Avtackning

MÅLET FÖR DAGEN var att ta sig staden och promenera över ”broa” för att avtacka vår fantastiske kassör i Ledarna, sedan Jesus gick i kortbyxor, och sedan tillbaka för att åka buss hem.

Men innan dess hann jag med lite krafsande i trädgården. Lunch hann jag också med innan det var dags att ge sig av till bussen.

Jag hade redan innan bestämt att dagens rehab fick bli promenaden över bron genom ringön till tryckeriet i Backa…

Och om sanningen ska fram så visar även Ringön fram sina vårtecken…

Det är ta mig tusan ett under att något från växtriket överlever i det här avgashelvetet men det gäller kanske bara att ta sig upp till ljuset…

I tryckeriet känner jag iag mig alltid väl omhändertagen och så även i dag vid avtackning av vår kassör i Ledarna sedan urminnes tider ;-)

Så klart med fina tal både från V-TAB och vårt fack. Till kaffet serverades det tårta…

Sorgligt att vår trogne kassör inte är med oss längre men jag hoppas att han får en bra tid som fritidsforskare ;-)

Ja, sedan var det ju bara att traska samma väg hem, dvs över broa…

En fin dag och för alldel lite sorglig…

När jag kom hem blev det en timma trädgård och dagens rehab med näst intill en mil promenad är i mål…

Vågar knappt säga det

MEN DET VAR banne mig perfekt väder i dag igen fast det var utlovat försämring på väderfronten. Kände mig trots det fina vädret lite seg i morse ända tills jag kom på att det hade tidsomställningen att göra ;-)

Tog det lite lugnt och gick länge och skrotade innan jag kom mig för att gå och röja i trädgården. Bland annat skannade jag av resor till något varmare ställe i höst där Leon och den ömma moderna vill följa med. Då ska det förstås i första hand passa för Leon så jag kikade efter barnvänliga hotell med all inclusive. Nåja, vi får se…

Jag började rensa ”dagens” rabatt men kände att ryggen ville något annat så jag släppte taget om trädgårdsredskapen och grabbade med mig Woffegubben i farten och drog iväg till Handelsträdgården. Jag behövde jord för att komplettera i rababatterna.

Det blev lite nya växter också, bland annat blev Woffe förälskad i en, i mitt tycke, lite exotisk vintergrön barris…

I dag blev det också premiär för middag i pensionärskuvösen ;-)

Vad som hände efter det visste jag redan innan ;-)

Dock inte så länge – hans växt skulle ju i jorden…

Och medan jag pysslade lite i trädgården så röjde Woffe undan i kuvösen, satte ut möblerna på utanförskapet och ljugarbänken på framsidan…

Så om vädergubbarna har fel i morgon också så vet jag var jag ska inmundiga frukosten ;-)

När det började skymma gav jag upp för i dag…

Får helt enkelt fortsätta i morgon…

När vi ändå var i farten i dag så passade jag på att titta in i cykelaffären för att köpa SPD-clips. Dessa satte Woffegubben på plats så jag får försöka hinna testa i morgon om det blev bra ;-)

Så där så det hoppar och far

ATT VAKNA TILL fullt gassande sol ställer krav på mänskligheten ;-) I alla fall när det känns som om den lynnigt nog inte har bestämt sig för att stanna mer än någon dag i taget. DÅ gäller det att passa på!

När jag frukosterat och, märk väl, gjort rehabövningarna (som jag så snillrikt undviker så länge jag kan för att det är så jättetråkigt) var det fortfarande förmiddag. Därtill hade jag dessutom duschat och klätt mig. Jag tycks få ”dåliga” vanor när jag är hemma och inte har bråttom till något! Nåja, jag tittade i alla fall inte på ”några” avsnitt Modern Family utan gav mig av ut i trädgården som inte på långa vägar är grundmanikyrerad ännu… Jag orkar inte så länge i taget när det gäller rensning av ogräs för det tar ganska styggt på ryggen men…en rabatt om dagen är hälsolagen ;-)

Resten av dagen, hade jag bestämt, skulle gå till rehab… Rehab för själen och rehab för tillfrisknande. Mina cykelkompisar skulle ut på tur i dag och jag var sugen att hänga på men fegade ur i sista stund då jag känner mig osäker på om jag klarar det ännu ;-)
Det innebar ju dock inte att cykling var struket. Nädå, jag tog mig, cykelledes, ner till Säveåns naturreservat och fick på köpet rehab för själen också…

