!

Lite crosstrainer efter det så jag fick lite konditionsträning också ;-)

Sedan, efter dusch och lite mellanmål var det bara att ”kasta” sig på hojjen och åka hem igen…

Innan jag fullkomligt och bokstavlig talat dog i fåtöljen där hemma njöt jag lite av det som faktiskt är på G i trädgården…

Notera min fina tuva av Vitsippa under det lilla Japanska Körsbärsträdet ;-)

Hela dagen

HAR GÅTT TILL att transportera mig fram och åter i dag! Först tog jag buss och buss för att ta mig till Västra Frölunda och Spinal Center. Jag hade tid hos sjukgymnast där och det går ju lite tid när man reser t o r från Gråbo

Nåväl, det var trevligt att få träffa Åsa som är den sjukgymnast som har hand om mig ;-) Hon hade full förståelse när jag klagade över det tråkiga rehabprogrammet jag kört dessa första tre veckor…
I dag fick jag lite nya övningar och hon tror att när vi träffas igen om cirka tre veckor är jag ”mogen” för att återuppta min ”vanliga” träning – sakta men säkert då förstås.

När jag väl kom hem igen var det engentligen bara för att vända i dörren men den här gången blev det biltransport. Husvagnen var nämligen färdigservad så jag hämtade upp Woffegubben vid centralen så åkte vi gemensamt ut till Mölndal för att hämta den.

Vi körde husvagnen direkt till sommarparkeringen eftersom det blir trångt att ha den hemma på vår parkering nu när vi håller på med trädgården. Den tar nämligen så stor plats så det blir omöjligt att komma förbi med skottkärra eller gräsklippare…
Men det är ju ingen brådska – vi ska ju inte ut än på ett tag så vi får helt enkelt packa den för sommarens bravader vid ett senare tillfälle.

Ja, det var min fantastiska dag! Å andra sidan har det pissregnat i stort sett hela dagen så det hade nog inte blivit så mycket annat ändå ;-)

Tolv timmar

HAR JAG SOVIT i natt! Ryggen var inget vidare i går och det var svårt att sitta samt att jag kände mig trött så jag gick till sängs redan innan 20.00. Somnade på stört, läste inte ens, och vaknade 08.00 i morse…

Ryggen var faktiskt inget vidare i dag heller så jag lät trädgården vila i dag – och jag med ;-)

Det fick helt enkelt bli en cykeltur som rehab istället…

Jag körde ur kommunen…

Och visserligen tillbaka sedan…

Det blev en skön tur med lite motvind men ändå…

Lite bättre ställning för ryggen i alla fall ;-)

Fattar inte varför

JAG INTE BARA sätter mig ner och väntar tills anfallet går över…? Det här med att fixa trädgårdenanfallet? Jag vet ju att det går över när ogräset växer mig över huvudet och när alla nya växter antingen dör eller, precis som ogräset, växer mig över huvudet…

Nåja, jag började ju faktiskt dagen med att besöka vår Närhälsa i Gråbo för att avlägsna bandageringen på operationsärret och fick till fullo godkänt ;-) Det hade läkt precis som det förväntats två veckor efter op…

Väl hemma igen så gick resten av dagen till trädgårdsarbete där jag egentligen ifrågasätter vad i hela friden jag håller på med??
Har planterat följande:
Tre Dahlia Willie Willie
Trettio Gladioluser
Nio Eucomis Elite
Nio Cyclamen Elite
Tre Pioner…

Jag vet ju att jag kommer att njuta av det arbetet senare men man får väl gnälla lite så det inte verkar för angeläget ;-)

Redan nu, i dag, är det växter som blommar…

Även inomhus finns det överraskningar – den första gulingen t ex…

Vattnade härligheten som blivit planterade i dag och i går…

Konstaterade förresten i dag på väg till Närhälsan att vi kan vi med i lilla Gråbo…

