Utomgårdingar

DET BLIR LÅNGA dagar när man ”går hemma”. Är ju inte riktigt van vid detta då det är heltidsjobb som styr vardagarna annars.
Och ingen liten Leon fanns till hands heller eftersom dom drog vidare till Malmö i går eftermiddag.

Jag funderade faktiskt på att sätta mig en stund vid TV-apparaten men något tar emot – förmodligen dåligt samvete 😉

Nåväl, jag hade ett helt annat dåligt samvete att ta hand om i dag… Rehabgymnastiken blev inte av över helgen när vi hade huset fullt av glädje men jag tror i och för sig att det blev lite naturligt träning ändå med Leon 😉 Och vi tog ju faktiskt promenad på lördagen i Alingsås när vi var där och shoppade och i går tog vi en runda runt kvarteret. Bättre än inget alls!

I dag hade jag dock inga barnbarn eller gäster att skylla på så det vara bara att köra igång. Det blev först en frukostomelett i min ensamhet…

Därefter rehabträningen…

På förmiddagen var solen lite lynnig och försvann då och då under moln men molnen drog i väg så småningom så jag gav mig at på en liten rehabpromenad. Satsade på en Hörnmosserunda och tänkte att blir det för jobbigt så får jag väl vända – värre än så är det väl inte!

Tur att det inte stod Varning…

Nu får man näst intill vara blind om man ska missa alla ”vårtecken” – här är två i samma bild… En navkapsel som ”Det som göms i snö kommer up i tö” och skugga. Så goda vårtecken som något 😉

Tussilago är ett klassiskt vårtecken och lika älskat varje gång…

Jag genade genom skogen för att få lite blandad terräng…

På något sätt kan man se vårens tecken även i en leråker…

Och dom här ”rymlingarna” träffade jag på utomgårds…

Lite längre för varje dag står det i rekommendationerna som man ska följa efter operationen. I dag blev det 4 km och det är det längsta hittills 😉

En härlig promenad som gav lite mersmak om uteliv så när jag kom hem krafsade jag runt i några rabatter och fick avlägsnat lite ogräs 😉
Därefter åt jag faktiskt lunch på Utanförskapet njutandes av solen 😉

Det blir utan tvekan bättre och bättre men jag inser att jag får räkna med att det tar tid. När jag stiger upp ur sängen är jag lite som Bambi på hal is – det tar en stund innan jag blir stabil i benen. Men jag håller mig stadigt i dörrkarmen några sekunder sedan är det bara att vandra iväg som om inget hänt. Jag har lite ont i ryggen – vilket är nytt 😉 Trots att det är ryggen som varit problemet är det ju benen som har ställt till problemen… Men, jag kände ju redan dagen efter operation förbättringar och dessa fortsätter. Min vänsterfot är nog snart ”tillbaka” och jag har inte alls samma problem med benen som innan operationen. Jag vet ju att man kan känna av förbättringar så långt som ett år efter op. så det här får vi inte ha för bråttom om det inte kommer första veckan 😉

Nu är klockan snart 18.41 och det är inte mörkt ännu 😉

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>