Jag gör mycket vatten i bäcken
Så där så det hoppar och far

Jag gör så att blommorna blommar

Steg för steg njuter jag och tar mig sakta men säkert till ”vändplatsen”…

Så ini vassen vackert…

Det blir en liten sittfika innan hemfärd…

Cyklar en annan väg hem, över Floda, och möter dessa glada rullar på vägen ;-)

Bättre sent än aldrig

I DAG SNACKAR VI blå himmel igen ;-) Så det blev till min stora glädje en dag i trädgåren…

Inga stordåd eller så men två rabatter blev i alla fall befriad från den ogräshärd jag inte iddes ta om hand i höstas ;-) Sedan klippte jag gräset! Det har aldrig hänt förut att första klipp sker i mars!! Jag har som tradition, och nu snackar vi i åratal, att klippa samma söndag vi går Vättlefjällsvandringen och då pratar vi första helgen i maj…
Men gräset har faktiskt växt hela vintern och var bedrövligt långt nu. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle se ut om jag skulle väntat till första helgen i maj. Då hade jag nog fått skaffa lie ;-)

Självklart fick jag ont i ryggen efter detta – men det hade jag även fått utan att vara relativt nyopererad. Så det fick bli dagens rehab, tre timmar i trädgården med knäböj och annat som krävs ;-) Lite vila innan jag var fit for fight igen.

Tog bara en mycket kort promenad till affären, det blir inte ens två kilometer…

I det här huset blev det inga våfflor i början på veckan när våffeldagen var! Den som väntade på det här blev besviken. Men vi tog igen det i dag ;-) Bättre sent än aldrig…

Och som sagt – i dag kunde man kan konstatera att det var vår igen…

Attans tråkigt väder

DET BÖRJADE LITE hängigt här i dag…

Dåligt väder, regnigt och grått. Det såg inte ut som om det skulle lätta heller för himlen var verkligen jämngrå!

Nåja, jag fick ta mig i kragen och fixa min frukostomelett…

Sedan roade jag mig några timmar i stykrummet – vilket i och för sig är trevligt nu när det är så fint där ;-)

När det var gjort så satte jag mig faktiskt vid dumburken där jag tittade på Modern Family och intog lunch. Allt i väntan på att vädret skulle bli bättre men innan gjorde jag min rehabgymnastik – så infernalisk tråkig…

Och plötsligt händer det…det slutade att regna och jag hastade i väg på dagens rehabpromenad i hopp om att regnet nu var över för i dag ;-)

Lite längre varje dag var det ja…

Jag får ju cykla också förutom att gå promenader – men det är ju inte heller kul om det är skitväder. Så nu hoppas jag på riktigt fint vårväder för små korta cykelturer – kanske rent av med fika med ;-)

I dag har varit en bra dag värkmässigt. Har inte behövt ta hela ransonen med smärtstillande och det är ju ett gott tecken. Förbandet sitter också kvar så jag har inte haft något att oroa mig för i dag ;-)

Oroligt

I GÅR KVÄLL när jag duschade så ramlade hela härligheten av på operationssåret! Av någon anledning oroade jag mig så nattsömnen blev inte vad den borde blivit. Jag kände visserligen att det ”kändes” bra och Woffegubben som också inspekterade sa att det såg fint ut.

Eftersom jag inte kunde sova hade jag ju all tid i världen att oroa mig ;-) När klockan slog åtta ringde jag till Gråbo Närhälsa och fick tid hos sköterskan redan på stört så att hon kunde inspektera och lägga om såret på nytt. Egentligen inget alls att oroa sig för – även sköterskan sa att det såg fint ut…

När jag kom hem igen bar det av mot Borås Lasarett… Woffegubben hade tid för kolla av stora kroppspulsådern…

På väg till Borås ringde man från Spine Center och ville boka tid hos sjukgymnasten… Jag säger det igen med risk för att vara tjatig men vilken underbar klinik!