Gissa vem

SOM RINGDE PÅ dörren? Jo, det var blomsterbudet…

En helt underbart ljuvlig bukett från mina kära aretskamrater…

Kunde faktiskt inte hålla undan tårarna – glädjetårar då förstås ;-)

Rehab i dag fick bli trädgårdsarbete – det är svårt att välja bort så länge vädret är så trädgårdsvänligt ;-)
Förutom att rensa ogräs, fortfarande det jag inte iddes ta omhand i höstas, så har jag planterat lite nytt.
En Hängsälg…

En Prydnadsapel som efter blomning ger gula bär. Hoppas fåglarna tycker om dem…

Förutom det så blev det två Japanska körsbär, en med rosa blommor och en med vita…

Det var vad ryggen orkade i dag ;-) Men jag fick fram utomhuskrukorna också och i den ena får den här lustigt arrangerade Sälgen husera…

I morgon är det två veckor sedan operation och då ska jag bli ”avplåstrad”. Nu ska operationssåret alltså vara så läkt så att det ska vara utan förband. Det blir besök hos distriktsköterskan på Närhälsan i Gråbo.

Hur mår jag då så här två veckor efter? Jo, ryggen gör ont fortfarande. Har svårt att sitta. Ligga går bättre för då kan jag ligga på sidan. Och vänsterfotens tår, stortån och den nästkommande är fortfarande ”borta” Det tycker jag är lite konstigt eftersom jag fick ”tillbaka” högerfoten redan dagen efter operation.

Nåväl, vi får hoppas att det är normalt. Jag håller på så mycket som ryggen tillåter och det är precis så jag ska göra enligt expertisen. Det blev ju ganska lång promenad i går så det kanske är en del av orsaken till ondan i dag ;-)

Attans tråkigt väder

DET BÖRJADE LITE hängigt här i dag…

Dåligt väder, regnigt och grått. Det såg inte ut som om det skulle lätta heller för himlen var verkligen jämngrå!

Nåja, jag fick ta mig i kragen och fixa min frukostomelett…

Sedan roade jag mig några timmar i stykrummet – vilket i och för sig är trevligt nu när det är så fint där ;-)

När det var gjort så satte jag mig faktiskt vid dumburken där jag tittade på Modern Family och intog lunch. Allt i väntan på att vädret skulle bli bättre men innan gjorde jag min rehabgymnastik – så infernalisk tråkig…

Och plötsligt händer det…det slutade att regna och jag hastade i väg på dagens rehabpromenad i hopp om att regnet nu var över för i dag ;-)

Lite längre varje dag var det ja…

Jag får ju cykla också förutom att gå promenader – men det är ju inte heller kul om det är skitväder. Så nu hoppas jag på riktigt fint vårväder för små korta cykelturer – kanske rent av med fika med ;-)

I dag har varit en bra dag värkmässigt. Har inte behövt ta hela ransonen med smärtstillande och det är ju ett gott tecken. Förbandet sitter också kvar så jag har inte haft något att oroa mig för i dag ;-)

Oroligt

I GÅR KVÄLL när jag duschade så ramlade hela härligheten av på operationssåret! Av någon anledning oroade jag mig så nattsömnen blev inte vad den borde blivit. Jag kände visserligen att det ”kändes” bra och Woffegubben som också inspekterade sa att det såg fint ut.

Eftersom jag inte kunde sova hade jag ju all tid i världen att oroa mig ;-) När klockan slog åtta ringde jag till Gråbo Närhälsa och fick tid hos sköterskan redan på stört så att hon kunde inspektera och lägga om såret på nytt. Egentligen inget alls att oroa sig för – även sköterskan sa att det såg fint ut…

När jag kom hem igen bar det av mot Borås Lasarett… Woffegubben hade tid för kolla av stora kroppspulsådern…

På väg till Borås ringde man från Spine Center och ville boka tid hos sjukgymnasten… Jag säger det igen med risk för att vara tjatig men vilken underbar klinik!