Woffegubben blev godkänd så jag fick med honom hem igen ;-)

I dag har jag haft ont i ryggen i princip hela dagen… Svårt att sitta och lite molande värk hela tiden. Jag beslöt därav att ta det lugnt. Ingen rehabträning och ingen rehabpromenad – vilket antagligen var ett fullkomligt felaktigt beslut men så blev det ;-(

Det enda vettiga jag gjort i dag var att förnya tulpanfloran här hemma. Nu är det nog sista veckan som jag ”högsatsar” på trivsel med tulpisar…
Snart är det vår och man kan njuta av gratis hägring i trädgården ;-) Jag brukar lägga en mindre förmögenhet varje ”förvår” på just tulpaner och jag njuter till fullo och tycker att det är värt priset ;-)

Tjugo vita…

Tjugo röda papegojisar…

Och sist men inte minst… Tjugo gulvita…

Tulpanerna sedan förra veckan, porterades till köket ;-)

I morgon blir det garanterat en bättre dag ;-)

Lite längre varje dag

JAG VAKNAR TIDIGT och somnar oftast inte om… När jag upptäckte att det varit nattfrost och fortfarande minus ute gjorde jag slag i saken! Det blev avfrostning av två och en halv frys ;-) En frysbox, ett frysskåp samt en liten frys ovan ett kyl…

Matvarorna fick husera bäst dom ville på parkeringsuppfarten…

…i solgasset ;-)

Nåja, det gick bra – jag frostade av snabbt och in med matvarorna igen så ingen skada var skedd! Himla skönt att få detta gjort då det var av nöden tvunget som man säger när isen går en över huvudet ;-) Eller hur det nu var?

Jag segade länge innan jag gav mig av på dagens rehabpromenad. Solen försvann såklart och jag stod i köket, väl skyddad från vind och kyla, innan jag tog mig i kragen…

Jodå, den fanns däruppe men vägrade titta fram…

Jag upptäckte en del övergivet i dag, t ex den här övergivna kojan i skogen…

I dag försökte jag mig på lite terräng. Det vill säga lite upp och ner inför Vättlefjällsvandringen som är bara om en dryg månad och jag vete tusan om jag kommer att klara den?

Men underlaget var mjukt och fint eftersom jag höll till i sandgropen…

Just i dag saknade jag Leon extra mycket för han hade kunnat förklara vad alla konstiga fordon gör där i sandgropen…

Och apropå övergivet…

Det blir lite längre varje dag. I dag med råge ;-)

Och Dagens kan jag tänka mig stämmer in på fleraalet arbetsgivare ;-)

Utomgårdingar

DET BLIR LÅNGA dagar när man ”går hemma”. Är ju inte riktigt van vid detta då det är heltidsjobb som styr vardagarna annars.
Och ingen liten Leon fanns till hands heller eftersom dom drog vidare till Malmö i går eftermiddag.

Jag funderade faktiskt på att sätta mig en stund vid TV-apparaten men något tar emot – förmodligen dåligt samvete ;-)

Nåväl, jag hade ett helt annat dåligt samvete att ta hand om i dag… Rehabgymnastiken blev inte av över helgen när vi hade huset fullt av glädje men jag tror i och för sig att det blev lite naturligt träning ändå med Leon ;-) Och vi tog ju faktiskt promenad på lördagen i Alingsås när vi var där och shoppade och i går tog vi en runda runt kvarteret. Bättre än inget alls!

I dag hade jag dock inga barnbarn eller gäster att skylla på så det vara bara att köra igång. Det blev först en frukostomelett i min ensamhet…

Därefter rehabträningen…

På förmiddagen var solen lite lynnig och försvann då och då under moln men molnen drog i väg så småningom så jag gav mig at på en liten rehabpromenad. Satsade på en Hörnmosserunda och tänkte att blir det för jobbigt så får jag väl vända – värre än så är det väl inte!

Tur att det inte stod Varning…

Nu får man näst intill vara blind om man ska missa alla ”vårtecken” – här är två i samma bild… En navkapsel som ”Det som göms i snö kommer up i tö” och skugga. Så goda vårtecken som något ;-)

Tussilago är ett klassiskt vårtecken och lika älskat varje gång…

Jag genade genom skogen för att få lite blandad terräng…

På något sätt kan man se vårens tecken även i en leråker…

Och dom här ”rymlingarna” träffade jag på utomgårds…

Lite längre för varje dag står det i rekommendationerna som man ska följa efter operationen. I dag blev det 4 km och det är det längsta hittills ;-)

En härlig promenad som gav lite mersmak om uteliv så när jag kom hem krafsade jag runt i några rabatter och fick avlägsnat lite ogräs ;-)
Därefter åt jag faktiskt lunch på Utanförskapet njutandes av solen ;-)

Det blir utan tvekan bättre och bättre men jag inser att jag får räkna med att det tar tid. När jag stiger upp ur sängen är jag lite som Bambi på hal is – det tar en stund innan jag blir stabil i benen. Men jag håller mig stadigt i dörrkarmen några sekunder sedan är det bara att vandra iväg som om inget hänt. Jag har lite ont i ryggen – vilket är nytt ;-) Trots att det är ryggen som varit problemet är det ju benen som har ställt till problemen… Men, jag kände ju redan dagen efter operation förbättringar och dessa fortsätter. Min vänsterfot är nog snart ”tillbaka” och jag har inte alls samma problem med benen som innan operationen. Jag vet ju att man kan känna av förbättringar så långt som ett år efter op. så det här får vi inte ha för bråttom om det inte kommer första veckan ;-)

Nu är klockan snart 18.41 och det är inte mörkt ännu ;-)

Tyst och öde...