Woffegubben blev godkänd så jag fick med honom hem igen ;-)

I dag har jag haft ont i ryggen i princip hela dagen… Svårt att sitta och lite molande värk hela tiden. Jag beslöt därav att ta det lugnt. Ingen rehabträning och ingen rehabpromenad – vilket antagligen var ett fullkomligt felaktigt beslut men så blev det ;-(

Det enda vettiga jag gjort i dag var att förnya tulpanfloran här hemma. Nu är det nog sista veckan som jag ”högsatsar” på trivsel med tulpisar…
Snart är det vår och man kan njuta av gratis hägring i trädgården ;-) Jag brukar lägga en mindre förmögenhet varje ”förvår” på just tulpaner och jag njuter till fullo och tycker att det är värt priset ;-)

Tjugo vita…

Tjugo röda papegojisar…

Och sist men inte minst… Tjugo gulvita…

Tulpanerna sedan förra veckan, porterades till köket ;-)

I morgon blir det garanterat en bättre dag ;-)

Lite längre varje dag

JAG VAKNAR TIDIGT och somnar oftast inte om… När jag upptäckte att det varit nattfrost och fortfarande minus ute gjorde jag slag i saken! Det blev avfrostning av två och en halv frys ;-) En frysbox, ett frysskåp samt en liten frys ovan ett kyl…

Matvarorna fick husera bäst dom ville på parkeringsuppfarten…

…i solgasset ;-)

Nåja, det gick bra – jag frostade av snabbt och in med matvarorna igen så ingen skada var skedd! Himla skönt att få detta gjort då det var av nöden tvunget som man säger när isen går en över huvudet ;-) Eller hur det nu var?

Jag segade länge innan jag gav mig av på dagens rehabpromenad. Solen försvann såklart och jag stod i köket, väl skyddad från vind och kyla, innan jag tog mig i kragen…

Jodå, den fanns däruppe men vägrade titta fram…

Jag upptäckte en del övergivet i dag, t ex den här övergivna kojan i skogen…

I dag försökte jag mig på lite terräng. Det vill säga lite upp och ner inför Vättlefjällsvandringen som är bara om en dryg månad och jag vete tusan om jag kommer att klara den?

Men underlaget var mjukt och fint eftersom jag höll till i sandgropen…

Just i dag saknade jag Leon extra mycket för han hade kunnat förklara vad alla konstiga fordon gör där i sandgropen…

Och apropå övergivet…

Det blir lite längre varje dag. I dag med råge ;-)

Och Dagens kan jag tänka mig stämmer in på fleraalet arbetsgivare ;-)

Utomgårdingar

DET BLIR LÅNGA dagar när man ”går hemma”. Är ju inte riktigt van vid detta då det är heltidsjobb som styr vardagarna annars.
Och ingen liten Leon fanns till hands heller eftersom dom drog vidare till Malmö i går eftermiddag.

Jag funderade faktiskt på att sätta mig en stund vid TV-apparaten men något tar emot – förmodligen dåligt samvete ;-)

Nåväl, jag hade ett helt annat dåligt samvete att ta hand om i dag… Rehabgymnastiken blev inte av över helgen när vi hade huset fullt av glädje men jag tror i och för sig att det blev lite naturligt träning ändå med Leon ;-) Och vi tog ju faktiskt promenad på lördagen i Alingsås när vi var där och shoppade och i går tog vi en runda runt kvarteret. Bättre än inget alls!

I dag hade jag dock inga barnbarn eller gäster att skylla på så det vara bara att köra igång. Det blev först en frukostomelett i min ensamhet…

Därefter rehabträningen…

På förmiddagen var solen lite lynnig och försvann då och då under moln men molnen drog i väg så småningom så jag gav mig at på en liten rehabpromenad. Satsade på en Hörnmosserunda och tänkte att blir det för jobbigt så får jag väl vända – värre än så är det väl inte!