ÄR DET MÜLLERSKA hemmet då Knodden är på väg till Malmö med sina ömma föräldrar… Han har verkligen livat upp oss och givit huset liv och rörelse trots sin brutna arm ;-) Det får oss utan tvekan att inse vad som är viktigt i livet ;-)

Jag och Leon tog morgonpasset i dag också. Det är så mysigt när han kommer in i vårt sovrum, kryper upp i sängen och ligger stilla exakt fyra sekunder innan han undrar om vi verkligen inte ska stiga upp och leka lite ;-)

I morse ville han ha sin dator…Jodå, han har en egen dator här i Gråbo men den laddar förstås ur mellan besöken så vi fick låta den stå ett tag innan det fanns liv i den ;-)

Men, det fanns ju annat att ägna sig åt under tiden datorskrället laddade på…

Så småningom lyckades vi lura upp resten av familjen till frukost och efter det fick morfar agera fåtölj ;-)

Det var fint väder i dag också så vi bestämde oss för att det skulle bli en liten promenad men innan dess skulle förstås morgontoaletten göras. Och med plastpåse på brutna armen med gips så kunde Leon duscha så fint i dag…

Ute var det jättefint väder med strålande sol så vi gick en runda runt kvarteret och hamnade på lekplatsen…

Nu är det ju inte så lätt att gräva med en arm så Leon överlät det det åt mamma och tog en tur i rutschkanan istället ;-)

Ja, sedan blev det lite lunch och när Steffanie packade bilen för hemfärd så passade vi på att lapa lite sol igen ;-)

…och nu är det tyst här. Tyst som jag föreställer mig att det är i graven ;-) Vi saknar honom redan – han har den effekten på oss ;-)

Gissa vem som kom

TILL KVÄLLSMAT IGÅR och med en bruten arm? Jodå, vår lille knodd hade ramlat så illa på förskolan så han hade brutit sin vänsterarm… Det blev en jobbig natt för både unge herrn med ont i bruten arm och den ömma modern. Så vi tog morgonpasset jag och Leon med förhoppningen att mamma Steffanie skulle få sova ikapp lite. Pappa Peter var redan iväg på arbete så vi tog det lite lugnt Leon och jag med lite lek…

Lite iPad…

Och lite TV som alltid går hem ;-) Allt i den ömma moderns blus som var det enda som gick att få över den gipsade armen…

Trots situationen så var den unge herrn vid gott mod och följde med morfar ut när vi inväntade att hela klanen skulle bli klara för avfärd mot Alingsås ;-) Vad gör väl det att man bara får in en arm i jackan?…

I Alingsås upptäckte Leon först av allt en rulltrappa som han och morfar åkte upp och ned i ungefär femhundra gånger ;-)

Vad gör väl det bara gossebarnet glömmer sina smärtor i armen? Och jag tror att morfar tyckte det var lika kul som Leon ;-)

Det blev så klart en fika när vi nu ändå var i huvudstaden för just kaféer. Där fick vi också tid att beundra dagens present från de ömma föräldrarna för att Leon varit så duktig på sjukhuset vid gipsning av armen…

Det fanns en fin balkong där som man kunde titta ut på gågatan så det gjorde vi förstås ;-)

Allt roligt har dock ett slut…så när vi uträttat alla ärenden, vilket t ex var att hitta lite större kläder som gossebarnet kan få plats med sin gipsade arm i, så var det dags att dra sig hem till Gråbo igen…

Väl hemma igen så snek vi till oss lite altanhäng i gassande sol…

PS. Jag har inte haft så ont i dag som jag hade i går i ryggen. Om det beror på att det går framåt eller närvaro av det käraste vi har, alltså Leon, är svårt att säga ;-) Men det har varit mycket mindre smärta i dag och jag har inte haft tid för någon rehabträning om man nu undantager rehabpromenad ;-)