Tur att det inte stod Varning…

Nu får man näst intill vara blind om man ska missa alla ”vårtecken” – här är två i samma bild… En navkapsel som ”Det som göms i snö kommer up i tö” och skugga. Så goda vårtecken som något ;-)

Tussilago är ett klassiskt vårtecken och lika älskat varje gång…

Jag genade genom skogen för att få lite blandad terräng…

På något sätt kan man se vårens tecken även i en leråker…

Och dom här ”rymlingarna” träffade jag på utomgårds…

Lite längre för varje dag står det i rekommendationerna som man ska följa efter operationen. I dag blev det 4 km och det är det längsta hittills ;-)

En härlig promenad som gav lite mersmak om uteliv så när jag kom hem krafsade jag runt i några rabatter och fick avlägsnat lite ogräs ;-)
Därefter åt jag faktiskt lunch på Utanförskapet njutandes av solen ;-)

Det blir utan tvekan bättre och bättre men jag inser att jag får räkna med att det tar tid. När jag stiger upp ur sängen är jag lite som Bambi på hal is – det tar en stund innan jag blir stabil i benen. Men jag håller mig stadigt i dörrkarmen några sekunder sedan är det bara att vandra iväg som om inget hänt. Jag har lite ont i ryggen – vilket är nytt ;-) Trots att det är ryggen som varit problemet är det ju benen som har ställt till problemen… Men, jag kände ju redan dagen efter operation förbättringar och dessa fortsätter. Min vänsterfot är nog snart ”tillbaka” och jag har inte alls samma problem med benen som innan operationen. Jag vet ju att man kan känna av förbättringar så långt som ett år efter op. så det här får vi inte ha för bråttom om det inte kommer första veckan ;-)

Nu är klockan snart 18.41 och det är inte mörkt ännu ;-)

Gissa vem som kom

TILL KVÄLLSMAT IGÅR och med en bruten arm? Jodå, vår lille knodd hade ramlat så illa på förskolan så han hade brutit sin vänsterarm… Det blev en jobbig natt för både unge herrn med ont i bruten arm och den ömma modern. Så vi tog morgonpasset jag och Leon med förhoppningen att mamma Steffanie skulle få sova ikapp lite. Pappa Peter var redan iväg på arbete så vi tog det lite lugnt Leon och jag med lite lek…

Lite iPad…

Och lite TV som alltid går hem ;-) Allt i den ömma moderns blus som var det enda som gick att få över den gipsade armen…

Trots situationen så var den unge herrn vid gott mod och följde med morfar ut när vi inväntade att hela klanen skulle bli klara för avfärd mot Alingsås ;-) Vad gör väl det att man bara får in en arm i jackan?…

I Alingsås upptäckte Leon först av allt en rulltrappa som han och morfar åkte upp och ned i ungefär femhundra gånger ;-)

Vad gör väl det bara gossebarnet glömmer sina smärtor i armen? Och jag tror att morfar tyckte det var lika kul som Leon ;-)

Det blev så klart en fika när vi nu ändå var i huvudstaden för just kaféer. Där fick vi också tid att beundra dagens present från de ömma föräldrarna för att Leon varit så duktig på sjukhuset vid gipsning av armen…

Det fanns en fin balkong där som man kunde titta ut på gågatan så det gjorde vi förstås ;-)

Allt roligt har dock ett slut…så när vi uträttat alla ärenden, vilket t ex var att hitta lite större kläder som gossebarnet kan få plats med sin gipsade arm i, så var det dags att dra sig hem till Gråbo igen…

Väl hemma igen så snek vi till oss lite altanhäng i gassande sol…

PS. Jag har inte haft så ont i dag som jag hade i går i ryggen. Om det beror på att det går framåt eller närvaro av det käraste vi har, alltså Leon, är svårt att säga ;-) Men det har varit mycket mindre smärta i dag och jag har inte haft tid för någon rehabträning om man nu undantager rehabpromenad ;-)